You are currently browsing the tag archive for the ‘Chris Pine’ tag.

hell-or-high-water

Det torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!” Efter ett besök i bröderna Howards hemtrakter är det inte så svårt att förstå hur ett sådant budskap kan gå hem.  Den ekonomiska nedgången har farit fram som en vildsint gräsbrand och mejat ned både folk och fä med övergivna småsamhällen och ödsliga skrotupplag som resultat.

De enda som tycks ha vunnit på utvecklingen är bankerna och de företag som kan smälla upp stora reklamskyltar som lovar ”Fast cash when you need it!” Det vill säga samma skit som drog igång lågkonjunkturen till att börja med.

Med en utmätning av barndomsranchen hotande vid horisonten har bröderna Howard bestämt sig för att slå tillbaka. Lillebror Toby är vanligtvis en laglydig man men kan med förtroende vända sig till den mer brottsligt benägne brodern Tanner. Tillsammans ska de knipa Kapitalet där det svider och få en skön revansch på köpet. Men då har bröderna inte räknat med Texas rangern Hamilton som knappast är beredd att rulla tummarna under sina sista veckor innan pensioneringen.

Referenserna som raskt dyker upp i min skalle vid tittningen på Hell or High Water är Coen-brödernas No Country For Old Men och Sam Raimis A Simple Plan. I det första fallet är det likheterna mellan Tommy Lee Jones sheriff och Jeff Bridges ranger. Nu inleder inte Jeff Bridges med att citera Yates och han tycks ha en avsevärt mer avslappnad och mindre dyster inställning till livet. Men de är bägge lagens män som inte riktigt kan navigera i det nya land som de befinner sig i och som dessutom står på randen till en ovälkommen pensionering. Vilka är de om de inte längre ska se till att lag och ordning upprätthålls?

A Simple Plan är förvisso klart mer frostnupen än Hell or High Water men bägge filmerna innehåller varsitt brödrapar och ett starkt fokus på både familj och den börda som det innebär att vara fattig. Toby Howard kallar det för en sjukdom och det är en smitta som han är fast besluten att rädda sina två söner från. Brorsan Tanner tycker att det banne mig var det finaste han hört sen han konfirmerades och försäkrar sin bror: ”It’s a good thing you are doing”.

Brödraparet i Hell or High Water spelas av Ben Foster och Chris Pine. Jag tycker de lyckas skapa en bra relation sins emellan,  av uppgivenhet inför den andres obegriplighet parad med en djupt liggande kärlek som övertrumfar det mesta livet slänger i deras väg. Även om Toby knappast uppskattar att Tanner beter sig galnare än en kokainrusig järv är han aldrig beredd att överge sin bror, come hell or high water.

Hade jag haft koll på detaljerna hade det kanske inte kommit som någon överraskning att brödrafilmen för dagen blev en positiv sådan. Manus är nämligen skrivet av Sicario-författaren Taylor Sheridan. Hell or High Water lyckas på ett fint sätt balansera en viss bister humor med både sorg och melankoli över ett förlorat land, förlorade relationer och inte minst ett ekonomiskt samhälle vars kallsinniga obegriplighet övergår det mesta. Att den sedan till viss del sanktionerar rakryggade manly men att totalt runda det etablerade samhället och dess institutioner är kanske bara vad man kan förvänta sig i The United States of Trump

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Omtitten:
Återigen en film som vann på en omtitt. Mitt filmsällskap satte fingret rakt på avtryckaren när han diagnosticerade Hell of High Water som en film om skuld. Så självklart när man börjar tänka på det! Det mest självklara temat är givetvis monetär skuld men det som gör filmen till något mer än bara en skrevspark mot blodsugarsamhället är de många olika sorters känslomässig skuld som kastas upp.

Bägge brödernas skuldkänslor gentemot den hårt kämpande modern som precis dött och vars gård de nu är på väg att förlora. Tobys gentemot Tanner som påbörjade sin fängelsebana genom att slå tillbaka mot en misshandlande fader. Återigen Tobys gentemot sönerna som han aldrig kunnat stötta på det sätt han önskar.

En scen som verkligen fick filmen att lyfta för min del den här gången var när Toby slår ned en kaxig typ i en spygrön bil som gör misstaget att försöka pistolhota Tanner. Det omedelbara och brutala våldet antyder med all önskvärd tydlighet att bröderna nog inte är så olika ändå, det handlar kanske bara om att Toby är bättre på att kontrollera det.

Och så kan vi väl även slänga in skulden gentemot den amerikanska ursprungsbefolkningen och hårt arbetande mexikaner, artikulerad av Ranger Hamiltons mer eller mindre påhittiga förolämpningar mot sin polispartner.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Bjud dig själv på en riktigt bra film – passa på att se Hell or High Water på streamingtjänsten C More. En start så god som någon på den gratismånad som tjänsten erbjuder.

Annonser

Ur vägen Akilles, Theseus, Herakles och Perseus, det finns en ny superhjälte på agoran!

Den grekiska mytologin är i mångt och mycket uppbyggd av hjältar och hjältedyrkan, varav majoriteten föga förvånande är män. I den mån kvinnor finns på plats är det i form av hjälte-hustrur, hjälte-döttrar eller hjälte-mödrar. Har man tur kan det finnas en slags moralisk hjältinna här och var.

Läs hela inlägget här »

smokin-acesMan ska passa sig för att jävlas med maffian. Men nu och då finns det idioter som tror att de kan blåsa Cosa Nostra och en sådan är illusionisten Buddy Israel. Kanske är det hans yrke som gjort att han tror att han kan trolla på riktigt.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaDet torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!”

Läs hela inlägget här »

This Means WarKanske har regissörproducenten med det vilseledande coola namnet McG gjort något efter den första Charlie’s Angels som skulle kunna motivera hans fortsatta existens inom filmbranschen. This Means War hör inte till den kategorin.

Läs hela inlägget här »

Into the Woods Ett engelskt ordspråk lyder: If wishes were horses, beggars would ride. I sagovärlden som utgör fonden i Into the Woods skulle det i så fall inte finnas tiggare till alla hästarna för här önskas det för fulla muggar. Askungen vill gå på prinsens bal, landets prinsar vill ha sköna möer att älska, Rödluvan vill ha lite bröd att ta med till mormor (och kanske ett par bullar eller några bakelser att smälla i sig på vägen dit också) och Jack vill att hans ko ska ge ifrån sig lite mjölk. Jacks mamma vill detsamma men passar också på att önska att väggarna ska drypa av guld samt att hennes son skulle vara lite smartare. Det barnlösa bagarparet vill förstås ha en batting.

Läs hela inlägget här »

MudKompisarna Ellis och Neckbone anländer till en båt som sitter fast uppe i ett träd och som de tänkt att ha som sin egen hemliga plats. Drömmaren Ellis drar kärleksfullt fingrarna över inredningen och suckar ”It’s perfect” medan cynikern (eller realisten om man så vill) Neckbone lika lycklig lokaliserar en hög porrtidningar.

Men det visar sig att båten redan är upptagen. Pojkarna träffar på Mud, en man som särskilt Ellis kan relatera till eftersom Mud är lika mycket en drömmare och idealist som han själv. Och det som bägge idealiserar är kärleken till Kvinnan. Ellis behöver förebilden i Muds djupa hängivenhet till sin ouppnåeliga Juniper eftersom hans egna föräldrar verkar ha tappt tron på evig kärlek. Nu lurar inte bara en skilsmässa vid horisonten, husbåten som familjen bor på tillhör Ellis mamma och om den försvinner, försvinner också faderns möjligheter till försörjning.

Läs hela inlägget här »

UnstoppableOk, man kan ju aldrig veta säkert men jag tror att jag har en aning om vilka som var närvarande när man kom på idén som sedan blev Unstoppable.

Den amerikanska motsvarigheten till PRO ville få ut budskapet att man ingalunda är nere för räkning bara för att man börjar bli lite till åren. Hootersbarerna ville skapa goodwill genom att visa att deras anställda inte bara är ett stycke kött, utan flickor med ömma fäder. Samt att dessa flickor kan ägna arbetstiden åt att titta på barens TV istället för att sköta sitt jobb när nöden kräver. Företaget Allegheny & West Virginia Railroad ville visa att även om de hade klantiga anställda och giriga chefer har de också en jäkligt bra tandvårdsförsäkring som ger alla skinande vita garnityr.

Läs hela inlägget här »

Dags att avsluta detta tema och det är ju extra trevligt att kunna göra det med flaggan i topp. Hittills har väl ingen av Star Trek-filmerna varit odiskutabla mästerverk, men alla filmserierna har ändå sina små guldkanter. Och det är förstås roligt att även rebooten fungerar så bra som den ändå gör. Sedan är det naturligtvis en smaksak om man föredrar James T. Kirk d.ä., Jean-Luc Picard, James T. Kirk d.y., Spock, Bones eller Data.

Från och med imorgon landar bloggen med en duns på moder jord, och det med besked.

***

Star Trek XIIAll new and improved! Kirk, nu ännu mer överilad! Spock, nu ännu mer regelstyrd! Uhura, nu ännu sötare! Skurken, nu ännu mer bad ass!

Läs hela inlägget här »

Star Trek XITja, man lyckades nöja sig med Star Trek: Nemesis hela sju år innan det var dags att återigen plocka fram franchisen ur malpåsen. Men den här gången dög varken Deep Space Nine, Voyager eller Enterprise. Kommendör Sisko samt kaptener Janeway och Archer vägdes alla mot en modern publiks förväntningar och befanns uppenbarligen för lättviktiga.

Nej, för att tillfredsställa den moderna målgruppens önskemål och behov duger inget mindre än en reboot av James Tiberius Kirk. Vilken visar sig ha en dramatisk bakgrund med en fader som omkom medan han räddade mor och son undan attacken från den ondsinte romulanen Nero.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Stone Monkey
Stephen King, Bag of Bones
Elizabeth Gaskell, Sylvia’s Lovers
Kristina Sandberg, Liv till varje pris

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg