You are currently browsing the tag archive for the ‘The War of the Worlds’ tag.

alt. titel: Triffiderna, Revolt of the Triffids

Invasioner handlar främst om att bida sin tid och invänta rätt tillfälle — fråga bara triffiderna. En relativt ny deltagare i jordens ekosystem men en som mänskligheten givetvis redan sett till att tämja. Ett arbete som krävde lite mer möda än man kanske skulle förvänta sig när det gäller en växt men triffiderna är inte bara giftiga, utan också förmögna till viss rörelse. Dessa nackdelar vägs dock med god marginal upp av det faktum att man från dem kan producera en högkvalitativ olja. Cash is king och därför finns det flera inhägnade triffidfält runt om i världen.

Men triffidernas slavtillvaro ska komma att få ett hastigt slut när ett spektakulärt meteorregn över en natt gör alla (som sett det) blinda, det vill säga större delen av i alla fall den brittiska befolkningen. Och blinda personer, som dessutom är ovana vid sin egen funktionsnedsättning, är mums för triffid-måns.

En av de få som bevarat sin syn är biologen Bill Masen eftersom han låg på sjukhus med en bandagerad ögonskada vid tidpunkten för meteorregnet. På Londons kaotiska gator stöter han sedan på författaren Josella Playton som också har synen i behåll och därför tillfångatagits av en blind man som använder henne som sin ledarhund. Tillsammans försöker Josella och Bill navigera i denna nya och förvirrade värld.

Filmen The Day of the Triffids från 1963 blev en ganska trevlig överraskning i 2019 års brittiska Halloween-tema, så det föll sig naturligt att jag också blev nyfiken på den litterära förlagan. Författaren John Wyndham Parkes Lucas Beynon Harris hade redan publicerat fyra romaner innan andra världskriget, men då under namnen John B. Harris, alternativt John Beynon. The Day of the Triffids var den första bok att publiceras med “John Wyndham” på omslaget.

Wyndham själv hymlade inte med inflytandet från H.G. Wells utmärkta The War of the Worlds men jag skulle vilja påstå att dagens författare tar sin historia i en lite annan riktning i och med introduktionen av den katastrofalt hastigt påkomna blindheten. Mindre fokus på den paniska Massan och mer på enskilda människor. Därmed finns en bra grogrund för funderingar kring hur människor inte bara samlas mot ett externt hot, utan också hur de beter sig mot varandra. Inte minst när det finns en fysisk och tydlig gräns mellan de som har och de som inte har. Syn, alltså.

Vad jag kan påminna mig höll också Wells främst till ute på den brittiska landsbygden medan Wyndham spenderar minst halva sin bok i London. Här skulle man kunna tänka sig att han också hämtat viss inspiration från Arthur Conan Doyles långnovell från 1913, The Poison Belt. Men som otaliga sentida zombie-filmer visat oss är det något speciellt med målande beskrivningar av övergivna stadsgator. Överhuvudtaget finns det mycket i både bok och film som kan härledas till Danny Boyles 28 Days Later.

Möjligen kan Wyndham ha blivit lite väl glad i hatten när han förutom meteorregn och blindhet också introducerar någon form av smittsam sjukdom som får folk att dö som flugor. Den detaljen känns mer fabricerad i syfte att lösa vissa berättelsetekniska knutar är som en naturligt del av samma berättelse. Jag tycker inte heller att Wyndham övertygande lyckas argumentera för det till synes slumpartade sammanträffandet triffider+massiv blindhet även om han gör ett tappert försök.

Samtidigt är det som vanligt svårt att ducka för den tankemässiga högerkroken när historier kan kopplas samman med verkliga världshändelser. Det känns inte särskilt långsökt att när Bill och Josella tar sig en titt på denna sköna nya värld (full av “det nya normala”) och spekulerar i vad den kan komma att innebära för kommande generationer så talar de egentligen om en post-andra världskrigsvärld (“What saddens me is not so much the things we’ve lost, as the things the babies will never have a chance to know”). På samma sätt som ramen av Vietnamkriget gör Joe Haldemans The Forever War mer intressant gör denna ram The Day of the Triffids mer tankeväckande.

Det är Halloween, en kväll som gjord för spökhistorier och andra läskigheter. Kanske det till och med regnar ute, viner lite runt knuten? Du sätter dig tillrätta för kvällens TV-underhållning där den välbekante värden försäkrar att det publiken ska få ta del av är en ”live investigation of the supernatural”. Han gör det emellertid med ett småleende och i studion sprakar en härlig brasa. All is well… Men hur känns det om du undan för undan börjar misstänka att det du ser faktiskt händer på riktigt, hur osannolikt det än kan tyckas? Riktiga hemsökelser, som till och med verkar göra studions paranormala expert konsternerad.

Läs hela inlägget här »

Day of the Triffidsalt. titel: Triffidernas dag, Invasion of the Triffids, Revolt of the Triffids

So, John Wyndham, we meet again! Wyndham, författaren till The Midwich Cuckoos skrev annat också (även om invasion och apokalyps verkar ha varit lite hans grej). Förlagan till The Day of the Triffids publicerades innan The Midwich Cuckoos och var den första bok som bar Wyndhams eget namn istället för någon pseudonym (hans allra första bok kom redan 1927). Efter succén med Village of the Damned kan man tänka sig att filmbolagen började dammsuga Wyndhams övriga produktion och häpp: The Day of the Triffids.

Läs hela inlägget här »

Village of the Damendalt. titel: De fördömdas by

Dags för en av de mer kända brittiska skräckfilmerna, tillsammans med The Innocents, Hammer-Draculafilmer och The Wicker Man? Och innan megakulthittar som The Descent, Shaun of the Dead och 28 Days Later?

Läs hela inlägget här »

the-girl-with-all-the-giftAldrig hade jag gissat att årets Mud, ’71 eller Sicario på Malmö Filmdagar också skulle visa sig vara en zombierulle. Som om filmgudarna bestämt sig för att Halloweentemat anno 2016 behövde piffas till med en sprillans ny film. Som i och för sig bygger på en bok av britten Mike Carey (som också skriver seriemanus plus förvandlat sin egen bok till manus), men inte heller den har särskilt många år på nacken. En historia som snabbt plockats upp av den brittiska filmindustrin med andra ord och det är den väl värd.

Läs hela inlägget här »

KimKim (1901)

Rudyard Kipling var en av det brittiska imperiets mest populära författare, sannolikt bland annat tack vare att han i sina böcker verkligen gav sina läsare en känsla av att de tillhörde ett imperium eftersom berättelserna ofta tilldrog sig långt bortom de brittiska öarnas kuster. Han myntade det välkända begreppet ”The White Man’s Burden” och har kallats för den ”brittiska imperialismens profet” av George Orwell. En titel som antagligen inte är menad att uppfattas positivt.

Läs hela inlägget här »

The InvasionÄven om man inte är bekant med Finneys bok eller någon av de inte mindre än tre filmiska versionerna (exklusive den här) tar det inte särskilt lång tid att knäcka ”mysteriet” med invasionen.

Vi börjar nämligen med psykiatrikern Carol Bennell som med vilt stirrande blick och ryckigt rörelsemönster ägnar sig åt lite självmedicinering i vad som tycks vara ett redan raidat apotek. För att inte ens den segaste filmtittare ska missa vad som är på gång mumlar hon inte bara läkemedelsnamn utan upprepar flera gånger ”Stay awake. Don’t fall asleep”. Nyckelord: sömn.

Läs hela inlägget här »

The Puppet Masters

När man pratar om böcker som behandlar utomjordingsinvasioner på jorden brukar det första omnämnandet gå till The War of the Worlds av H.G. Wells och det andra till Jack Finneys The Body Snatchers. Rent kronologiskt är den senare äran lite orättvis med tanke på att Robert A. Heinlein publicerade The Puppet Masters tre år innan Finneys invasionsberättelse såg dagens ljus.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaÄn en gång täcks Normandies stränder av blod men slaget står inte mellan mänskliga kombattanter. Jorden är under attack från de till synes oövervinnerliga mimics och mänskligheten har gått samman i en United Defense Force för att åtminstone försöka försvara sin egen överlevnad.

Läs hela inlägget här »

The Time MachineVilket är det viktigaste kännetecknet för en tvättäkta vetenskapsman? Klassisk professorsförvirring, briljans eller en släng av gudskomplex? Nej, självklart handlar det om att man måste vara beredd att testa sina uppfinningar på sig själv, hur dumdristigt det än kan synas för utomstående!

H.G. Wells namnlöse tidsresenär är som ni kanske redan räknat ut en riktig vetenskapsman. Vad är det för poäng med att bygga en tidsmaskin med rattar och spakar om man inte får köra runt med den lite? Bort försvinner det bekväma laboratoriet beläget i Richmond och framåt går färden. Hushållerskan förvandlas till Usain Bolt och den långsammaste snigel synes svischa förbi som självaste Michael Schumacher.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

John Matthews, Ascension Day
Hilary Mantel, Wolf Hall
Hugh Laurie, The Gun Seller

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg