You are currently browsing the tag archive for the ‘Ethan Coen’ tag.

hell-or-high-water

Det torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!” Efter ett besök i bröderna Howards hemtrakter är det inte så svårt att förstå hur ett sådant budskap kan gå hem.  Den ekonomiska nedgången har farit fram som en vildsint gräsbrand och mejat ned både folk och fä med övergivna småsamhällen och ödsliga skrotupplag som resultat.

De enda som tycks ha vunnit på utvecklingen är bankerna och de företag som kan smälla upp stora reklamskyltar som lovar ”Fast cash when you need it!” Det vill säga samma skit som drog igång lågkonjunkturen till att börja med.

Med en utmätning av barndomsranchen hotande vid horisonten har bröderna Howard bestämt sig för att slå tillbaka. Lillebror Toby är vanligtvis en laglydig man men kan med förtroende vända sig till den mer brottsligt benägne brodern Tanner. Tillsammans ska de knipa Kapitalet där det svider och få en skön revansch på köpet. Men då har bröderna inte räknat med Texas rangern Hamilton som knappast är beredd att rulla tummarna under sina sista veckor innan pensioneringen.

Referenserna som raskt dyker upp i min skalle vid tittningen på Hell or High Water är Coen-brödernas No Country For Old Men och Sam Raimis A Simple Plan. I det första fallet är det likheterna mellan Tommy Lee Jones sheriff och Jeff Bridges ranger. Nu inleder inte Jeff Bridges med att citera Yates och han tycks ha en avsevärt mer avslappnad och mindre dyster inställning till livet. Men de är bägge lagens män som inte riktigt kan navigera i det nya land som de befinner sig i och som dessutom står på randen till en ovälkommen pensionering. Vilka är de om de inte längre ska se till att lag och ordning upprätthålls?

A Simple Plan är förvisso klart mer frostnupen än Hell or High Water men bägge filmerna innehåller varsitt brödrapar och ett starkt fokus på både familj och den börda som det innebär att vara fattig. Toby Howard kallar det för en sjukdom och det är en smitta som han är fast besluten att rädda sina två söner från. Brorsan Tanner tycker att det banne mig var det finaste han hört sen han konfirmerades och försäkrar sin bror: ”It’s a good thing you are doing”.

Brödraparet i Hell or High Water spelas av Ben Foster och Chris Pine. Jag tycker de lyckas skapa en bra relation sins emellan,  av uppgivenhet inför den andres obegriplighet parad med en djupt liggande kärlek som övertrumfar det mesta livet slänger i deras väg. Även om Toby knappast uppskattar att Tanner beter sig galnare än en kokainrusig järv är han aldrig beredd att överge sin bror, come hell or high water.

Hade jag haft koll på detaljerna hade det kanske inte kommit som någon överraskning att brödrafilmen för dagen blev en positiv sådan. Manus är nämligen skrivet av Sicario-författaren Taylor Sheridan. Hell or High Water lyckas på ett fint sätt balansera en viss bister humor med både sorg och melankoli över ett förlorat land, förlorade relationer och inte minst ett ekonomiskt samhälle vars kallsinniga obegriplighet övergår det mesta. Att den sedan till viss del sanktionerar rakryggade manly men att totalt runda det etablerade samhället och dess institutioner är kanske bara vad man kan förvänta sig i The United States of Trump

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Omtitten:
Återigen en film som vann på en omtitt. Mitt filmsällskap satte fingret rakt på avtryckaren när han diagnosticerade Hell of High Water som en film om skuld. Så självklart när man börjar tänka på det! Det mest självklara temat är givetvis monetär skuld men det som gör filmen till något mer än bara en skrevspark mot blodsugarsamhället är de många olika sorters känslomässig skuld som kastas upp.

Bägge brödernas skuldkänslor gentemot den hårt kämpande modern som precis dött och vars gård de nu är på väg att förlora. Tobys gentemot Tanner som påbörjade sin fängelsebana genom att slå tillbaka mot en misshandlande fader. Återigen Tobys gentemot sönerna som han aldrig kunnat stötta på det sätt han önskar.

En scen som verkligen fick filmen att lyfta för min del den här gången var när Toby slår ned en kaxig typ i en spygrön bil som gör misstaget att försöka pistolhota Tanner. Det omedelbara och brutala våldet antyder med all önskvärd tydlighet att bröderna nog inte är så olika ändå, det handlar kanske bara om att Toby är bättre på att kontrollera det.

Och så kan vi väl även slänga in skulden gentemot den amerikanska ursprungsbefolkningen och hårt arbetande mexikaner, artikulerad av Ranger Hamiltons mer eller mindre påhittiga förolämpningar mot sin polispartner.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Bjud dig själv på en riktigt bra film – passa på att se Hell or High Water på streamingtjänsten C More. En start så god som någon på den gratismånad som tjänsten erbjuder.

Annonser

alt titel: Evil Dead 2: Dead by Dawn

Kan George Lucas göra omtag på sina egna filmer så kan väl Sam Raimi? Fast Raimi gjorde sitt omtag ett antal år innan Lucas och kanske inte främst för att han var missnöjd med debuten The Evil Dead. Han och polaren Bruce Campbell hade först avfärdat idén att göra en uppföljare och istället satsat på en film vid namn Crimewave (medförfattad av inga mindre än Coenbröderna) som tydligen var lite för svårsmält för både publiken och kritikerna. Ingen större hit, alltså.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaDet torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!”

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaDet är amerikanskt 50-tal och Eddie Mannix jobbar åt Capitol Pictures Studio. Trots att TV-hotet lurar vid horisonten är filmindustrin fortfarande ett nav i kulturlivet och Capitol Pictures drar sitt strå till stacken med mastodontfilmer, westerns, musikaler och melodramer.

Läs hela inlägget här »

Bridge of Spiesalt. titel: Spionernas bro

I den klassiska barnboken Raska på, Alfons Åberg blir pappa irriterad på att Alfons segar sig igenom alla morgonmåsten med hänvisning till att han ”ska bara”. Jag undrar om inte Bridge of Spies är ett exempel på konsekvenserna när en vuxen resonerar på samma sätt.

Läs hela inlägget här »

Världen vaknar upp till mer eller mindre högljudda kopparslagare den 1 januari och upptäcker att samhället faktiskt inte gick under i ett moras av Y2K-buggar.

På temat fordon invigs Öresundsbron och öppnas för trafik i juli. Samma månad kraschar ett Concordeflygplan utanför Paris. Alla passagerarna omkommer och olyckan leder så småningom till att man helt slutar flyga Concorde. En månad senare förliser K-141 Kursk i norra Ishavet och nyhetsbevakningen av de ryska ”räddningsaktionerna” är intensiv.

Läs hela inlägget här »

DheepanOm man nu skulle tycka att franske regissören Jacques Audiard verkar vara en pretentiös jävel som gör svåra filmer kan man alltid trösta sig med att han uppenbarligen tyckte att det var världens grej att få motta guldpalmen i Cannes av Joel och Ethan Coen. Och de gör ju inte särskilt svåra filmer.

Läs hela inlägget här »

Året 1987 innehåller både minnesvärda filmer och händelser. Gorbatjov och Reagan undertecknar ett nedrustningsavtal och tar världen ett steg längre bort från tredje världskriget. På den svenska företagssidan dyker både Frementa och Bofors på nosen medan tysken Mattias Rust höll (flygplans)nosen högt tillräckligt länge för att kunna landa på Röda torget. Sighsten Herrgård träder fram och ger AIDS ett ansikte, komplett med rätt underhållande ”reklam”filmer som sänds på Anslagstavlan. Svensk TV gör rum för såpan Varuhuset och på årets sista dag börjar TV3 invadera TV-enigheten.

Läs hela inlägget här »

Innan jag tar itu med året 2004 måste jag be året 2005 om ursäkt. Av någon anledning fick jag för mig att indie-filmen Mysterious Skin var från det senare året och inte det tidigare. Därmed fick en av 2005 års bubblare stryka på foten för att Mysterious Skin skulle få plats på listan när den egentligen skulle ha hamnat här. Nåvälan, gjort är gjort men rätt ska också vara rätt.

Läs hela inlägget här »

När jag tittar på mina sedda filmer från 1996 upplever jag att det är ett väldigt jämnt men halvstarkt år. Topparna är rätt klara, men det blir bredare och bredare gråzoner ju längre ned i listan jag kommer. Många av listans sista platser är närmast utbytbara med bubblarna.

Också en hyfsad mix av genrer, betydligt fler komedier än från exempelvis 2006. Men med titlar som The Long Kiss Goodnight, ID4, Mission Impossible, Twister och The Rock kanske 1996 får utnämnas till The Year of Lightearted Action?

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Stone Monkey
Stephen King, Bag of Bones
Elizabeth Gaskell, Sylvia’s Lovers
Kristina Sandberg, Liv till varje pris

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg