You are currently browsing the tag archive for the ‘Förbannelse’ tag.

Filmproducenten James och hans kusin Ann, som jobbar som servitris på Londons mest upplysta strippklubb, tillhör en otursdrabbad familj. För ett par 100 år sedan såg en av deras anfäder till att bränna en lokal häxa som nedkallade en förbannelse över släkten. Därefter sägs många av dem ha ändat sina liv via ett svärd som, trots sin gruvliga historia, fortfarande hänger över James eldstad. James egen far dog i och för sig i sömnen och inte alls av något svärdshugg men det faktum att han hittades med ögonen öppna och stirrande är bevis nog för sonen att något skumt hade hänt.

Och mer skumma saker är på ingång. Under en fest i James hus får en av deltagarna för sig att det väl skulle vara festligt att hypnotisera Ann. Men det går inte att väcka henne ur transen innan hon grabbat tag i svärdet och gjort ett utfall mot sin kusin (som själv verkar vara lätt hypnotiserad). Förvirrad och hysterisk rusar hon ut från festen. Lite senare ska en annan av festdeltagarna gå hem men hon kommer inte långt innan en mystisk figur med en stor kniv börjar jaga henne genom skogen och snart sitter hon fastnaglad vid ett träd.

Medan Ann beter sig allt märkligare och mer fientligt på pensionatet där hon bor är James stressad över vad polisen skulle säga om de fick reda på att han hyr ut studion till en porregissör som håller på att spela in filmen Bathtime With Brenda. Av någon anledning verkar han tro att lagens långa arm skulle sätta denna verksamhet i samband med morden som börjat hemsöka hans och Anns innersta krets.

Så, redan på Terrors Wikipedia-sida står det svart på vitt varför Terror är den förvirrade produkt jag just tagit mig igenom. Den lika prosaiska som ödesdigra förklaringen är att regissören Norman J. Warren hade lite cash över från sin förra film, Satan’s Slave, och i samma veva blev helt tagen av Dario Argentos Suspiria. Han gjorde en lista på alla coola scener han skulle vilja ha med i sin nya film och gav manusförfattaren David McGillivray i uppdrag att hitta på en historia där de passar in.

Spoiler alert: stackars McGillivray gjorde säkert så gott han kunde men medan Terror förvisso har någon form av historia har den också en massa scener som inte alls lirar ihop med denna historia. Utöver det har vi en rollfigur som från början skulle ha varit med i betydligt högre utsträckning men som fick ersättas av en helt annan rollfigur när skådisen Michael Craze tidigt under inspelningen drabbades av ett epileptiskt anfall. Plus två ytterligare kvinnoroller som inte alls skulle ha varit med från början men där skådisarna imponerade så stort under sina provspelningar att de klämdes in i produkten i alla fall.

Till saken hör sannolikt också att Warren knappast när någon Argento, vare sig det handlar om visuell ambition, handlag med kameran eller stämning. Det finns för all del vissa scener eller sekvenser i Terror som inte är fullkomligt usla. Men de delar inget sammanhang med varandra och blir därför ofta bara märkliga eller kvarstår som frågetecken, snarare än skrämmande. Ett stort misstag är att Warren (eller McGillivray) inte kunnat bestämma sig för om man ska göra en övernaturlig häxskräckis med inslag av besatthet eller en mer giallobetonad sak med svarta handskar och blänkande knivar.

Upplägget med en familjeförbannelse funkar inte heller så bra eftersom 90% av alla dödsfall drabbar andra än James och Ann, inte sällan av högst oklar anledning. I mina ögon finns det antydan till ganska många idéer som nog skulle ha kunnat funka om team Warren/McGillivray lagt sig vinn om att utveckla dem lite bättre. Exempelvis ges det en aning om att förbannelsen kanske, möjligtvis, eventuellt orsakar (nästan) allt glas hemma hos James att krackelera. En subtil och bra effekt om det inte hade varit för att den drar förbi som plastpåse i vinden för att aldrig mer komma tillbaka eller hänvisas till.

De mordiska slutresultaten är nog så blodiga men vi får egentligen inte se så värst mycket in action, oftare handlar det om suggestion via klippning och mängder med fejkblod samt skrikande kvinns. Då bjussar Warren på desto mer sleaze vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att hans två filmer innan Satan’s Slave var porrisarna Her Private Hell och Loving Feeling. Därför dyker det upp full frontal bush på Anns strippklubb vilket var lite överraskande, van vid pryda amerikaner som man ju är.

Nej, särskilt mycket terror bjuder inte Terror på, sin titel till trots. Som ett rätt unikt exempel för brittisk filmindustri kanske den ändå kan vara värd att söka upp eftersom den trots allt gjordes helt oberoende av någon studio. Terror torde kunna ses som en film som adderar blod och sex till Hammer- och Amicus-arvet samt en viss urbanitet och färgglad exploitationanda till Tigon-arvet.

Och nu: ett viktigt meddelande till alla läsare

Klang och jubel, det är dags för den årliga Halloween-veckan tillsammans med bloggkollegan Filmitch! Varje dag tar han sig an en ny skräckfilm och ni kan hänga med. Bara en nedscrollning och ett klick bort. You know you want it…

***

alt. titel: Halloween 5: Förbannelsen, Alla helgons blodiga natt 5, Halloween 5

Ok, förutsättningarna är följande: skit i vad som hände i alla tidigare Halloween-filmerna. Huvudsaken är att försöken att återuppliva ”the Shape” efter den allmänt hatade Halloween III innebar att Halloween 4 kostade fem mille, men spelade in mer än tre gånger så mycket. Innebär det en Halloween 5, trots att slasher-paraden börjat sagga betänkligt under andra halvan av 80-talet? Gillar Michael Meyers att vifta med en stor kökskniv och överleva det mesta?

Läs hela inlägget här »

Bara att par år senare hade systrarna Ginger och Brigitte definitivt kategoriserats som ”emo” av sina jämnåriga på Bailey Downs high school. Nu är de mest bara konstiga, även om den gloende killklicken givetvis inte undgått att notera att Ginger fått bröst värdiga deras uppmärksamhet.

Läs hela inlägget här »

Sagofilmen nedan är nominerad i den anrika kategorin ”Best Achievement in Makeup and Hairstyling”.

***

alt. titel: Maleficent 2: Ondskans härskarinna, Maleficent 2

Disneys live-remake av sin egen ”klassiker” Sleeping Beauty, Maleficent, blev tillräckligt framgångsrik för att det omedelbart skulle börja pratas om en uppföljare. Och nu, fem år senare, är den här. Jag hade gjort lite halvhjärtade försök att se om den första filmen (om inte annat för att säkerställa om Angelina Jolies kindknotor verkligen var så rakknivvassa som jag minns dem) innan titten på Maleficent: Mistress of Evil men det gick inte ihop sig.

Läs hela inlägget här »

Company of Wolvesalt. titel: Vargarnas natt, Vargarna kommer

Det kan vara farligt att stöta sig med en person som drömmer särdeles livaktiga drömmar. Alice försöker hårdhänt väcka sin pestiga lillasyster Rosaleen med resultatet att Rosaleen helt enkelt låter Alice gå vilse i en skrämmande skog och sedan bli uppäten av en flock vargar.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Varulven i London, The Curse of the Allenbys

Vafalls?! ÄNNU mer fusk i temat?! Men kunde jag göra annat, när min DVD för Werewolf of London överraskade med en andra London-vaulvs-film? Ni ser, jag är ju helt bakbunden av ödet…

Läs hela inlägget här »

Nick Morton hävdar med emfas att han och kompisen Vail inte är simpla gravplundrare i Irakkrigets svallvågor utan ägnar sig åt den betydligt mer hedervärda sysslan att ”liberate antiquities”. Det svårt att undgå känslan av att han i detta förvandlas till ett språkrör för bolaget Universal självt.

För när nu både Marvel och DC skapar filmserier som ger säkert klirr i kassan är det klart att Universal vill ha en bit av den kakan. Här finns det förvisso inga serietidningar i botten men väl en räcka väletablerade monster. Häpp, Dark Universe!

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge, Pirates of the Caribbean 5

Disney fortsätter att försöka krama de sista blodsdropparna ur sin pirat-franchise. Detta trots att den i allt väsentligt gick under av skörbjugg eller någon annan sådan där härlig bristsjukdom som ett havslevande liv bjuder på redan i uppföljaren Dead Man’s Chest.

Läs hela inlägget här »

Into the Woods Ett engelskt ordspråk lyder: If wishes were horses, beggars would ride. I sagovärlden som utgör fonden i Into the Woods skulle det i så fall inte finnas tiggare till alla hästarna för här önskas det för fulla muggar. Askungen vill gå på prinsens bal, landets prinsar vill ha sköna möer att älska, Rödluvan vill ha lite bröd att ta med till mormor (och kanske ett par bullar eller några bakelser att smälla i sig på vägen dit också) och Jack vill att hans ko ska ge ifrån sig lite mjölk. Jacks mamma vill detsamma men passar också på att önska att väggarna ska drypa av guld samt att hennes son skulle vara lite smartare. Det barnlösa bagarparet vill förstås ha en batting.

Läs hela inlägget här »

Dags för ännu en härlig Halloween! Eller ja, månaden som leder fram till Halloween (alternativt Allhelgona om man vill kämpa mot kulturimperialismen), det vill säga oktober. Och en bra bit in i november också, skulle det slumpa sig.

Dracula 1931 Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Robert Harris, An Officer and a Spy
Patricia Highsmith
, The Price of Salt
Tony Burgess
, Pontypool Changes Everything

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg