Midnight in Paris börjar i och för sig i Paris, men det är inte midnatt. Antagligen för att vi inte ska kunna missta oss på turistmagneter som Eiffeltornet, Champs-Élysées, Triumfbågen, Sacre Coeur, John Wick-trapporna, Seine och Moulin Rogue. Det enda som säger att detta inte är en produkt från den parisiska turistbyrån är att det hela inte är tonsatt med typ Maurice Chevalier, utan typisk Woody-Allen-jazz.
Fortsätt läsa ”Midnight in Paris (2011)”
Macbeth (2015)
Det är lätt att tycka om Macbeth som pjäs betraktat. Historien är mustig, våldsam och innehåller stråk av ödesbestämd övernaturlighet. Macbeth låter sig så snabbt förledas av sin egen ärelystnad att cynikern lätt kan tänka sig att hans själ sannolikt var ganska korrupt redan från början. Samtidigt kan den mindre cyniske finna en viss tröst i att vare sig Macbeth eller hans hustrus illdåd går ostraffade. Till skillnad från Shakespeares sannolikt mest kända pjäs, Hamlet, har Akira Kurosawa gjort en fenomenal Macbeth-version genom sin Blodets tron.
Fortsätt läsa ”X2: Historisk film i korthet (2015 & 2022)”
alt. titel: Den lille prinsen, The Little Prince
Den lilla flickan som flyttar in i det lådliknande huset har hela sitt liv utstakat. Först ska hon gå på den prestigefyllda skolan Werth Academy och sedan ska hon bli en viktig kugge i det väloljade samhällsmaskineriet. Alltid förnuftig, alltid förnuftigt klädd, alltid med ett näringsriktigt mål mat i magen.
Fortsätt läsa ”Le Petit Prince (2015)”10. Hemkomsten
Lågmält och finstämt från variationsrike veteranen Zhang Yimuo om kulturrevolutionens efterdyningar.
”The objective of any form of art is not political. I had no political intentions. I am not interested in politics” (Regissör Zhang Yimuo om att vara filmskapare i Kina)
9. Boyhood
Här kan vi börja snacka filmiskt experiment! Richard Linklater har tagit fyra skådisar och låtit dem utvecklas i tangentens riktning under 12 år. Trovärdigt och vardagligt om barn-föräldrarelationer. Fortsätt läsa ”2014 års tio bästa filmer”
Callum Lynch är en våldsam man. Dömd för mord avrättas han medelst giftinjektion och snipp, snapp, snut så var filmen slut.
alt. titel: Rust and Bone
Av rost märkte jag inte så mycket av i De rouille et d’os, men desto mer ben. Både närvarande och icke-närvarande.
alt titel: Två dagar, en natt, Two Days, One Night
Sandra är på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit sjukskriven för depression. Eller snarare vill hon gärna komma tillbaka, frågan är om det finns något jobb att komma tillbaka till. Hennes arbetsgivare har svårt med ekonomin och kommit fram till att företaget inte både kan betala ut de anställdas bonusar och behålla Sandras plats i linjen.
alt. titel: Järnladyn
Ett äldre par i en trygg nonsensdiskussion vid frukostbordet. Tidningarnas braskande rubriker, mjölken har blivit dyrare. Men kanske inte riktigt så tryggt ändå? Andra personer anländer till bostaden och vi börjar förstå att makens närvaro bara uppfattas av den mer eller mindre dementa makan som egentligen inte får vara ute och springa efter mjölk själv på morgnarna.
Om Federico Fellinis 8½ tyckte jag inte. Möjligen kan man undra om jag är lagd åt det masochistiska hållet eftersom jag får för mig att det skulle kunna vara en idé att se en musikal som baseras på filmen. Inte nödvändigtvis en bra idé, men är det musikaler som gäller så är det.
Nine var en film som trots strödda Oscarsnomineringar, regi av Chicago-regissören Rob Marshall och en rollista to die for försvann förvånansvärt snabbt från biorepertoaren. Möjligen ger ett medelbetyg på IMDb på 5,9 och nesliga 30% ”fresh” på Rotten Tomatoes en aning om varför.
Apropås den moderna gangsterfilmen Gangster Squad som sågs av Filmspanarna för ett tag sedan.
***
Knappt 15 år efter Heat tyckte tydligen Michael Mann att det var dags att göra ett kort återbesök i Heist-genren. Den här gången placerad i det romantiserade 30-talet med tommy guns, nattklubbar och jazz samt med fokus på Public Enemy #1: John Dillinger.
John Dillinger och hans kumpaner levererar närmast konstant löpsedelsmaterial i form av fräcka bankrån samt våldsamma flykt- och fritagningsförsök. Men Washington har tröttnat på den mer eller mindre organiserade brottligheten som grasserar i landet, bland annat genom att utnyttja möjligheterna att hoppa runt mellan olika stater, och FBI-agenten Melvin Purvis har numera ett enda uppdrag: ta fast John Dillinger.
Rörliga bilder och tryckta ord 