You are currently browsing the tag archive for the ‘X-Men: Days of Future Past’ tag.

Så är vi framme vid den hett efterlängtade fortsättningen på gårdagens snabba X-Men-genomgång.

***

Vi som levde under 80-talet gjorde det i skuggan av kärnvapen. Frågan var länge inte om, utan när, det kalla kriget skulle värmas upp till kokpunkten. Tänk då hur förvånade vi blev när apokalypsen kom i form av en egyptisk jättesmurf?!

Ja, jordens befolkning (för att inte tala om militären!) blir verkligen tagen på sängen när alla kärnvapen stiger till himlen för att harmlöst fortsätta rakt ut i rymden. Föga anar de att världens äldsta mutant vaknat till liv och bestämt sig för att det är dags för lite artmässig rensning. Ut med den gamla mänskligheten och…kanske in med en ny. De är ju ändå rätt användbara som slavar till den överlägsna art som är mutanter.

Gissa vem som efter ett par tragiska dödsfall känner sig dragen till den livsfilosofin? Charles Xavier som rosenkindad och stjärnögd bedriver sin skola för ”gifted youngsters”? Eller Erik Lehnsherr med blodfläckar på tröjan i en polsk skog?

Av olika anledningar blev det inte av att se X-Men: Apocalypse på bio när det begav sig och sedan började denna sjätte X-Men-film (åttonde om vi ska räkna med Wolverines egna rullar. Nionde om Deadpool ska få vara med i sällskapet…) få lite halvljum kritik. Själv har jag alltid haft en soft spot för serien men sänkta förväntningar är ju aldrig det sämsta att ha med sig i bagaget vid en tittning.

På ett sätt var det rätt roligt att Bryan Singer med X-Men: Days of Future Past i någon mening sopade brädet rent från allt som hände i de första tre X-Men-filmerna. Därmed är det ingen idé att haka upp sig på eventuella diskrepanser mellan originaltrilogin och Apocalypse. Tyvärr kunde ju inte Days… hålla tassarna borta från en liten idyllisk avslutningsscen där Wolverine vaknar upp i en nutid som definitivt ligger efter 1983. Innebär det att vi kan sitta lugnt i båten eftersom den här filmens hotande undergång aldrig kommer att inträffa?

Nå, Apocalypse försöker väl ducka de flesta invändningar av den typen genom att Charles Xavier får hålla något slags snömosigt tal om ”ripples in time”. Kanske är det också meningen att publiken ska tolka förekomsten av Star Trek-avsnitt på TV både här och i Days… som en blinkning och tyst överenskommelse om att inte grotta ned sig allt för djupt i den sortens frågeställningar?

Som i alla X-Men-filmer står förstås motsättningen mutant-människa i centrum. Finns det utrymme för fredligt samförstånd eller utgör mänsklighetens fruktan för det främmande ett så stort hot att det enda valet står mellan att gömma sig eller att slåss? Historien har plussat på Magnetos förhållandevis timida fascism med urmutanten Apocalypse som inte verkar kunna prata om mycket annat än svaga och starka individer. Om jag förstår mytologin rätt ser han som sin uppgift att från gång till annan bränna ned världen i syfte att ge en ny kull mänsklighet chansen att visa vad de går för (tips: mänskligheten gör honom aldrig tillräckligt nöjd). Fair enough, jag tycker att det är en tillräckligt intressant nöt att försöka knäcka för att i alla fall inte tröttna på den den här gången heller.

Det jag gillade med Days… var bland annat att den historien till viss del satte Raven/Mystique i centrum och till min glädje fortsätter den utvecklingen i Apocalypse. I den värld som skapades genom händelserna i Days… är hon en hjälte och förebild. Hon får också utgöra en medelväg mellan Charles hoppfullhet och Eriks pessimism genom att propagera för att det aldrig är helt fel att kunna slå tillbaka om det skulle behövas. På samma sätt som frågan mutant vs människa upptäcker jag genom Apocalypse att jag än så länge heller inte tröttnat på trojkan James McAvoy, Jennifer Lawrence och Michael Fassbender. Snarare har de ju haft ett par filmer på sig att fördjupa sina roller sedan First Class.

Apocalypse dras absolut med en hel del problem (inklusive den obligatoriskt innihelvete för långa slutfajten) men jag tyckte ändå om både innehåll, action och de ny(gamla) mutanter som vi får möta. Att den sedan inte kan åkalla riktigt samma tyngd som dödscenerna i Days… är inget att förvånas över. Det säger sig självt att Sentinels är mer skrämmande än en blåbärsputte med gudskomplex.

Denna senaste del i X-Men-sagan kan med fördel ses på streamingtjänsten C More. Du hinner se den många gånger på den gratismånad som C More står till tjänst med.

Annonser

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Bone Collector
Jeffery Deaver, The Burning Wire
Elizabeth Gaskell, Mary Barton
Kristina Sandberg, Liv till varje pris
Fredrik Backman, Björnstad

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg