Deux joursalt titel: Två dagar, en natt, Two Days, One Night

Sandra är på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit sjukskriven för depression. Eller snarare vill hon gärna komma tillbaka, frågan är om det finns något jobb att komma tillbaka till. Hennes arbetsgivare har svårt med ekonomin och kommit fram till att företaget inte både kan betala ut de anställdas bonusar och behålla Sandras plats i linjen.

Beskedet att kollegornas omröstning resulterat i att hon får gå med omedelbar verkan sänder nästan den unga kvinnan tillbaka i depressionens dyningar. Men efter ihärdig övertalning från maken Manu och en av de få kollegorna som röstade mot sin egen bonus lyckas Sandra hugga chefen i sista sekunden innan han är på väg att ta helg. Han övertalas att låta styrkan hålla ytterligare en omröstning, på måndagsmorgonen.

Det som nu återstår är en känslomässig berg- ochdalbanehelg där Sandra försöker rädda sin anställning genom att vädja till sina kollegor.

Jag hade innan Deux jours… ingen som helst erfarenhet av de belgiska bröderna Dardennes filmskapande. Det som drog var framförallt Marion Cotillard i rollen som Sandra och det faktum att jag hade sett filmaffischen på flera ställen runtomkring i London veckan innan. Så enkelt kan det vara ibland.

Och om jag innan eventuellt kände mig lite tveksam inför de belgiska brödernas skapelser såsom varande ”svåra” fick jag definitivt mersmak från Deux jours… Upplägget är som synes enkelt, men filmen mjölkar mesta möjliga ur det och det enkla ska visa sig i vissa lägen vara nästan outhärdligt komplicerat.

För hur väl känner man egentligen sina kollegor? Sandra möter till viss del andra personer i deras hemmiljöer än hon gjort på golvet och det beror inte bara på miljöombytet. En del av dem är fyllda av både skam och skuld över att de valt pengar över henne. En kollega, en medmänniska. En person som är i lika stort behov av en lön som de är.

Några griper girigt möjligheten till en andra chans att göra ett bättre, mer humant val. Andra ber om förlåtelse för att de inte har möjlighet att välja henne framför den egna familjen medan åter andra mer än något annat beskyller henne för en eventuellt utebliven extra inkomst. Bilen behöver ju nya fälgar… På samma sätt kastas Sandra mellan hopp och förtvivlan. När hon väl insett att bonusen för en del innebär samma skillnad mellan värdighet och fattigdom som hennes lön gör för den egna familjen, hur ska hon kunna möta dem om omröstningen går hennes väg?

Dessa två dagar utspelas i en icke namngiven stad men en som är tillräckligt stor för att hysa många olika områden, så olika att de ibland verkar ligga i olika länder. Jag gissar att det inte är någon slump att de olika situationer som Sandra möter kan ses som en betraktelse över ett nytt Europa som snärjt in sig i den ekonomiska nedgångens nät. Arbetsgivare så väl som arbetstagare måste dra åt svångremmen efter att man köpt på sig kanske både ett boende och en bil som i nuläget blir allt svårare att betala för.

Deux jours… är en nedtonad liten film som inte gör mycket väsen av sig. Detsamma gäller Marion Cotillards porträttering av Sandra. Men man ska inte luras av en anspråkslös fasad, filmen aspirerar på samma realistiska känsla som präglade Boyhood. Och tyvärr blir jag i slutänden lika orättvis mot Sandras historia som jag blir mot Masons. Deux jours… gör egentligen inget som helst fel, den blir bara lite för…vanlig. Och jag är övertygad om att det finns många filmtittare som älskar den desto mer för just den egenskapen. Jag tillhör bara inte dem.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

malmö-filmdagar-2014Vi var fler som såg Deux jours… Minst två i alla fall.
The Velvet Café
Har du inte sett den?

Annonser