The Wife (2017)

Joan är collegestudent anno 1958, en tid när kvinnor för all del kan gå på college (särskilt om de håller sig till humaniora) men knappast förvänta sig att tävla på lika villkor. Hennes professor, Joe Castleman, kan kosta på sig att grandiost vurma för hur en riktigt författare bara måste skriva, det är en obeveklig inre drift. Om den inte tillfredsställs kommer hans skört vackra och känsliga själ att skrumpna ihop och göra honom till en mindre människa.

Annonser

Vampires: Encounters With the Undead (2001)

Har man nu en gång köpt på sig en tegelstenstjock vampyrantologi känns det rätt slösigt att bara läsa de typ 20 sidorna som krävdes för den aktuella kursen av totalt nästan 600. Bara att hugga in alltså…

David J. Skal är en amerikansk kulturhistoriker som främst gjort sig ett namn genom att djupdyka i diverse marianergravar som erbjuds inom skräckfantastiken. Hans första bok (från 1990) handlade om olika Dracula-adaptioner och fick kanske främst uppmärksamhet eftersom den innehöll en ordentlig analys av en spanskspråkig Dracula-version som spelades in samtidigt som Tod Brownings mer kända Béla Lugosi-variant. Alltså bokstavligen samtidigt – när Brownings team packade ihop för dagen togs kulisserna över av den spanska produktionen som arbetade natten igenom tills dess att det första teamet kom tillbaka på morgonen.

Near Dark (1987)

alt. titel: Natten har sitt pris

Sökes: Kille som gillar långa promenader under stjärnorna och att slappa på dagen. Inga vegetarianer!

Finnes: Romantisk vampyrtjej

I bid you welcome. Again and again and again…

Som sagt, ett vampyrtema (hoppas ni inte känner er allt för svaga och blodlösa mot slutet). Jag ska inte fara med osanning och påstå att jag är Sveriges mest vampyrfrälsta person men om inte annat är jag redan inkörd i de vampyriska hjulspåren efter att ha deltagit i den mycket underhållande kursen Vampyrfiktion som ges på heldistans vid Linnéuniversitetet.

For the love of a genre

Vad kan väl vara mer lämpligt än ett kärlekstema, så här ett fåtal dagar innan en kärleksfokuserad ”helg” som relativt nyligen importerats från landet ”over there” för att få oss att köpa blommor och hjärtformat godis?

Och om inte annat är det ju ett tema som erbjuder nästan ett oändligt antal möjligheter till exkursioner ut i filmens mer eller mindre oländiga tassemarker. Ville jag vara riktigt, riktigt (riktigt!)  lat skulle jag bara ha kunnat reprisera mitt föregående temainlägg, eftersom min utmaning bestod av kinesiske Wong Kar-wais In the Mood For Love.

Twilight saga #2

Sista rycket med våra vampyrkompisar och nu är jag på något sätt ändå i fas med Fiffi som ikväll postar sitt sista inlägg om Twilight-seriens sista film — Breaking Dawn, pt 2. Själv gör jag en slags sammanfattning av seriens karaktärer och huvudsakliga innehåll.

***

Team Bella
Det är lika bra att erkänna det: jag har jäkligt svårt för Kristen Stewart. Mestadels upplever jag henne som helt nollställd, möjligen åt det buttra hållet eftersom mungiporna oftast strävar nedåt. Hennes utseende funkar bra som en inledande plain Jane men blir då desto mer svårsmält som fotomodellsnygg vampyr, komplett med en fyllig hårman (kan vampyrers hår verkligen växa?). Meyers dialog som i böckerna möjligen kan funka i den egna fantasin blir i Kristens mun (och Roberts också, förstås) hopplöst fjantig och högtravande.