You are currently browsing the tag archive for the ‘Förbannelse’ tag.

Och nu: ett viktigt meddelande till alla läsare

Klang och jubel, det är dags för den årliga Halloween-veckan tillsammans med bloggkollegan Filmitch! Varje dag tar han sig an en ny skräckfilm och ni kan hänga med. Bara en nedscrollning och ett klick bort. You know you want it…

***

alt. titel: Halloween 5: Förbannelsen, Alla helgons blodiga natt 5, Halloween 5

Ok, förutsättningarna är följande: skit i vad som hände i alla tidigare Halloween-filmerna. Huvudsaken är att försöken att återuppliva ”the Shape” efter den allmänt hatade Halloween III innebar att Halloween 4 kostade fem mille, men spelade in mer än tre gånger så mycket. Innebär det en Halloween 5, trots att slasher-paraden börjat sagga betänkligt under andra halvan av 80-talet? Gillar Michael Meyers att vifta med en stor kökskniv och överleva det mesta?

But, of course! Vi som inte behövde vänta ett år mellan fyran och femman minns förstås hur Michael rasade ned i något slags gruvschakt varpå alla förutsatte att monstret dött utan att kontrollera saken noggrannare. Femman öppnar upp med samma händelseförlopp där den argsinta skjutmobben dessutom slänger ned en dynamitgubbe i hålet för att vara på den säkra sidan (något som i mina ögon framstår som extremt osäkert på grund av en massa olika faktorer, men, men…).

Men det är så klart helt verkningslöst eftersom Michael redan lyckats kräla tillräckligt långt ned i gruvgången för att klara sig undan explosionen. Trots sina skador lyckas han faktiskt kräla så långt som till skjulet där det bor en gammal farbror, vilken utan frågor (eller att höra av sig till vare sig sjukvården eller polisen) vårdar en återigen komatös Michael i ganska exakt ett år. För när Halloween åter randas vaknar Michael till liv igen, mördar sin välgörare (lex Otack är världens lön) och tar sig tillbaka till Haddonfield för att återförenas med systerdottern Jamie.

Vilken i sin tur spenderat hela året på Haddonfields barnklinik efter attacken på sin styvmor (som överlevde pärsen, får vi veta). Jamie har blivit stum på kuppen men förföljs fortfarande av the Boogeyman. Nej, inte sin farbror utan doktor Loomis som i princip gör allt utom att fysiskt misshandla den lilla flickan för att få henne att tala om var hennes släkting befinner sig. Loomis misstänker nämligen vad vi i publiken snart får bevis för, att Jamie har någon slags telepatisk kontakt med sin mordiske onkel.

Jag skulle kunna tänka mig att Halloween 5 är ett ganska bra exempel på hur trött slasher-genren blivit eller börjat kännas mot slutet av 80-talet. De välbekanta troperna är så pass välbekanta att de snarare känns utnötta, inte minst eftersom filmen i sig inte gör några större ansträngningar för att använda dem i något nytänkande perspektiv. In med några kanonmatstonåringar och en mirakulöst överlevande Michael Myers, sedan är det bara att tuta och köra. Filmen bryr sig bevisligen inte ett dyft om sina rollfigurer (utom möjligen med undantag för Danielle Harris Jamie), så varför skulle vi göra det?

Nu tar Halloween 5 ganska omgående livet av Jamies fostersyster Rachel, men innan dess begär filmen att vi ska köpa att hon ett år efter det som timade i Halloween 4 inte verkar ha haft några större problem att gå vidare och skaffa sig en ny bästa kompis. På samma sätt begär historien att vi ska acceptera att det ett år efter Michael Myers senaste mordorgie inte uppfattas som hotfullt av Haddonfields tonåringar att han än en gång tycks vara på fri fot eller att det tydligen är helt ok att klä ut sig i de vitmenade maskerna och låtsas hugga ihjäl sina kompisar. Lite väl känslokallt till och med för tonåringar om ni frågar mig.

Jag har för mig att jag tyckte ganska bra om relationen Jamie-Rachel i fyran. Här har Danielle Harris tyvärr reducerats till att konstant antingen gråta, skrika eller få anfall vilket innebär att det är svårt att få någon större sympati för henne som rollfigur.

Där filmen förvisso är lite nyskapande är i sitt deus ex machina-wtf-slut men det känns så påklistrat och irriterande to-be-continued-forcerat så det är absolut inget positivt.

Final girl: Det finns ingen annan att utnämna än Jamie och hon är egentligen lite för ung för att vara en bra final girl

Historik/psykologi: I ärlighetens namn har Michael faktiskt blivit lite mer fokuserad i sitt mördande jämfört med fyran så det är väl alltid något… Nu ger han sig främst på personer som i någon slags vagt upplyst slutände skulle kunna leda honom till Jamie, alternativt i alla fall mörda personer som på något sätt står henne nära. Ish…

En grej med Michael som jag av någon anledningen hittills aldrig tänkt på (men som förekommer redan i originalet) är hur han i hela fridens namn lärt sig köra bil?! Det har förvisso inte så mycket med hans psykologiska motivation att göra, men… (Blev tvungen att gå tillbaka, originalet löser problemet knappt funktionsdugligt genom att Loomis irriterat konstaterar “Maybe someone around here gave him lessons!” Men det skulle kunna förklara varför jag inte reagerade mer på det i originalet)

Vapen: Under en period förflyttas historien till en bondgård och där finns förstås både hötjugor och liar. Användbart, helt enkelt.

Killer-o-vision: Vet ni vad, jag minns inte och då är det mindre än ett dygn sedan jag såg eländet…

***

Men…det tar ju som sagt inte stopp där! I år är det geografisk spridning som gäller för hela slanten borta hos min Halloween-partner in crime. Vart har Filmitch begett sig, denna första dag måntro? Jag gissar på låååååångt österut (och bakåt i tiden, dessutom). Klicka här för att ta reda på vart färden går.

Psssst, vill ni veta en hemlis? Jag tror mig veta att podden Snacka om film! bjussar på Halloween-anpassat patreon-innehåll hela den här veckan. Bli patreonare du också och få ännu mer Halloween!

Bara att par år senare hade systrarna Ginger och Brigitte definitivt kategoriserats som ”emo” av sina jämnåriga på Bailey Downs high school. Nu är de mest bara konstiga, även om den gloende killklicken givetvis inte undgått att notera att Ginger fått bröst värdiga deras uppmärksamhet.

Läs hela inlägget här »

Sagofilmen nedan är nominerad i den anrika kategorin ”Best Achievement in Makeup and Hairstyling”.

***

alt. titel: Maleficent 2: Ondskans härskarinna, Maleficent 2

Disneys live-remake av sin egen ”klassiker” Sleeping Beauty, Maleficent, blev tillräckligt framgångsrik för att det omedelbart skulle börja pratas om en uppföljare. Och nu, fem år senare, är den här. Jag hade gjort lite halvhjärtade försök att se om den första filmen (om inte annat för att säkerställa om Angelina Jolies kindknotor verkligen var så rakknivvassa som jag minns dem) innan titten på Maleficent: Mistress of Evil men det gick inte ihop sig.

Läs hela inlägget här »

Company of Wolvesalt. titel: Vargarnas natt, Vargarna kommer

Det kan vara farligt att stöta sig med en person som drömmer särdeles livaktiga drömmar. Alice försöker hårdhänt väcka sin pestiga lillasyster Rosaleen med resultatet att Rosaleen helt enkelt låter Alice gå vilse i en skrämmande skog och sedan bli uppäten av en flock vargar.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Varulven i London, The Curse of the Allenbys

Vafalls?! ÄNNU mer fusk i temat?! Men kunde jag göra annat, när min DVD för Werewolf of London överraskade med en andra London-vaulvs-film? Ni ser, jag är ju helt bakbunden av ödet…

Läs hela inlägget här »

Nick Morton hävdar med emfas att han och kompisen Vail inte är simpla gravplundrare i Irakkrigets svallvågor utan ägnar sig åt den betydligt mer hedervärda sysslan att ”liberate antiquities”. Det svårt att undgå känslan av att han i detta förvandlas till ett språkrör för bolaget Universal självt.

För när nu både Marvel och DC skapar filmserier som ger säkert klirr i kassan är det klart att Universal vill ha en bit av den kakan. Här finns det förvisso inga serietidningar i botten men väl en räcka väletablerade monster. Häpp, Dark Universe!

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge, Pirates of the Caribbean 5

Disney fortsätter att försöka krama de sista blodsdropparna ur sin pirat-franchise. Detta trots att den i allt väsentligt gick under av skörbjugg eller någon annan sådan där härlig bristsjukdom som ett havslevande liv bjuder på redan i uppföljaren Dead Man’s Chest.

Läs hela inlägget här »

Into the Woods Ett engelskt ordspråk lyder: If wishes were horses, beggars would ride. I sagovärlden som utgör fonden i Into the Woods skulle det i så fall inte finnas tiggare till alla hästarna för här önskas det för fulla muggar. Askungen vill gå på prinsens bal, landets prinsar vill ha sköna möer att älska, Rödluvan vill ha lite bröd att ta med till mormor (och kanske ett par bullar eller några bakelser att smälla i sig på vägen dit också) och Jack vill att hans ko ska ge ifrån sig lite mjölk. Jacks mamma vill detsamma men passar också på att önska att väggarna ska drypa av guld samt att hennes son skulle vara lite smartare. Det barnlösa bagarparet vill förstås ha en batting.

Läs hela inlägget här »

Dags för ännu en härlig Halloween! Eller ja, månaden som leder fram till Halloween (alternativt Allhelgona om man vill kämpa mot kulturimperialismen), det vill säga oktober. Och en bra bit in i november också, skulle det slumpa sig.

Dracula 1931 Läs hela inlägget här »

Night WatchTrots att Abraham Lincoln: Vampire Hunter var både platt och träig, gjorde filmens stil mig ändå lite nyfiken på den ryske regissören Timur Bekmambetov. En sådan tur då att det på hyllan därhemma stod en dubbelutgåva av hans tidigare Nochnoy dozor (Nattens väktare, Night Watch) och Dnevnoy dozor (Day Watch).

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Angie Sage, Magyk
Dean R. Koontz
, Breathless
Mo Yan, Vitlöksballaderna
Patricia Highsmith, Strangers on a Train

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg