X-Men: Days of Future Past (2014)

Days of Future PastLäget är kritiskt. Inte bara för våra X-Men, utan för alla mutanter. De är jagade till utrotningens gräns av de ondsinta väktarna (sentinels) som så småningom också tagit sig an både människor med muterade gener som ännu inte kommit till uttryck och människor som försökt hjälpa de utsatta.

En liten spillra gör sitt bästa för att vara steget före väktarna och det är något de bara klarar av tack vare Kitty Pryde. En snabb konferens med Charles Xavier och Magneto slår fast att det avgörande ögonblicket, stunden när allt gick fel, var när Mystique mördade väktarnas skapare Bolivar Trask. Mutanternas sista hopp är nu att Kitty ska kunna skicka någon av dem tillbaka till 1973 för att förhindra mordet och den ende som är designad för jobbet är Wolverine.

Men väl i dåtiden, utrustad med stilenligt tajta jeans och långsnibbade skjortor, upptäcker Wolverine att uppdraget till och med kan komma att bli svårare än han räknade med. Charles Xavier har stängt in sig i deprimerad avskildhet tillsammans med Beast och i allt väsentligt blivit både alkoholist och knarkare. Magneto är i sin tur inspärrad i ett avancerat högsäkerhetsfängelse för inblandning i mordet på JFK. Och deras samarbete är avgörande för att kunna få tag på Mystique.

Jag tillhör generationen som blev golvad av Bryan Singers The Usual Suspects 1995. Den fem år yngre X-Men var kanske inte riktigt lika avancerad i sitt berättande men tillhör ändå min personliga kanon, uppföljaren X2 än mer så.

Så det är klart att jag hade vissa förväntningar när Singer återigen äntrade regissörsstolen för X-Men: Days of Future Past. Prequeln X-Men: First Class från 2011 kändes alldeles för lättviktig, trots ihärdiga referenser till ett iskallt stormaktskrig och Kubakrisen. Frågan var nu om publiken skulle få mer i samma stil eller om Singer skulle lyckas göra en film med lite mer pondus.

Till min glädje infriade Singer förhoppningarna, i alla fall till viss del. Wolverine, Xavier och Beasts fritagningsförsök av Magneto med benägen hjälp av superdupersnabbe Quicksilver blir mer av en underhållande heist-historia. Men efter inledningens oerhörda tungsinne och doom-and-gloom-känsla är det inte utan att det känns befriande att få glädjas lite åt den upproriske Quicksilver som i en av filmens bästa sekvenser mer än gärna tar chansen att stick it to the Man.

Nackdelen är förstås att de olika stämningarna och tydligt avgränsade berättelserna får Days of Future Past att kännas lite som en antologifilm. Först när kanske halva tiden förlöpt får man ett intryck av ett helgjutet flöde som bär oss fram till slutet.

Även om jag gillar X-Men är jag ingen konnässör, jag har inte läst serien som just den här filmen bygger på och först i efterhand försökt läsa på lite via Wikipedia. Vilket kanske är tur, för hur mycket jag än älskar Hugh Jackmans Wolverine hade det varit otroligt spännande att istället få se hur Kitty Pryde hade klarat biffen och lite av en (efterhands)besvikelse att ha missat den chansen. Förutom Mystique lyser nämligen 70-talets mutantkvinnor med sin frånvaro. Jag får också känslan av att serien är betydligt mörkare än den produkt som levererades på vita duken.

Days of Future Past lyckas bättre än First Class men inte lika bra som X2 kan vi väl sammanfatta det som. Kanske är det nostalgin som talar men jag tror att en anledning till att både X-Men och X2 känns mer nära än alla de övriga filmerna är att de fokuserar på individer. Och dessutom gör det bra, till skillnad från X-Men Origins: Wolverine (nej, jag har inte sett Wolverine ännu). Med början i X-Men: The Last Stand är det kollektivet som gäller och då är det svårt att uppamma samma engagemang även om det finns ett annat potential till dynamik. Jag blev inte jätteförtjust i The Avengers men måste erkänna att Joss Whedon klarade den balansen bättre

Alltnog, tillbaka till Days of Future Past. Filmen ger mig vibbar från både Terminator, Watchmen och Inception. Det finns ett mörker och ett tungsinne, inte minst eftersom vi ju fått en försmak av vad som väntar om Wolverine skulle misslyckas med sitt uppdrag. Men filmen blir i slutänden ändå inte riktigt grundad. Patosfyllda deklamationer från både Xavier, Magneto, Mystique och Bolivar Trask sjunker inte ned i historien och ger den stadga utan flyter ovanpå. Vi förstår vad de säger och varför, men vi känner det inte.

Skådespelarmässigt tycker jag inte att någon av de inblandade gör bort sig, men vissa är klart bättre (Peter Dinklage) än andra (Nicholas Hoult). Jag tyckte bättre om både James McAvoy och Michael Fassbender den här gången men Patrick Stewart och Ian McKellen visar trots det att den gamla osten ändå är den som smakar bäst. De sistnämndas avslutande (och allt för korta) scen tillsammans gav mig en bättre föreställning om deras komplicerade hatkärleksrelation än de yngre lyckas göra under alla de minutrar de har tillsammans i både First Class och Days of Future Past.

Och än en gång kan jag inte låta bli att bli fascinerad av hur lite jag får från Jennifer Lawrence som Mystique. Jag gillar ju henne som tusan och ändå är hon både här och i First Class fullkomligt blank. Jag får ingenting från henne, varken hat, kärlek eller sorg. Kanske blå fjäll inte riktigt är hennes grej, helt enkelt.

På det stora hela kan jag inte annat än känna mig nöjd med Singers produkt, även om den knappast är en ny X2 eller Dark Knight. Men det senare exemplet måste i och för sig få stå för First Class-regissören Matthew Vaugh som tycktes hysa samma villfarelse när det gällde att jämställa hans film med Batman Begins.

Fast jag har två små frågetecken som mer kunniga bloggläsare gärna får hjälpa mig med. Hur hänger Quicksilver i Winter Soldiers bonusscener ihop med den Quicksilver vi får se här? Och om man tänker sig att den första X-Men-trilogin hör till den tidslinje som leder fram till en framtid med väktar-utrotning av mutanter, hur kommer det sig att vi inte hör ett knyst om dem i de filmerna?

Varför inte flukta in vad andra filmspanare har tyckt om tidsresemutantfilmen? Fiffis filmtajm, Jojjenito, Filmitch, The Nerd Bird, Henke, Joel och Har du inte sett den? har än så länge hoppat på X-tåget.

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

13 reaktioner till “X-Men: Days of Future Past (2014)”

  1. Wow, våra recensioner är typ på pricken lika de första tre styckena. Kul! 🙂 Iofs mest sammanfattande av storyn, men ändå. Jag vet inte om jag håller med att McKellen och Stewart levererar bättre än Fassbender och McAvoy. Visst hade det varit kul om en kvinnlig mutant hade fått åka tillbaka i tiden, men jag är rätt glad att det inte blev Kitty Pryde… Hon är blek tycker jag, kanske beror det på Ellen Page, eller dåligt underbyggd karaktär? Och bra fråga angående varför vi inte hört talas om the sentinels, om det nu tillhör samma tidslinje…

  2. Fast Kitty kanske hade blivit mindre blek om vi fått lära känna henne på 70-talet? Men det är klart att det är smart att skicka tillbaka Logan, ingen annan karaktär har vi ju lärt känna så väl som honom.

    Och visst är det väl så att man säger: Great minds think alike 🙂

  3. Jag läser att du blir fascinerad av Mystique och jag kan känna att jag blev det -liiiite i alla fall – i First Class men här, nej, nada. Hon är med alldeles för mycket, blå fjäll är varken snyggt eller coolt och jag förstår henne liksom inte, blir inte klok på henne alls. Men då jag är i solklar minoritet som inte gillar filmen backar jag in i mitt lilla hörn och kliar mig i skallen. Nåt har jag uppenbarligen missat 😉

  4. @Fiffi: Här var jag för kryptisk (har försökt förtydliga i texten nu). Det jag menade är att jag blir fascinerad över hur jag kan gilla henne så lite här och så mycket i andra filmer. Så när det gäller just det står jag absolut på din sida. Sedan vet jag inte om jag har något direkt förhållande till Mystique som mutant…

  5. Quicksilver är samma karaktär i båda filmerna. Tydligen är det en sånn sjuk grej att rätten att använda honom är tillåtet både hos Marvel och Fox.

    Att sentinel spåret inte nämns i ursprungsfilmerna blir är naturligtvis the mother of all continuity errors. För att återigen hylla serietidningen så uppstår ju inte samma problem eftersom det förflutna är framkanten i den tiden som är norm. Jag rekommenderar verkligen en läsning av serietidningen om du har möjlighet.

  6. @Joel: Ok, då var det inte bara jag som inte hängde med — skönt 🙂 Ja, när både du och Filmitch hyllar serien så pass mycket är det ju inte utan att man blir lite sugen. Finns den att köpa i tex någon samling?

  7. Instämmer med Joel angående serietidningen. Serien är avsevärt mörkare än filmen.
    Min favoritscen var just Quicksilvers medverkan och fritagningen av Magneto annars var det en ok film vare sig mer eller minde. Lite besviken vart jag dock allt när de använde sig av den i särklass bästa X-men storyn.

  8. @Filmitch: Jag kan förstå besvikelsen. Lite lider den av vad många sådana här blockbusters lider av kan jag tycka: storyn känns inte som en helhet, utan faller sönder i ett antal distinkta delar. Antar att det handlar om klippning och tempo.

  9. Jag såg att du hade kastat ut ett par frågor som jag sent omsider tänkte besvara:
    Quicksilver: Här är det inte svårare än att båda filmbolagen har rättigheterna till figuren som dyker upp både i X-men och Avengers. Troligen hänger de inte ihop alls utan det är två olika versioner av en karaktär som har samma namn och krafter.
    The Sentinels: De är faktiskt med i X-men 3 precis i början när man fightas mot robotarna i Danger room. Det har dock en annan design än i DoFP. Designen i X3 är lite närmare serietidningsversionen om jag inte missminner mig. Så man får anta att de finns ute i samhället men X-mens kamp mot dem har inte visats i de filmerna.
    Hoppas detta klargjorde ngt även om det inte är uttömmande svar.

  10. @Filmitch: Det är aldrig för sent för upplysning — tack!. Quicksilver: Det är väl mest att olika versioner blir så konstigt när de ansträngt sig så pass mycket att få ihop allt annat. Sentinels: Det har du banne mig rätt i, hade jag hunnit glömma bort…

  11. Filmitch: Användandet av Sentinels i panikrummet i ”Last Stand” ser jag snarare som en tease för ”Days of Future Past”. Minns att jag faktiskt trodde för några sekunder att den skulle handla om det innan jag insåg att det var en panikrums övning. Så jag ser det mest som en blinkning till oss hardcore fans än som nån slags setup för att man ska kunna tolka det som att Sentinel robotarna har aktiverats redan där.

  12. @Joel: Oj, du tror att den låg i pipen så tidigt? Eller var det mest en grej man lade in ”för säkerhets skull”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: