You are currently browsing the tag archive for the ‘Stephen Graham’ tag.

The Damned UnitedUnited-laget som gällde i engelsk fotboll under 70-talet var inte Man-U, utan L-U, det vill säga Leeds United. Anförda av den legendariske Don Revie hade laget vunnit snart sagt allt som gick att vinna, så det var ganska stora skor som skulle fyllas när Revie gick vidare som tränare för det brittiska landslaget.

Läs hela inlägget här »

DoghouseFör att muntra upp nyskilde Vince bestämmer sig grabbgänget (de är alldeles för många för att jag ska orka räkna upp dem här) för att ta en tur till byn Moodley. Dels för att Mikeys farmor har ett hus där som de kan använda, men framförallt för att det ryktas att det i byn går fyra kvinnor på varje man. Ett slags inverterat Pajala med andra ord.

Det är alltså dags att bli rejält packade och sätta på så många fruntimmer man bara hinner inom loppet av en helg. Ragatorna därhemma får sköta sig bäst de kan. Gänget med kvinnotjusaren Neil i spetsen inleder starkt genom att betala snyggis-chauffören Ruth extra för att få kalla henne för Candy.

Läs hela inlägget här »

Apropås den moderna gangsterfilmen Gangster Squad som sågs av Filmspanarna för ett tag sedan.

***

Public enemiesKnappt 15 år efter Heat tyckte tydligen Michael Mann att det var dags att göra ett kort återbesök i Heist-genren. Den här gången placerad i det romantiserade 30-talet med tommy guns, nattklubbar och jazz samt med fokus på Public Enemy #1: John Dillinger.

John Dillinger och hans kumpaner levererar närmast konstant löpsedelsmaterial i form av fräcka bankrån samt våldsamma flykt- och fritagningsförsök. Men Washington har tröttnat på den mer eller mindre organiserade brottligheten som grasserar i landet, bland annat genom att utnyttja möjligheterna att hoppa runt mellan olika stater, och FBI-agenten Melvin Purvis har numera ett enda uppdrag: ta fast John Dillinger.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Pojken på våning 54
David Baldacci, The Innocent
Schibbye & Persson, 438 dagar

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg