Charmøren (2017)

alt. titel: Charmören, The Charmer

Jo, nog är han charmig, Esmail. Faktum är att han hänger upp hela sin tillvaro på sin förmåga att charma kvinnor som han träffar på krogen och det dröjer inte särskilt länge innan vi förstår att Esmail är iransk flykting i Danmark. Möjligheten att kunna slänga fram en dansk medborgare till sambo eller fru i samtalen med migrationsverket ligger förstås högt upp på Esmails önskelista.

L’insulte (2017)

alt. titel: Förolämpningen, Qadiyya raqm 23, The Insult

Minns ni det där hysteriskt ”roliga” skämtet ”Hon heter Berit, men vi kallar henne Beirut, för att hon är så jävla bombad!”? För oss som växte upp på 70- och 80-talen var landet Libanon främst ett ställe där det krigades en massa (bland annat detonerades över 3 600 bilbomber under krigets 15 år). Som i många andra delar av Mellanöstern, kan tilläggas.

Påskekrim X3: Kristina Ohlsson i korthet (2010-2012)

Tusenskönor (2010)

Den olyckliga riktning som Peder Rydh ledde in sin karriär på när han tvingades samarbeta med civilisten (och kvinnan) Fredrika Bergman i Askungar har avvikit ytterligare sedan dess. Han har numera flyttat ifrån frun Ylva och deras två små tvillingpojkar och gör sig omöjlig i personalrummet med unkna sexanspelningar till unga kollegor. Han situation förbättras inte av att han misstänker nykomlingen Joar för att både vara bög och skvallra på Peder till personalchefen.

De apatiska (2009)

Gellert Tamas kom till Skåne från ett ockuperat Ungern. Det är alltså inte särskilt svårt att föreställa sig varför flykting- och asylfrågor ligger journalisten varmt om hjärtat. Samlingen Sverige, Sverige, fosterland (1995) innehöll korta artiklar som utforskade svenskhet och de som då ansåg att denna förmodade svenskhet var i fara. Hans Guldspadevinnare Lasermannen – En berättelse om Sverige (2002) beskrev John Ausonius skjuthärjningar och framväxten av Sveriges första uttalat främlingskritiska parti att komma in i den svenska riksdagen – Ny demokrati.

Den senaste boken i raden, De apatiska, berättar om den osannolika uppståndelse som kringgärdade de så kallade apatiska flyktingbarnen under mitten av 2000-talet. Ett citat från Nationalencyklopedin påminner redan inledningsvis att ”apatisk” inte bara var det begrepp som behäftade dessa barn, utan också är högst relevant för att beskriva svenska myndigheters flathet inför cirkusen.