You are currently browsing the tag archive for the ‘Tim Burton’ tag.

10. Iron Sky
En film som svingar vilt och kanske inte alltid träffar målet men jag kan inte bortse från att den är ett gigantiskt kärleksprojekt med en massa galna idéer som sannolikt inte kunnat genomföras på något annat sätt.

”You are Neil Armstrong after the sex change operation. Is that correct?”

9. The Hunger Games
Jag har sett filmen flera gånger sedan premiären och tycker fortfarande både att historien är stark och utförandet är bra. Möjligen lite väl barntillåten men Jennifer Lawrence gör fortfarande en av sina bästa prestationer. Katniss är Kool!

”Now, I can sell the star-crossed lovers from District 12.”

8. The Possession
En trevlig överraskning i Halloween-temat som stavades demoner. Dansken Ole Bornedal levererade en judisk variant som var riktigt ruggig.

”Where’s my box?”

7. Rise of the Guardians
Jag var inte övertygad vid första titten men allt eftersom har denna julfilm ätit sig in i traditionen. Hugh Jackman som påskhare och en gäng yetis, vad mer kan man begära?

”You’re all hard work and deadlines, and I’m all snowballs and fun times.”

6. End of Watch
En fin film om vanliga män som gör sitt jobb. Att arbetsplatsen är extraordinär är en helt annan femma. Trevligt berättande med en lätt bruten kronologi och found footage-vibbar.

”I don’t want to die here, dude.”

5. Ted
Seth MacFarlane förnekar sig aldrig vad gäller sex, droger eller white trash-fördomar men Ted är trots (eller tack vare) det väldigt underhållande. Både Mark Wahlberg och Mila Kunis gör bra prestationer som peter pan-mannen och hans hårt prövade partner.

”White trash name. Guess.”

4. Amour
Michael Hanekes stillsamma lägenhetsdrama skiljer sig rätt rejält från alla de övriga filmerna på årets lista. Här är det de små nyanserna som gäller även om känslorna inte blir mindre eller lättare för det. Tungt och berörande.

”I don’t want to go on. For my own sake, not yours.”

3. Sinister
Likt många andra skräckfilmer håller Sinister inte samma höga nivå ända in i slutet men fram tills dess tycker jag fortfarande att den är otroligt obehaglig när den leker en smula med found footage-konceptet.

”You gotta be kidding me. Family Hanging Out, ’11? Barbeque, ’79?”

2. Mud
Ett coming of age-drama som egentligen inte berättar så mycket nytt men ändå lyckas förmedla en fräschör som i huvudsak vilar på sina fina prestationer från Matthew McConaughey, Tye Sheridan och Reese Witherspoon.

”I like you two boys. You remind me of… me.”

1. Frankenweenie
Jamen, kom igen?! En jätteglad och lätt bullig zombiehund i svartvitt. What’s not to like? Tim Burtons sista suck?

”How are we supposed to see an invisible goldfish?”

Bubblare: Jagten, Life of Pi, The Dark Knight Rises, Spring Breakers, Django Unchained, Les Miserables, Flight, Dredd, Lawless

Andra som tyckt till om filmåret 2012:
Flmr
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir

Annonser

Dags att fortsätta säckknytningen från gårdagen. Så en Läderlapps-lördag på en söndag med andra ord.

***

I 90-talsfilmerna är det snarare skurkarna som gör minnesvärda prestationer. Jag har exempelvis svårt att se självklara ersättare för Christopher Walken, Michelle Pfeiffer och Jim Carrey. Jämför då med Batman Begins där, förutom Bale och Caine, också Gary Oldmans Jim Gordon, Liam Neesons Henri Ducard och Tom Wilkinsons Carmine Falcone känns helt självklara. Den rollbesättning som jag genuint sörjer är dock Billy Dee Williams som Harvey Dent i Tim Burtons första Batman. Det hade varit betydligt intressantare att se honom ta på sig Two-Face-masken än den stelt överspelande Tommy Lee Jones som nu fick den uppgiften i Batman Forever. Jämfört med Jones är dock The Dark Knights Aaron Eckhart en förbättring.

