Edge of Tomorrow (2014)

FilmspanarnaÄn en gång täcks Normandies stränder av blod men slaget står inte mellan mänskliga kombattanter. Jorden är under attack från de till synes oövervinnerliga mimics och mänskligheten har gått samman i en United Defense Force för att åtminstone försöka försvara sin egen överlevnad.

När det handlar om hot finns det (minst) två vägar att gå: fienden som blir skrämmande i sitt främlingskap eller fienden som blir skrämmande i sin närhet. Den främmande fienden är den som rent psykologiskt blir enklast att hantera eftersom den innebär att människan aldrig behöver konfrontera sina egna mörka sidor. Det är kanske också anledningen till att den är betydligt vanligare inom blockbusterunderhållningen.

Edge of TomorrowScience fiction är i det fallet en tacksam genre så till vida att den kan tillhandahålla en fiende som är fullkomligt obegriplig och främmande. Det är som Tom Cruises major William Cage säger: varför öda tid på spekulationer? Fienden är här och nu återstår bara att slå tillbaka.

Attackerna från yttre rymden kommer oväntat och oprovocerat. Tiden för utomjordiska ambassadörer som genom en universaltranslator hörs säga ”Take us to your leader” är sedan länge förbi. Detsamma gäller försiktig infiltrering och kopieskapande för att mänskligheten inte ska ana vad som är på gång. Invasionen från mimics är naken och fullskalig, fienden har inget att dölja, ingen komplott som kan avslöjas av de rättrådiga. Den är inte ute efter något mer konkret än mänsklighetens lebensraum och det enda val som återstår är att gå samman för att förhindra total utrotning. Döda eller dö. Edge of Tomorrow visar än en gång på invasionsrädslans bärkraft som vi sett tidigare i exempelvis The War of the Worlds, Starship Troopers och Ender’s Game.

Fienden i Edge of Tomorrow är inte bara främmande, utan omänskliga i ordets sämsta bemärkelse. Utseendemässigt tycks de sakna en grundläggande biologi, de påminner mer om maskiner. De ingår dessutom i ett klassiskt hive mind – de har ingen individualitet utan svärmar fram som ödeläggande ohyra över Europas försvarslösa befolkning. Medan de enorma MUTO:s i Godzilla förvisso inte förärades med namn och knaprade kärnvapenladdningar som non stop, utrustades de icke desto mindre med identifierbara känslor. De blev individer med en insats, ett ”stake”, som gick utöver ren förstörelselusta eller jävelskap.

Men det främmande hotet kan allt som oftast besvärjas eller motas bort med information, man måste göra det obegripliga begripligt. Det måste reduceras till hanterbar kunskap som kan utstaka en väg till lösning, även om den vägen ibland visar sig vara ett rent bländverk. Liksom elden är kunskapen i de här fallen emellertid en god tjänare men en dålig herre. Du måste lära känna din fiende tillräckligt väl för att besegra den, men inte så väl att du börjar få förståelse för dess bevekelsegrunder eller omständigheter (big mistake, Ender…).

H.G. Wells valde att bekämpa ohyra med ohyra, människan fick bakteriella allierade i kampen mot marsianerna. Under 1900-talet (sannolikt under USA:s kulturimperialistiska influenser) har det emellertid varit betydligt populärare att låta det anonyma kollektivet bekämpas av en mer eller mindre heroisk individ. Tom Cruise har i Edge of Tomorrow fått en chans att kasta sig ut från åskådarläktarna dit han blev förvisad under remaken av Wells historia och in i stridens hetta. Även om han inledningsvis sannolikt skulle ha känt sig mer bekväm med att få producera ett eller ett par av de där patriotismreklamsnuttarna från Starship Troopers.

En rätt vanlig fråga är vad man skulle ta med sig till en öde ö. Jag kan tycka att det är intressantare att fundera på vem man skulle ta med sig. Jack Sparrow? Stanley Ipkiss? Wolverine? En ännu intressantare fråga är vem man skulle vilja ha med sig in i framtiden. Jag känner att just Tom Cruise skulle kunna vara ett bra val i det läget. Han har navigerat sig fram i diverse trixiga framtidsscenarier, allt från tidigare nämnda The War of the Worlds, Minority Report, Oblivion och nu senast Edge of Tomorrow.

