10. Hemkomsten
Lågmält och finstämt från variationsrike veteranen Zhang Yimuo om kulturrevolutionens efterdyningar.
”The objective of any form of art is not political. I had no political intentions. I am not interested in politics” (Regissör Zhang Yimuo om att vara filmskapare i Kina)
9. Boyhood
Här kan vi börja snacka filmiskt experiment! Richard Linklater har tagit fyra skådisar och låtit dem utvecklas i tangentens riktning under 12 år. Trovärdigt och vardagligt om barn-föräldrarelationer.
”You don’t want the bumpers, life doesn’t give you bumpers”
8. Avskedsfesten
Israelisk film om en allmänmänsklig fråga — har man rätt att ta sitt eget liv? Rolig, sorglig och inte minst värd ett omnämnande för att den låter 70-plussare ta lite plats i filmutbudet.
”We plan everything in our lives. Maybe we should also plan how to die.” (Med-regissör Tal Granit om historien i Avskedsfesten)
7. ’71
Bästa sortens thriller där man får någon slags förståelse för en svår situation samtidigt som det är grymt spännande. Att hamna bakom fiendens linjer i 70-talets Belfast var fanimig ingen lek.
”Posh cunts telling thick cunts to kill poor cunts”
6. Still Alice
Få saker skrämmer mig lika mycket som Alzheimers. Still Alice är i det perspektivet årets värsta skräckfilm men vilken jäkla prestation av Julianne Moore!
”I used to be someone who knew a lot. No one asks for my opinion or advice anymore. I miss that. I used to be curious and independent and confident. I miss being sure of things. There’s no peace in being unsure of everything all the time. I miss doing everything easily. I miss being a part of what’s happening. I miss feeling wanted. I miss my life and my family.”
5. Deux jours, une nuit
Ännu en otroligt bra kvinna — Marion Cotillard. Hennes försök att fixa sin egen försörjning i det ekonomiskt krisande Europa ger mig nästa lika mycket ont i magen som Still Alice.
”I don’t exist. I’m nothing. Nothing at all!”
4. The Grand Budapest Hotel
Ibland händer det — jag kommer överens med Wes Anderson. Kanske var det närvaron av något slags budskap och inte enbart mega-quirky yta som gjorde det? Ralph Fiennes i årets mest välansade mustasch.
”Keep your hands off my lobby boy!”
3. Relatos Salvajes
Årets mest oväntade filmspanarfilm? Den argentinska episodfilmen retade framförallt skrattmusklerna med sina surrealistiska hämningslöshet. Wild tales, indeed!
”I gave you the best education and you always did whatever you wanted. Now, go screw yourself.”
2. X-Men: Days of Future Past
X-Men är nu en gång för alla min favorit bland superhjälteteam och jag blev desto mer glatt överraskad av Days of Future Past eftersom föregångaren First Class hade varit så pass blek. Här fick jag nästan högre insatser än jag hade önskat — filmen är mörk och ödesmättad på ett sätt som bara kan mäta sig med X-Men 2.
”All those years wasted fighting each other, Charles… to have a precious few of them back.”
1. What We Do In the Shadows
Första gången jag fattade vilken härlig kille Taika Waititi är. En film som med sin påhittig- och snällhet lyckades få mig att inte kräkas på allt vad vampyrgenre heter och det vill inte säga lite. Och så i ett format som jag har oerhört svårt att värja mig emot: mockumentären. Det blir inte så mycket bättre.
”When you are a vampire you become very…sexy!”
Bubblare: Ex Machina, Död snö 2, Pride, Inherent Vice, The Possession of Michael King, Predestination, Edge of Tomorrow, Birdman, Let Us Prey, Guardians of the Galaxy, The Lego Movie, Nightcrawler, Interstellar
Andra som tyckt till om filmåret 2014:
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Flmr
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag har bara sett fyra av de här tio, men vill påstå att det här var ett toppenår för film. Kanske inte för storfilmer, men för mer nedtonad vuxen film som fick relativt mycket utrymme i det kollektiva medvetandet. Dina exempel kan väl vara både Dardennes och Linklaters bästa filmer, och många tycker väl att hotellfilmen är Andersons bästa (har dock inte sett den själv). Utöver dem kom ju också Ruben Östlunds internationella genombrott och Roy Andersson vann guldlejonet i Venedig. Och Vinterdvala som vann i Cannes är Nuri Bilge Ceylans bästa. Och så fanns det toppenfilmer från Quentin Dupieux, Hong Sang-soo, David Cronenberg m.fl. Fast när man tittar noga med lite distans är väl varje år ett toppenår för film.
Överhuvudtaget känns många av 10-talsåren som starka filmår, ungefär som mitten på 90-talet. Fast det där med distans undrar jag om det inte i så fall torde handla mer om nostalgi i vissa fall? Eller iofs, med årens lopp kommer kanske bra filmer fram som bara inte fick så mycket uppmärksamhet när det begav sig. Som du säger, det handlar kanske snarare om hur djupt man gräver i varje år. Tål att tänkas på…
Våra listor skiljer sig år en hel del men vi har åtminstone Wild tales gemensamt. Boyhood är väl den film som har störst chans att ta sig in på listan vid en revidering – när jag väl kommer till skott att se filmen och kolla över mina listor
@Filmitch: Ja, Boyhood var ju en stor favorit för många det här året
Läste ditt inlägg för ett tag sedan, kollade min egen lista och upptäckte att den inte uppdaterats och därmed saknade en av 2014 års bästa filmer. Nu har jag äntligen tagit tag i det och uppdaterat min lista så nu är jag redo att kommentera din.
Ok, låt oss se vad du har hittat på då… Bara ett enda överlapp med Boyhood. Hmmm…
Har inte sett Hemkomsten, Avskedsfesten, ’71, Still Alice, årets lyckopiller från bröderna Dardenne eller What we do in the shadows. Hela sex filmer alltså. AV dem är det väl Taika Waititis film som lockar mest. Den står redan på ”att ses”-listan.
Boyhood är min etta då jag hade en maxad filmupplevelse med den. Såg väl i Malmö om jag inte missminner mig.
The Grand Budapest Hotel gav jag till och med två chanser på bion, men den blev aldrig den förväntade favoriten hos mig. Men helt ok såklart.
Wild tales var jag inte belåten med. Den sågs också ihopa om jag inte misstar mig. Jag hade med en film som heter Wild istället! 🙂
Till sist har du X-Men: Days of future past oväntat högt på din lista. Jag har sett den, men jag är inte ett jättestort fan av X-Men-filmerna. Jag har ju med årets stora MCU film istället. Nästa samma men ack så olika… 😉
Men va faaan, jag ser att Ex machina slunkit in som en bubblare hos dig! Vid sidan av att det var en låg placering… sämre än Wild tales?? Really? Så inser jag nu att jag har med den på fel år. Jag har ju med den på min topp 10 för 2015. Damn, jag måste alltså uppdatera en gång till, flytta den. Asch, får göra det när det hinns med. Både 2014 och 2015 måste alltså uppdateras…
@Henke: Det är ett slit med där här listorna 😀 Yep, Ex Machina var bra men har inte alls satt sig i kroppen på samma sätt som tex X-Men. Det är väl en av fördelerna med att ta lite tid på sig att göra årsbästalistorna — filmerna får en chans att sätta sig. Eller försvinna.
@Sofia, du pekar helt klart på en fördel med att vänta fem år. Ung versus Mogen lista alltså? Jag vill ha både och. Det finns ju ett värde att ha en topplista som är fräsch när den skrivs också. Speciellt då man kan uppdatera listan i varje givet ögonblick. Och med en logg över ändringarna får man spårbarheten och simsalabim så har man både en ung lista och en välmående mogen lista. 😀
@Henke. Waaaay too much work 🙂
Har missat att kommentera här. Bättre sent än aldrig… och det börjar bli väldigt tomt på kontoret…
10. Hemkomsten – Inte sett.
9. Boyhood – Funkade inte fullt ut för mig. Episkt projekt, bra film.
8. Avskedsfesten – Inte hört talas om.
7. ’71 – Yay! Otroligt svettig och nervig. Såg den på en suverän visning nere i Malmö. Även på plats 7 på min lista.
6. Still Alice – Inte sett.
5. Deux jours, une nuit – Inte nån av Dardennes bättre. Föredrar Barnet.
4. The Grand Budapest Hotel – Ett lyckopiller och på plats 3 på min lista.
3. Relatos Salvajes – Riktigt trevlig film. Min favorit var bilduellen.
2. X-Men: Days of Future Past – Jag gillade också denna mycket. En av de bästa X-Men-filmerna, helt klart.
1. What We Do In the Shadows – Inte sett.
@Jojjenito: Jag kanske bara tycker om Deux jours… för att det är den enda Dardenne-film jag har sett? Och What We Do… — kanske skulle den falla på referenshumor för din del? Men den är helt klart värd ett försök!
Om den faller på nåt så är det väl referenshumorn. 😉 Jag har sett tre av Waititis filmer. Medelbetyg 2,2/5. Så det skulle vara en chansning.
Hehe, ja, om det är den enda du har sett så har du ju inte mycket att jämföra med. 🙂 Jag tyckte inte Deux jours… var direkt dålig utan helt ok.
@Jojjenito: Ouch, då är What We Do… definitvt en chansning. Och efter Deux jours… har jag alltid tänkt att jag ska se mer Dardennes men det har inte blivit av. Ännu 😉