New beginnings!

Mja, ska vi vara helt ärliga är det väl snarast i våra egna skallar som just övergången mellan 31 december och 1 januari är mer speciell än övergången från vilka två dagar som helst. Det vi väl den här gången kan hoppas på är att vi slipper förnyade restriktioner när 2022 börjar dra sig mot 2023. För just nu är det ju alldeles för tidigt att blåsa faran över och sluta vara en smula försiktig. För egen del håller än så länge den lokala biografen igång med hjälp av covid-pass, så där är jag lyckligt lottad.

Jag är också lyckligt lottad genom att vara begåvad med en blogg och ett antal trogna kommenterare och läsare. I nuläget finns inga andra planer än att hålla igång 2022 på samma sätt som alla tidigare år. De som känner mig kan intyga att jag är en större sucker för kontinuitet än omvälvande uppstarter, vilket snart 12 bloggår torde vara ett bevis på.

Så fira nyår på det sätt som passar er bäst (även om det innebär att inte fira alls) så ses vi på andra sidan. Måndagen den 3 januari är bloggen tillbaka på vanlig inläggsfrekvens och en bok om söndagarna.

Long to reign over us, God save the king! #2

Jag förstår att ni knappt kunnat hålla er av otålighet att komma till vägs ände med Stephen King och 2021 års Halloween-tema efter gårdagens första avslutningsdel. Mycket nöje!

***

Så lite religionsöverrumplad av temats innehåll med andra ord, men ett element som jag inte haft några större problem att leva med. Då blev jag mer besviken över att genus-o-metern började ge negativt utslag för ganska många av Halloweentemats produktioner. Lika lite som detta med kristenheten har jag tidigare tänkt på King som en primärt manlig författare. Visst, han är förtjust i sina monstermorsor, det är ju ingen större hemlighet; från Carries Margaret White till Mr. Mercedes Deborah Ann Hartsfield. Men nu började det dessutom kännas som jag satt igenom tittning efter tittning av manly men som besegrar monstret medan kvinnsen fick vara damsels in distress eller stå vid spisen och föda barn. Inte mycket till egen agens, om jag inte ska räkna in Paul Sheldons no 1 fan, Annie Wilkes.

Fortsätt läsa ”Long to reign over us, God save the king! #2”

Long to reign over us, God save the King! #1

Ännu ett Halloween-tema till ända, ännu ett gäng halvdana eller direkt undermåliga skräckfilmer. Men också några guldkorn, varav många tyvärr stärker regeln om att icke-skräck-King blir betydligt bättre filmer än skräck-King.

Fortsätt läsa ”Long to reign over us, God save the King! #1”

Dear constant reader…

Varmt välkomna till 2021 års Halloween-tema. Den här gången har jag försökt med ett lite annat grepp – borta är såväl nationellt fokus som specifika monster eller undergenrer. Nu är det dags att sprida gracerna rejält vad gäller både innehåll och kvalitet.

Fortsätt läsa ”Dear constant reader…”

Välkommen in i 2021!

Det kändes lite väl hårt att lämna er, kära läsare, med två upplagor av The Hills Have Eyes att ta er in i det nya året. Så här kommer lite löst svammel istället.

2021 blir året som får utvisa om 2020 var en osedvanligt rutten pnademisvacka eller början på det nya normala. Det som fortsätter att vara fullt normalt och inte det minsta nytt är bloggen. Planen är i alla fall att Rörliga bilder och tryckta ord ska tuffa på som vanligt ännu ett år och jag hoppas såklart att ni vill hänga med på färden. Ännu ett Halloween-tema är redan bestämt och jag hoppas att jag inte tar mun för full när jag lovar ännu en musikalvecka i påskatider med bloggkollegan Filmitch. Annars lär det bli den vanliga mixen av filmer och böcker samt en och annan TV-serie som jag började portionera ut under 2020.

Vi ses — som vanligt — måndagen den 4 januari.

Godspeed Slasherween #2

Fortsättning på gårdagens sammanfattning och det sista inlägget för 2020 års Slasherween!

***

En faiblesse som många mördare har, men som inte verkar räknas som en trop, är driften att psyka sina presumtiva offer. Jag har lite dålig pejl på när detta startade men skulle kunna tänka mig att det blev en slags utveckling från försök att gömma undan liken. När filmmakarna en gång fattat grejen med hoppa till-effekten av att låta blodiga kroppar trilla ut från garderober av misstag är det förstås ett kort steg till att låta mördaren arrangera sagda blodiga kroppar i akt och mening att ytterligare skrämma sina offer. Och därmed är vi framme vid filmer som H20 där Michael av oklar anledning hängt upp en fisk-urtagen flicka som en makaber lampskärm över en naken glödlampa så att ljuset skiner ut genom hennes bröstkorg och mage.

Fortsätt läsa ”Godspeed Slasherween #2”

Godspeed Slasherween #1

Dags att dra igen bankvalvsdörren för år 2020’s Halloween-tema. Ännu ett Halloween-hack i bloggkolven, ännu ett streck på sänggaveln. Slashers, alltså. Det genremässigt hittills mest avgränsade temat jag jobbat med, vilket har gjort utforskandet spännande men också svårare än tidigare år. Då har jag satt mina egna regler, nu fanns det helt plötsligt andras regler att ta hänsyn till. Vilket innebär att det kunde vara lite knivigare (heh…) att få vissa (utom de mest uppenbara) kandidaterna i årets tema att passa in. Dessutom finns det ju inte bara en uppsättning regler.

Fortsätt läsa ”Godspeed Slasherween #1”

Welcome to Slasherween! #3

Ok, detta är den sista introduktionen till Slasherween, scout’s honour! Imorgon blir det en regelrätt recension

***

Fortsätt läsa ”Welcome to Slasherween! #3”

Welcome to Slasherween! #2

Och så är vi tillbaka i avslöjandet att jag föredrar Black Christmas framför Halloween.

***

Fortsätt läsa ”Welcome to Slasherween! #2”