Filmen bygger på den japanska ungdomsroman All You Need is Kill från 2004 och bekräftar vad jag länge har misstänkt – jag är vansinnigt lättflörtad när det gäller den här typen av genre (sci-fi/action). Släng in ett lagomt tungt score (den här gången från Seth Rogen-lookaliken Christophe Beck), lite häftiga exoskelett och coola moves  samt ett par skjutglada fajter och jag står på perrongen tre timmar innan avgång. Eller varför inte ett monster eller två? I både Pacific Rim och Godzilla fanns det stora luckor men jag svalde dem med hull och hår. Handlar det däremot om exempelvis romcoms får filmerna jobba betydligt hårdare och innehålla betydligt mer än de standardiserade genreelementen för att jag ska vara nöjd. Så då var det ju tur att det inte var en sådan film vi såg den här gången…

Edge of Tomorrow är en mer än stabil blockbusteraction, både Tom Cruise och Emily Blunt levererar bra prestationer och har dessutom fått karaktärer som reagerar psykologiskt trovärdigt (inom historiens ramar ska kanske tilläggas) att jobba med. Spännande när det krävdes och samtidigt riktigt rolig på sina ställen. Genusmässigt var den dessutom avsevärt mer tillfredsställande än exempelvis Oblivion, men om man vill kan man förstås notera att det skiljer 21 år mellan Cruises major Cage och Blunts Verdunängel.

Och så det kriterium varmed alla filmer inom den närmaste framtiden kommer att mätas – skulle jag vilja se den på IMAX? Hell yes!

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Den här gången känns det som om vi var många (kanske till och med rekordmånga?) filmspanare som såg månadens film. Trots det är frågan om våra åsikter skiljer sig så värst mycket åt. Varför inte ta reda på det?

Har du inte sett den? (blogg)
The Velvet Café
Filmparadiset
Fredrik on Film
Har du inte sett den? (pod)
Movies-Noir
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
The Nerd Bird
Fripps filmrevyer

22 reaktioner till “Edge of Tomorrow (2014)”

  1. Intressant tanke det där vem man skulle vilja ta med sig in i framtiden. På nåt sätt känns den tanken betydligt mer realistisk än att man skulle bli fast på en öde ö nånstans. Jag tror dessutom att du har valt helt tokrätt kille att ta med dig, vem skulle fixa biffen bättre än Tom Cruise? Matt Damon? Keanu? Fassbenders huvud? Nä, jag säger +1 på ditt val. 🙂

    Jag valde bort denna när det var IMAX-dags, det blev Godzilla istället. Jag hade ju redan valt denna som filmspanarfilm. 😉

  2. Oblivion var ganska svag, ja en besvikelse. Trodde lite på samma sak här, men den var klart trevlig. Verkar som de flesta är överens om det. En bra sommar-blockbuster helt enkelt.

    Ett plus tror jag helt klart var att inte låta Cruise och Blunt ha så mycket romantik mellan sig. Man valde helt enkelt rätt väg där. Hade både varit onödigt och känts fel, tror jag.

  3. Du vet att Tom Cruise inte är sina rollfigurer, även om den här filmen försöker så ett frö om motsatsen. Du skulle kunna bli besviken när du står inför en rymdinvasion med honom som frälsare.

    Kul att läsa om själva fienden. De var inget som jag ägnade mycket tid åt själv för de var så oinspirerade, men tydligen fanns det något intressant att säga om dem.

  4. ”Invasionen från mimics är naken och fullskalig, fienden har inget att dölja, ingen komplott som kan avslöjas av de rättrådiga. Den är inte ute efter något mer konkret än mänsklighetens lebensraum och det enda val som återstår är att gå samman för att förhindra total utrotning. Döda eller dö.”

    Intressant utveckling om fienden. Jag tycker att det funkade rätt bra här, med en fiende som liksom inte hade några motiv annat än att fläska undan allt levande, för då blir det ju som du säger – det finns inget annat val än att kriga fullt ut för överlevnad. Det skapar stor sympati för de stridande. Om man vill dra paralleller till dagens krigföring, vilka eller vad representerar Mimicsarna? Klimathotet? Islam? 😀

    Håller med Movies-Noir, tycker det var precis lagom flörtigt mellan Cage och Vrataski, och bra att filmen inte kladdades ner med mer än en hint om romantik.

    Men du har en poäng där, Sofia, 21 år! Man har ju vant sig vid denna norm av äldre män och unga kvinnor att man knappt reflekterar över det.

  5. När man tänker efter så har Tompa VERKLIGEN börjat nischa in sig mot sci-fi-facket!!! Medveten strategi från scientologerna?
    Vet de nåt som inte vi vet…? 😉

    För övrigt känns detta som ett äventyr man vill uppleva!

  6. @Fiffi: Keanu skulle kanske också vara ett alternativ… I alla fall om det är en cyber-framtid.

    Hmm, denna eller Godzilla på IMAX? Gud, det är ju nästan ett omöjligt val 🙂

    @Movies-Noir: Ja, jag tycker att det här var klart bättre än Oblivion. Och jag håller med om det visa i att hålla romantiken till ett minimum. Kanske för att man var medveten om åldersskillnaden dem emellan, men jag tolkade nästan in mer faderskänslor från Toms sida. Utom i slutet, då 😉

    @Carl: Haha, jo den risken är förstås överhängande. Men jag kan ju alltid låtsas att han åtminstone har en teoretisk kännedom…

    Jag tycker ofta att skildringen av det onda är betydligt mer intressant än det goda.

    @Cecilia: Tack, roligt att du tyckte det. Vill vi vara riktigt psykologiska kan vi säga att mimicsarna symboliserar oss själva. Den, du… 😉

    I rättvisans namn får man väl medge att det sannolikt inte var meningen att Tompa skulle uppfattas som riktigt så till åren i filmen.

    @Steffo: Hmm, the plot thickens… Du får inte glömma Battlefield Earth heller. Hubbard kanske hade mer rätt än vi vill tro 🙂

    På film eller på riktigt? På riktigt tyckte jag att det kändes rätt utmattande…

  7. Oblivion är bättre än denna.

    Hellre denna än Godzilla på IMAX, det får räcka med de otroligt fåniga mänskliga karaktärerna i Godzilla på liten duk.

    Absolut inte Tompa på en öde ö. Väljer Nathan Fillion bland skådisar…

  8. Jag är som du lättflirtad när det gäller science fiction. Och en aning generösare med betygen, generellt. Sci fi med Tom cruise brukar vara bra. Jag är barnsligt förtjust i Minority Report. Gillade absolut Oblivion. Och gillade faktiskt – till skillnad från många andra – Vanilla Sky. Det är lite problematiskt att de alltid ska tussa ihop honom med ett kärleksintresse och att detta intresse pga Hollywoods fobi för medelålders kvinnor alltid är minst 20 år yngre. Det skulle jag gärna slippa. Men som blir man så här väl underhållen är man beredd att förlåta det mesta.

  9. @Henke: Inte en chans att Oblivion slår Edge 😉 Jag är benägen att hålla med dig vad gäller idiotiska karaktärer, men tanken på att få se Godzillan på storduk är jäkligt lockande.

    Självklart och bra ö-val!

    @Steffo: För att du vill ha någon som du med gott samvete kan slå på? 😉

    @Fiffi: Se mitt svar till Steffo ovan? 😉

    @Jessica: Jag kommer ärligt talat inte ihåg tillräckligt av Vanilla Sky för att ge något vettigt omdöme men jag minns inte att jag hatade den iaf. Om man orkade skulle det vara lite kul att försöka kartlägga det där — vilka kvinnor leading men generellt blir hoptussade med. Min spontana känsla är att Brad Pitt tex inte i samma utsträckning jobbar med så mycket yngre kvinnor.

  10. Jessica: Jag gillade Vanilla Sky. Tror inte jag pratat med någon som inte gillat den. Dock tycker nog många, inklusive mig själv, att Eternal Sunshine slår den på fingrarna.

    Jag skulle ta med mig Emily Blunt in i framtiden och ut på en öde ö. Speciellt om hon får ta med sig sin megachete.

  11. Oblivion är INTE bättre än denna, bara så Henke och du vet. Obegripligt att Henke tycker det.

    Intressant poäng om att fienden har varit väldigt anonyma i ett antal filmer på sistone.

    Vem jag skulle ta med till en öde ö? Just nu är svaret Daryl från The Walking Dead.

  12. @Jojjenito: Jag hoppas verkligen inte att jag gett intryck av att jag tyckte Oblivion var bättre än Edge. Tvärtom tyckte nämligen jag.

    @Jojjenito & Cecilia: Jag antar att Daryl inte är en zombie? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: