You are currently browsing the tag archive for the ‘Slow motion’ tag.

alt. titel: AVP, AVP: Alien vs. Predator

Regissören och manusförfattaren Paul W.S. Anderson (behöver man fortfarande påpeka att karln inte ska förväxlas med Paul Thomas Anderson?) hade en rätt bra streak där i slutet av 90- och början av 00-talen. Mortal Kombat 1995 (jo, den är rolig!), Event Horizon 1997 och Resident Evil 2002. Men så kom då Alien vs. Predator två år senare.

På pappret måste jag erkänna att jag helt klart gillar tanken på att ställa Predatormonstren mot Alienmonstren. En jägare mot ett rovdjur, a match made in heaven. Som vampyrer mot varulvar, Mega Shark mot Giant Octopus eller Mega Python mot Gatoroid. Det tyckte tydligen Dark Horse Comics också eftersom de redan 1989 gav ut en serie på temat. En liten teaser i form av en alienskalle ombord på Predator-skeppet dök också upp i Predator 2 från 1990.

Men det skulle alltså dröja till mitten av 00-talet innan det hela kunde realiseras på vita duken då Anderson tydligen presenterade Predator-producenten John Davies med ett så briljant manus att Davies bara inte kunde säga nej. Anderson lyckades dessutom få både Predator– och Alien-anslutna producenter att enas om hur man skulle dela på kakan (som numera är ansenlig: dryga 170 mille mot de 60 som filmen kostade).

Vad går då denna briljanta historia ut på? 600 meter under Antarktis isar har de mäktiga Weyland-företagen hittat en märklig pyramid. Inte bara märklig för att den befinner sig där den befinner sig utan också för att den uppvisar en blandning mellan mer välbekanta historiska kulturer som gillar att bygga pyramider. Industrimagnaten Charles Bishop Weyland har samlat ihop ett team av hårdföra karlakarlar som vet att hantera vapen och borrar samt vekligare forskare för att utforska hela härligheten. Med på färden finns också erfarna guiden Alexa Woods, något oklart varför.

Vet ni vad som mer är oklart? Hur Anderson egentligen tänkte när han försökte bygga en extremt elaborerad mytologi kring denna evinnerliga envig mellan två utomjordiska arter. Det säger sig självt att med alla Däniken-detaljer som tynger ned Alien vs. Predator finns det tusen och en saker att fundera över. Jag vet knappt var jag ska börja utan känner mig närmast som en ekorre som ramlat ned i en sopsäck full med jordnötter.

Nå, det hela följer förvisso en ganska väl upptrampad stig tills dess att en Aliendrottning väcks till liv från någon slags kryo-tillvaro och omedelbums börjar klämma ur sig ägg. Vilka i sin tur, oklart hur, lyckas hitta fram till de små människorna som knallar omkring med sina gosiga bröstkorgar. Come and get it, boys! And then the screaming starts…

Konceptet Alien vs. Predator är lysande. Filmen Alien vs. Predator är det inte. Alla de frågor man kan ställa sig om historiska utomjordingsbesök förutan, är den tyvärr ganska tråkig. Anderson har blivit alldeles för betagen i sin mekaniska pyramid och slow-motion-flygande facehuggers kan inte ha varit en bra idé ens på pappret. Det stänker av slem och syrablod och vi har en Alien som ser ut som hen haft ett lite för tajt kasslernät på skulten och jag vill bara snabbspola mig fram till slutet. Så jag gör det. Tack och adjö.

alt. titel: Star Wars: The Rise of Skywalker

Så var vi då äntligen framme vid avslutningen (or are we?!) i denna trilogi av trilogier. Återigen har J.J. Abrams tagit över regissörs-rodret när vi är tillbaka med Rey, Poe, Finn och alla de andra.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Puzzle, Man Without a Memory, Dødens puslespil

Sara vet inte vart Ted tagit vägen och hon har hunnit bli rejält förbannad på sin tölpaktige make där hon går och väntar i Portofino. De var precis nygifta och han skulle ju snart följa efter henne när de skildes åt i New York! Nå, nygift eller inte, Sara har börjat trösta sig med Reinhardt istället. Men så dyker Ted upp från ingenstans (noga räknat från London) som en inte särskilt glad överraskning.

Läs hela inlägget här »

BaywatchDet fanns en gång ett gäng livräddare som gjorde så mycket mer än att springa i slow motion, iförda minimala badkläder och med bjärt orangea flytetyg i händerna. De löste mysterier till höger och vänster men tycktes ändå alltid finna tid för att inleda komplicerade förhållanden med varandra. Den orädde ledaren Mitch Buchannon drog sig i sin tur aldrig för att stöta på strandens fräscha 18-åringar. Gärna i sällskap med sonen Hobie som mest av allt verkade bli imponerad av faderns strandraggartakter.

Läs hela inlägget här »

EqualizerEn enkel knegare som varje dag går upp, jobbar i sitt anletes svett på Home Mart för att sedan sitta hemma och läsa innan han nogsamt viker in en tepåse i en servett som han tar med sig till Bridge Diner där han läser lite till. En tystlåten och hövlig man som hjälper sina kollegor och pratar vänligt med den uppenbart prostituerade unga tjejen som frekventerar samma diner.

Läs hela inlägget här »

Filmen med den omöjligt långa titeln blev förra årets filmspanar-favorit från Malmö filmdagar. Själv hade jag tur och kunde hugga den på hemmaplan istället

***

Sedan skolskjutningen i Florida i februari i år har det förekommit mycket diskussion om benägenheten att sända ”thoughts and prayers” till offren. Allt för ofta stannar engagemanget där, inget GÖR egentligen något åt problemet.

Läs hela inlägget här »

Filmen The Dressmaker kom från ingenstans och gjorde mig, som ingen annan film på länge, oerhört sugen på att se om den för att på något sätt bekräfta vad det var jag hade sett. När jag förstod att filmen byggde på en roman av australiensiska författaren Rosalie Ham var en förlage-läsning också given.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Mardrömsjakten

Om man som tittare inte fattat det redan vid den lekfulla brottningsmatchen mellan far och son Sandza under mellanösterns varma sol får Peter också försäkra den nervöse Robin att ”I’ll be with you all the way”. För att strax därefter försvinna i en terrorismorsakad båtexplosion inför Robins förtvivlade blick. Då är det ju tur att Peters gamle vän Ben Childress också finns på plats och kan se till att skeppa Robin till den där speciella skolan i Chicago som var grunden till pojkens nervositet.

Läs hela inlägget här »

Varför existerar King Arthur: Legend of the Sword? Tja, kära läsare, era gissningar är lika goda som mina… Läs hela inlägget här »

DheepanOm man nu skulle tycka att franske regissören Jacques Audiard verkar vara en pretentiös jävel som gör svåra filmer kan man alltid trösta sig med att han uppenbarligen tyckte att det var världens grej att få motta guldpalmen i Cannes av Joel och Ethan Coen. Och de gör ju inte särskilt svåra filmer.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
MR Carey, The Boy on the Bridge

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg