I’m in the mood for…a challenge!

Filmspanarnas tema ”Utmaningar” blev en rungande succé i september 2013, så det var klart att vi skulle göra om det någon gång. Allt som är värt att göras, är värt att göras (minst) en gång till. Lagom till julledigheten 2014 var det alltså dags att bli utmanad igen och tydligen är jag ett utmaningsoffer som skall bliva bedömd utifrån ogillade regissörer.

Förra omgången var det Filmitch-Johan som gav mig i uppgift att bekanta mig närmare med Werner Herzog i form av hans Grizzly Man. Den här gången kom utmaningen från Absurd Cinema-Jimmy som även han träffade mitt i prick med sin film och dess skapare – Wong Kar-Wais In the Mood for Love (originaltitel: Fa yeung nin wa) från 2000. Jag hade tidigare bara sett kinesens The Grandmaster och 2046 och ingen av dem hade väl riktigt hittat målet för min del för att uttrycka det milt.

I det avseendet var det ytterst passande att få en knuff i ryggen att se In the… eftersom den utgör mittendelen av en löst sammanhållen trilogi där 2046 är del nummer tre. När jag läser igenom min text om 2046 inser jag att den filmen eventuellt hade kunna vinna på att ha sett In the… först.

Här träffar vi nämligen återigen Mr. Chow samt hans stora kärlek Mrs. Chen. Familjerna Chow och Chen flyttar som av en händelse in exakt samma dag i två olika inneboenderum som är lokaliserade vägg i vägg i ett lägenhetshus i Hong Kong i början av 60-talet. Hon är sekreterare och gift, han är journalist och lika gift, han.

Inledningsvis stöter de bara ihop då och då, antingen utanför sina respektive lägenheter eller när de ska köpa en ensam måltid från nudelförsäljarna på gatan nedanför. Det är nämligen två ganska ensamma personer som bebor sina respektive rum eftersom deras partners reser en hel del. Till slut delar de en fika tillsammans och inser i det samtalet att det finns en god sannolikhet för att deras makar är otrogna. Med varandra.

Det, om inte annat, ger dem en gemensam grund att bygga någon form av relation på och även om den kanske varit av en rent vänskaplig natur inledningsvis växer den obönhörligt till något större för dem bägge två.

Även om jag kanske inte varit så överdrivet förtjust i de två Wong Kar-wai-filmer som jag hittills sett har det inte varit svårt att notera att det är en regissör som är extremt mån om det visuella i sina produktioner. Kanske är det en anledning till att vi inte riktigt kommer överens? För även om det finns betydligt mer av händelseutveckling i In the… jämfört med 2046 upplever jag att regissören sätter yta långt före innehåll, form före funktion. Berättandet är ibland linjärt, ibland upphackat med repetitioner av vissa scener. Repeteras de för att skapa parallella handlingar, för att ett av utfallen egentligen bara förekommer i en av personernas fantasi? I have no friggin’ idea…

Återigen defilerar en ändlös räcka av extravagant mönstrade mattor, tapeter, röda gardiner och draperier förbi. Återigen deltar man som åskådare inte sällan genom att bilden förmedlas inramad av ett fönster, ett dekorativt hål i väggen, en dörröppning eller som en spegelbild. Vill Wong Kar-wai kanske fömedla ett bildligt intryck av att Mrs. Chen och Mr. Chow ständigt är kringskurna, både av sina otrogna partners och omgivningens fördömanden om deras relation skulle bli offentlig? På samma sätt som han vill förmedla en bild av tidens flykt med sina prominenta klockor, en på hans kontor och ett på hennes? I have no friggin’ idea…

Annars skulle huvudpoängen med In the… kunna ha varit att ge Wong Kar-wai möjlighet att visa upp undersköna och svanhalsade Maggie Cheung i typ tjugo olika varianter cheongsam-klänningar, alla lika ohyggligt välskräddade.

Nej, dummare är jag väl inte än att jag fattar att poängen med In the… är Kärleken. Eller möjligtvis Relationer (fler sexuella än platonska). Förutom de huvudsakliga dito har Mr. Chow en kollega vars huvudsakliga nöje tycks bestå i att besöka horhus (samt spela bort de få slantar han kan låna ihop). Mrs. Chens huvudsakliga arbetsuppgift tycks i sin tur bestå i att jonglera sin chefs hustru och älskarinna.

Men om nu filmens poäng är mer eller mindre kärlekslösa relationer innehåller den förvånansvärt lite av den varan. Kärlek, alltså. Eller känslor överhuvudtaget. I likhet med mitt intryck från 2046 finns det inget i historien om Mrs. Chen och Mr. Chow som engagerar eller intresserar mig. Jag hänger med lite bättre i In the… än 2046 eftersom det ändå finns någon form av historia men ska jag vara helt ärlig är det här verkligen inte min kopp te. Jag måste erkänna att jag mest blev lättad över att den här tekoppen i alla fall var en halvtimme kortare än 2046 (och The Grandmaster, prisa Gud!).

Jimmy, mycket bra uppmärksammat med In the… som en utmaning men jag är rädd för att filmen inte gjorde mig övertygad om Wong Kar-wais storhet.

Även Jimmy har förstås själv sett och skrivit om In the… Vi tycks båda ha fastnat nästan mest för Maggies klänningar.

Då återstår något nästan lika spännande, nämligen att ta reda på vad de andra filmspanarna fick för sorts utmaningar. I likhet med förra gången är det många som varit sugna på att bli utmanade vilket förstås är jättekul Själv fick jag äran att försöka ge Carl på Har du inte sett den? något att bita men det är förstås fler som deltagit i temat.
Har du inte sett den? (blogg, Carl)
Absurd Cinema
Filmmedia
Joel Burman
Har du inte sett den (pod, Markus och Erik)
Flmr
Jojjenito
The Nerd Bird
Filmitch
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Fiffis filmtajm
The Velvet Café