Läs hela inlägget här »

Vi fortsätter med superhjältarna. Efter förra lördagens musikalavbrott har det blivit dags att knyta ihop Läderlapps-säcken.

***

Med Christopher Nolans kraftfulla Dark Knight-trilogi i ryggen känns det som om de föregående Läderlapparna hamnat lite i skymundan med sin successiva färd tillbaka mot 60-talets kitch och lökiga oneliners. Kanske kämpar även Zack Snyders DC Extended Universe-Batman, Ben Affleck, en smula i Christian Bales skugga?

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Trollkarlen från Oz

Att spela in fantasifull och färgglad musikal i slutet av 30-talet var fanimig ingen lek, det var en business på liv och död. Bokstavligt talat. Det går ju allehanda rykten om Poltergeist-förbannelsen men när det gäller den folkkära klassikern The Wizard of Oz lyckades man helt på egen hand skada eller äventyra en försvarlig del av skådespelarnas fysiska hälsa.

Läs hela inlägget här »

90-talets Batman-filmer hade undan för undan rört sig allt närmare den kitschiga 60-talsserien med skurk-batterier märkta ”Acme Gigantic Battery” och lökiga oneliners. Det enda som saknades i Batman & Robin var typ ljudbubblor som sade ”Ka-pow!”. När Christopher Nolan och manusförfattaren David S. Goyer kom in i matchen i början av 00-talet högg de Läderlapps-konceptet i skjortkragen och släpade det så långt bort de kunde i totalt motsatt riktning.

Läs hela inlägget här »

Efter två filmer hade Tim Burton gjort sitt och det var dags för Joel Schumacher att plocka upp taktpinnen. En likaledes extravagant regissör, men med en helt annan stil. Inte så konstigt då att den maskerade hämnaren också ersattes. Sorti Michael Keaton. Entré Val Kilmer.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Kalle och chokladfabriken

Tänk att aldrig ha tillräckligt med mat, alltid gå och vara lite småhungrig. Tänk sedan att det över denna hunger ständigt svävar salivframkallande doftsensationer: socker, grädde, vanilj, pepparmint och choklad.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Batman — Återkomsten

Bruce Wayne lyckades förstås inte hålla ihop förhållandet med fotografen Vicki Vale. Singel och fågelfri fäster han istället ögonen på industrimagnaten Max Schrecks assistent, den utmanande Selina Kyle. Som ingen annan tycks hon förstå hans kamp mellan Bruce Wayne å ena sidan och Batman å den andra.

Läs hela inlägget här »

Dags att påbörja ett nytt tema, jämsides med de Ekmanska måndagarna. Ett sug att återbesöka de ”mellan-gamla” Batman-filmerna resulterade i en Batman-helg som heter duga och ni, kära läsare, får härmed skörda frukterna av den. Mycket nöje!

***

Gotham är en stad i kris. Gangsterbossen Carl Grissom och hans högra hand, Jack Napier, styr som de vill medan chefsåklagare Dent, borgmästare Borg och polischef Gordon bara hjälplöst kan se på. Inte ens ryktena om en nattlig skurkjägare, utklädd till en fladdermus, gör så mycket som en skråma i Grissoms imperium.

Läs hela inlägget här »

Efter att ha tagit del av Tim Burtons ändå ganska charmiga saga Miss Peregrine’s Home For Peculiar Children var jag (surprise, surprise…) nyfiken på vad förlagan skulle kunna bjuda på. Nog för att historien kändes som ett rätt skamlös plagiat och kombo av Harry Potter å de ena sidan samt X-Men å den andra, men jag var ändå spänd på att se vad som försvunnit eller lagts till i glappet mellan bok och film.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Sacred
Virginia Woolf, Mrs Dalloway
Michael Connelly, The Crossing

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser