For the love of a genre

Vad kan väl vara mer lämpligt än ett kärlekstema, så här ett fåtal dagar innan en kärleksfokuserad ”helg” som relativt nyligen importerats från landet ”over there” för att få oss att köpa blommor och hjärtformat godis?

Och om inte annat är det ju ett tema som erbjuder nästan ett oändligt antal möjligheter till exkursioner ut i filmens mer eller mindre oländiga tassemarker. Ville jag vara riktigt, riktigt (riktigt!)  lat skulle jag bara ha kunnat reprisera mitt föregående temainlägg, eftersom min utmaning bestod av kinesiske Wong Kar-wais In the Mood For Love.

X3: Jackie Chan i korthet (1978-1991)

Drunken Master (1978)

alt. titel: Örnens klor

Sedan Fiffi (i sin förra Filmspanarutmaning) var så vänlig och visade på var man kunde se Jackies klassiska Kung Fu-rulle på nätet passade jag på att ta tillfället i akt en lagomt lat söndag. Och med grekiska undertexter till på köpet, man tackar!

I’m in the mood for…a challenge!

Filmspanarnas tema ”Utmaningar” blev en rungande succé i september 2013, så det var klart att vi skulle göra om det någon gång. Allt som är värt att göras, är värt att göras (minst) en gång till. Lagom till julledigheten 2014 var det alltså dags att bli utmanad igen och tydligen är jag ett utmaningsoffer som skall bliva bedömd utifrån ogillade regissörer.

En hederlig historia?

Det har blivit många biografifilmer, biopics, på sista tiden. Det kändes som att det kryllade av dem på Malmö filmdagar, så därför var det kanske inte så konstigt att de även letade sig in i filmspanarnas tema. Vad som däremot kanske var lite oväntat var att temat föreslogs av Henke, som enligt egen uppgift egentligen inte är särskilt förtjust i genren.

Det är däremot jag, så för min del handlade problemet snarare om att välja. Skulle man ta en traditionell från-ax-till-limpa-film som hyllar ett enskilt människoöde, typ Gandhi, The Aviator eller Pollock? En film som fokuserar mer på psykologi och att teckna en kulturhistoria, typ Monica Z eller The Young Victoria? Eller något som avviker ganska radikalt från den traditionella biopic-mallen (hej, Rush), typ Grizzly Man?

Yi dai zong shi (2013)

alt. titel: The Grandmaster

För att parafrasera The Grandmaster: ”man kan hitta goda filmer överallt”. Tyvärr är en av dem inte Wong Kar-wais senaste martial arts-spektakel The Grandmaster. Enligt filmen ska en riktigt mästare kunna befinna sig på tre medvetandenivåer samtidigt: jaget, världen och mänskligheten. Wong Kar-wai får förvisso med sig själv och sin värld men tappar mänskligheten. I alla fall mig och mina filmspanarkollegor.

2046 (2004)

En bit in i 2046 frågar jag mig om filmen är ett ovanligt dyrt skämt. Titeln gör naturligtvis att man tänker science fiction, i form av ett årtal, och inledningsvis pratas det om ett långt tåg som för människor till 2046 på jakt efter sina förlorade minnen. Man förstår också att filmens berättare som förste person är på väg från 2046, men till vad?