Vacanza italiana!

Dags för den traditionsenliga (pre-pandemi och nu också post-pandemi) bloggsemestern. Från och med idag och till och med torsdagen den 14 juli (Vive la France!) går jag in i radioskugga, under förutsättning att vi inte blir nedtrampade i Arlanda-kaoset…

Bloggen är alltså tillbaka den 15 juli och sedan blir det sommarinlägg varannan dag tills någon gång i augusti när jag bestämt mig för att sommaren är slut.

Dags för sång och dans!

Den vane bloggläsaren förstår med denna titel att det är dags för den årligen återkommande musikalveckan. Som vanligt tillsammans med bloggkollegan Filmitch och med start imorgon — annandag påsk. En av årets bästa veckor, om ni frågar mig. I år framträder en två-tre trender, utan att det var riktigt meningen. Först och främst har vi ett knippe 50-talsproduktioner, lättsamma och färgglada saker.

Well, kanske jag skulle säga att ”lättsam och färgglad” faktiskt är det helt igenom övergripande temat eftersom de andra två elementen den här veckan består av dels Disney, dels den oförliknelige sång- och dansmannen Lin-Manuel Miranda. Ni som kan er Lin-Manuel förstår också att det här förekommer en viss överlappning.

Häng med, alla ni som kan behöva lite lättsamhet och färgsprakerier i vardagen

New beginnings!

Mja, ska vi vara helt ärliga är det väl snarast i våra egna skallar som just övergången mellan 31 december och 1 januari är mer speciell än övergången från vilka två dagar som helst. Det vi väl den här gången kan hoppas på är att vi slipper förnyade restriktioner när 2022 börjar dra sig mot 2023. För just nu är det ju alldeles för tidigt att blåsa faran över och sluta vara en smula försiktig. För egen del håller än så länge den lokala biografen igång med hjälp av covid-pass, så där är jag lyckligt lottad.

Jag är också lyckligt lottad genom att vara begåvad med en blogg och ett antal trogna kommenterare och läsare. I nuläget finns inga andra planer än att hålla igång 2022 på samma sätt som alla tidigare år. De som känner mig kan intyga att jag är en större sucker för kontinuitet än omvälvande uppstarter, vilket snart 12 bloggår torde vara ett bevis på.

Så fira nyår på det sätt som passar er bäst (även om det innebär att inte fira alls) så ses vi på andra sidan. Måndagen den 3 januari är bloggen tillbaka på vanlig inläggsfrekvens och en bok om söndagarna.

Long to reign over us, God save the king! #2

Jag förstår att ni knappt kunnat hålla er av otålighet att komma till vägs ände med Stephen King och 2021 års Halloween-tema efter gårdagens första avslutningsdel. Mycket nöje!

***

Så lite religionsöverrumplad av temats innehåll med andra ord, men ett element som jag inte haft några större problem att leva med. Då blev jag mer besviken över att genus-o-metern började ge negativt utslag för ganska många av Halloweentemats produktioner. Lika lite som detta med kristenheten har jag tidigare tänkt på King som en primärt manlig författare. Visst, han är förtjust i sina monstermorsor, det är ju ingen större hemlighet; från Carries Margaret White till Mr. Mercedes Deborah Ann Hartsfield. Men nu började det dessutom kännas som jag satt igenom tittning efter tittning av manly men som besegrar monstret medan kvinnsen fick vara damsels in distress eller stå vid spisen och föda barn. Inte mycket till egen agens, om jag inte ska räkna in Paul Sheldons no 1 fan, Annie Wilkes.

Fortsätt läsa ”Long to reign over us, God save the king! #2”

Long to reign over us, God save the King! #1

Ännu ett Halloween-tema till ända, ännu ett gäng halvdana eller direkt undermåliga skräckfilmer. Men också några guldkorn, varav många tyvärr stärker regeln om att icke-skräck-King blir betydligt bättre filmer än skräck-King.

Fortsätt läsa ”Long to reign over us, God save the King! #1”

Dear constant reader…

Varmt välkomna till 2021 års Halloween-tema. Den här gången har jag försökt med ett lite annat grepp – borta är såväl nationellt fokus som specifika monster eller undergenrer. Nu är det dags att sprida gracerna rejält vad gäller både innehåll och kvalitet.

Fortsätt läsa ”Dear constant reader…”

Välkommen in i 2021!

Det kändes lite väl hårt att lämna er, kära läsare, med två upplagor av The Hills Have Eyes att ta er in i det nya året. Så här kommer lite löst svammel istället.

2021 blir året som får utvisa om 2020 var en osedvanligt rutten pnademisvacka eller början på det nya normala. Det som fortsätter att vara fullt normalt och inte det minsta nytt är bloggen. Planen är i alla fall att Rörliga bilder och tryckta ord ska tuffa på som vanligt ännu ett år och jag hoppas såklart att ni vill hänga med på färden. Ännu ett Halloween-tema är redan bestämt och jag hoppas att jag inte tar mun för full när jag lovar ännu en musikalvecka i påskatider med bloggkollegan Filmitch. Annars lär det bli den vanliga mixen av filmer och böcker samt en och annan TV-serie som jag började portionera ut under 2020.

Vi ses — som vanligt — måndagen den 4 januari.