You are currently browsing the tag archive for the ‘Tim Burton’ tag.

Kingdom (2019-2020, 2 säsonger och 12 avsnitt)

Tidigt 1600-tal i ett Korea som lider svårt efter invasionen av Japan på 1590-talet. Svälten härjar och alla har det allmänt svårt. Fast kanske inte alla, ändå. Det finns en aristokrati som ser till att ta för sig så gott det går, särskilt representerade av Lord Cho Hak-ju som sett till att få sin egen dotter Cho gift med kungen. Drottningen är nu dessutom gravid, varför läget ser rätt mörkt ut för den nuvarande kronprinsen Lee Chang.

Mitt i denna makt- och roffarhistoria dimper det dessutom ned en ovanligt aggressiv (och snabbfotad, yay) zombie-smitta, vilken förstås får ta färg av (men också påverka) klasskillnaderna. Det hela har alla möjligheter att mynna ut i en jävligt blodig och högst effektiv revolution. Undertexterna, som också innehåller ljudöversättningar, stavar inte sällan kombon ”snarling-screaming-munching”.

Jag hade ett vagt minne att bloggkollegan Filmitch talat väl om Kingdom för ett tag sedan och med bara 12 avsnitt att klämma var saken biff. Och jag blev verkligen förtjust i denna zombiehistoria! Produktionsvärdet i hela serien känns oerhört högt med påkostat foto (såvitt jag kan bedöma i alla fall), kostymer och miljöer.

Efter ett zombie-Halloween-tema har jag varit lite mätt på zombies i största allmänhet och zombiefilmer som främst ska handla om hur människor överlever i synnerhet (”In truth, it is us who are the walking dead…”). Men Kingdoms blandning av maktkamp och zombies funkade alldeles utmärkt även om klassanalogin med själva smittan ibland blev något övertydligt. Men jag tyckte ändå att den gjorde det bra, kanske för att det hela utspelades i en historisk miljö som jag inte kan ett skit om. Vilket förstås innebär att jag inte har någon möjlighet att avgöra hur korrekt Kingdom är i det avseendet.

Två saker drog ned helhetsintrycket – slutet på säsong 2 väckte mer irriterade frågor än nyfikenhet på fortsättningen samt den svage, fege och givetvis klumpige comic relief-karaktären Cho Beom-pal. Men förutom det, en mycket trevlig blandning av zombieklägg, spänning, nation vs blodsaristokrati, hjältedyrkan, klasskamp och over the top-sentimentalitet på det sätt som bara koreaner kan.

A Series of Unfortunate Events (2017-2019, 3 säsonger och 25 avsnitt)

Efter den senaste återtitten på filmen A Series of Unfortunate Events med Jim Carrey i rollen som Count Olaf blev jag påmind om att det fanns en TV-serie med samma namn. En Netflix original-serie icke desto mindre och en riktigt fin guldklimp i streamingtjänstens utbud.

Filmen knökade ihop de tre första böckerna i en och samma berättelse och lät det hela sedan få en (förhållandevis) tillfredsställande (och humoristisk) upplösning. TV-serien lägger däremot två avsnitt per bok och förhåller sig dessutom relativt bokstavstrogen till förlagan. Fortfarande är stämningen dock mer komisk jämfört med böckerna, vilka förvisso kan vara både sarkastiska och satiriska men som samtidigt är påtagligt dystra. Count Olaf och hans hantlangare är i böckerna inga man skrattar åt, utan bara rakt igenom en hemska människor.

Serien har alltså valt att lätta upp framställningen genom att lägga till en hel del dialog och, viktigt i sammanhanget, castat Neil Patrick Harris i rollen. Jag är väldigt förtjust i Carreys Olaf men frågan är om inte Harris faktiskt är en ännu bättre greve. Med rollfigurens hela utveckling bokserien igenom får han förstås också mer att jobba med. Dock har man valt att även behålla förlagans mörker, särskilt i form av den hög med lik som Olaf lämnar efter sig i sin framfart.

Det kompletta formatet gör också att vi får stifta bekantskap med många nya rollfigurer, varav flera porträtteras av välkända fejs som Joan Cusack, Nathan Fillion, Don Johnson och Morena Baccarin. Bland den månghövdade skaran skulle jag särskilt vilja framhålla Lucy Punch som Esmé Squalor, syskonen Baudelaires vårdnadshavare i The Ersatz Elevator, och Kitana Turnbull som den vidriga lilla mobbaren Carmelita Spats. Båda gör sina roller ljuvligt maliciösa, hänsynslösa och roliga. Punch påminner i sin rolltolkning en hel del om Jennifer Saunders.

Utseendemässigt har man valt att gå hårt på CGI-alternativet när det gäller både exteriörer och interiörer. För min del funkar det alldeles utmärkt eftersom det passar väl ihop med känslan av förhöjd sagoboksverklighet som påminner om exempelvis Wes Anderson, Michael Wylies Pushing Daisies eller Tim Burton. Vilket inte är det minsta konstigt eftersom produktionsdesignern till Edward Scissorhands, Bo Welch, också varit djupt inblandad i den här produktionen.

Om du, liksom jag, gillar meta-tunga och ordfyllda berättelser om ”clever and reasonably attractive orphans” kan jag rekommendera detta med varm hand.

alt. titel: Sommarlägret, Acampamento Sinistro, Massacre au camp d’été, Campamento del terror, Nightmare Vacation, Blutiger Sommer

Sleepaway Camp är en film som, likt The Burning, bekräftar bilden av amerikanska sommarläger som helvetet på jorden. Angela är en minst sagt tyst och introvert typ som anländer till Camp Arawak med sin kusin Ricky. För ingen annan anledning än det faktum att hon inte säger ett pip blir hon påhoppad av (1) stug”kompisen” Judy (”Why don’t you shower with the rest of us? You queer, or something”?), (2) stugvärden Meg (vars jobb det alltså är att hålla koll på kidsen!), (3) lägrets killgäng (”Hey Angela, why are you so fucked up?!”) och, slutligen, (4) kökschefen Artie.

Läs hela inlägget här »

Holt Ferrier saknar de gamla, goda dagarna. Han och hustrun Annie var Cirkus Medicis stora ryttarstjärnor. Den vackra och kloka Annie sade alltid rätt saker till barnen Milly och Joe och Holt själv hade ännu inte förlorat vänsterarmen i Frankrikes skyttegravar.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Tim Burton’s Corpse Bride

Nell och William Van Dort är själaglada. Äntligen ska det nyrika fiskhandlarparet släppas in i stadens finsalonger och nyckeln är sonen Victor. Victor, som är känslig själ och gillar att måla fjärilar eller spela piano. Som inte gillar tanken på att giftas bort med någon han aldrig ens träffat.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Willy Wonka och chokladfabriken, Kalle och chokladfabriken

Alla barnen rusar direkt från skolan till Bills godisbutik. Där köper de chokladbitar och allt annat snask som tänkas kan medan Bill berättar för dem om sötsaksmakaren Willy Wonkas senaste påhitt. Willy Wonka är ett veritabelt geni som kan dränka en solstråle i choklad (blandad med kärlek), sälja den och därmed göra hela världen till ett bättre ställe.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street 5, Terror på Elm Street 5 – The Dream Child, Freddys sidste mareridt

”Nämen hörni, den där idén om ’the bastard child of a hundred maniacs’, glömde vi inte bort den lite i The Dream Master? Och nu har vi ju råd att göra en ny film eftersom vi fått backning av ett gäng kristna pro life-grupper. Vad säger ni, vi slänger ihop en nunna med en tonårsmamma som bestämt sig för att behålla sitt barn även om det riskerar att bli en ny Freddy Kreuger. Awesome!”

Läs hela inlägget här »

När jag hör någon som tror sig veta att jag ogillar en film jag inte ens har sett måste jag så klart se den. Vilken tur då att Disneys Oz the Great and Powerful redan stod i hyllan när Snacka om film!-Steffo outade mig (fast ändå inte) på bästa poddsändningstid.

Läs hela inlägget här »

Company of Wolvesalt. titel: Vargarnas natt, Vargarna kommer

Det kan vara farligt att stöta sig med en person som drömmer särdeles livaktiga drömmar. Alice försöker hårdhänt väcka sin pestiga lillasyster Rosaleen med resultatet att Rosaleen helt enkelt låter Alice gå vilse i en skrämmande skog och sedan bli uppäten av en flock vargar.

Läs hela inlägget här »

Slut på fusket, dags att låta britterna greppa stafettpinnen på riktigt i årets tema. I mitt sökande efter den brittiska skräckfilmens rötter stötte jag på namnet Tod Slaughter, vilket låter taget, men är det lika lite som ”Max Schreck”. Född Norman Carter Slaughter och äldst i tolvhövdad barnaskara äntrade dagens huvudperson scenen i 20-årsåldern 1905 och stannade sedan kvar där resten av sitt liv.

Sweeny Todd.jpeg Läs hela inlägget här »

10. Iron Sky
En film som svingar vilt och kanske inte alltid träffar målet men jag kan inte bortse från att den är ett gigantiskt kärleksprojekt med en massa galna idéer som sannolikt inte kunnat genomföras på något annat sätt.

”You are Neil Armstrong after the sex change operation. Is that correct?”

9. The Hunger Games
Jag har sett filmen flera gånger sedan premiären och tycker fortfarande både att historien är stark och utförandet är bra. Möjligen lite väl barntillåten men Jennifer Lawrence gör fortfarande en av sina bästa prestationer. Katniss är Kool! Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Leslie Knope, Pawnee
Dean R. Koontz
, Lost Souls
Bengt Liljegren, Adolf Hitler

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg