Lika bra att följa upp Bong Joon-hos fjärde långfilm med Darren Aronofskys sjunde. Titlarna må framstå som nästintill identiska, men jag väljer att se Arnofskys val av utropstecknet som signifikant. Här kommer det inte att vara några dilemman, ingen melankoli. Lite mer in your face!
Fortsätt läsa ”Mother! (2017)”
Tack vare ett smärre debacle kring vad som är mest antisemitiskt (att använda en näsprotes vid porträtteringen av en verklig person som otvivelaktigt var utrustad med en rejäl kran eller att avstå från näsprotes för att inte underblåsa stereotyper eftersom den verkliga personen också var jude) tror jag att Maestro skapade ett större avtryck än filmen annars hade gjort.
Fortsätt läsa ”Maestro (2023)”
alt. titel: L’albero della vita – The Fountain, La fuente de la vida
Läkaren och forskaren Tommy Creo söker desperat efter ett sätt att stoppa Döden själv. Inte för egen del, men för hustrun Izzy som är döende av en hjärntumör. Izzy tycks ha accepterat sin nära förestående bortgång och försöker få sin fartblinde make att göra detsamma genom att be honom skriva det sista kapitlet i hennes bok om den spanske conquistadoren Tomás Verde.
Fortsätt läsa ”The Fountain (2006)”Stort tack till Fripps filmrevyer som stod för incitamentet att lägga upp den här texten.
***
Ända sedan Herman Melville skrev sin Moby Dick har kapten Ahabs vita val fått symbolisera det ouppnåeliga, hämnden, det futila och säkerligen en uppsjö ytterligare tolkningar. Ungefär lika länge har skolungdomar tvingats läsa romanen för att sedan skriva mer eller mindre, oftast mindre, inspirerade uppsatser om någon av dessa tolkningar.
Fortsätt läsa ”The Whale (2022)”
alt. titel: Cartographie des nuages, El atlas de las nubes
En molnatlas är exakt vad det låter som – ett försök att nagla fast och kategorisera något så flyktigt som moln. Kanske inte så konstigt att den typen av verk tycks ha haft sin höjdpunkt under 1800- och det tidiga 1900-talet, en period när man inom naturvetenskapen var närmast besatt av att kategorisera, typologisera och namnge naturligt förekommande fenomen.
Fortsätt läsa ”Cloud Atlas (2012)”
Tokyo, knarktripp, Den tibetanska dödsboken light, livet efter detta, eventuell reinkarnation, neon.
Häpp, där har vi nästan tre timmar av mitt liv jag aldrig kommer att få tillbaka. Nä ok, riktigt så dålig var inte Enter the Void men det var banne mig inte långt ifrån. I den mån Enter the Void handlar om något skulle det möjligen vara ett varnande pekfinger mot att hota den japanska polisen med ett vapen som man inte har. För då kan det gå som för Oscar – död på ett sunkigt klubbtoagolv med näsan mot en pissoar efter fruktlösa försök att spola ned alldeles för mycket knark.
Fortsätt läsa ”Enter the Void (2009)”Don efter person: amerikanska kvinno-superhjältar till internationella kvinnodagen
Harley Quinn klarar sig alldeles utmärkt utan sin puddin’, Mr. J. Det är i alla fall vad hon febrilt intalar sig själv (som psykolog borde hon ju kunna det här med självövertalning), samtidigt som hon försöker sätta världsrekord i shots per minut på Roman Sionis klubb Black Mask (sannolikt Gothams ljusaste och tystaste nattklubb). Men Harley kommer snart att behöva ha huvudet på skaft (och inte nedkört i en flaska), ety halva Gotham är ute efter att hämnas på henne när det blir känt att hon inte längre står under Jokerns beskydd.
Fortsätt läsa ”Birds of Prey (and the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn) (2020)”
Det har sagts många gånger men tål att sägas igen – trailers är ett jäkla gissel. Widows framstod nämligen i den formen som en renodlad samt nervpirrande heist-thriller. Det var bara vetskapen att Steve McQueen stod som regissör som gjorde mig någorlunda förberedd på att filmen sannolikt inte ”bara” skulle vara en nervpirrande heist-thriller. Grabbarna i salongen som gick efter en kvart hade uppenbarligen inte samma tur.
Widows börjar emellertid nog så dramatiskt (hej, Reservoir dogs!). Ett gäng skurkar med den erfarne Harry Rawlings i spetsen ska genomföra ytterligare en välplanerad stöt men allting går åt skogen på det mest magnifika sätt. Ett par biljakter och en SWAT-insats senare är både Harry, hans kumpaner samt rånbytet sprängda i småbitar. Fortsätt läsa ”Widows (2018)”
En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
”I should have known if a guy like me talked to a girl like you, somebody would end up dead.”
9. Snabba Cash (NY)
Svenska stekargangsters var mer underhållande än jag hade vågat hoppas på. Trots alla hyllningar blev jag positivt överraskad av både Daniel Espinosa, Matias Varela och Joel Kinnaman. Fortsätt läsa ”2010 års tio bästa filmer — the remake”
I mitten av 1800-talet framhöll man gärna religion som ett folkets opium. Något som passiviserade arbetarklassens massor så till den grad att de inte brydde sig om att ställa krav på en människovärdig tillvaro.
Rörliga bilder och tryckta ord 