For the love of a genre

Vad kan väl vara mer lämpligt än ett kärlekstema, så här ett fåtal dagar innan en kärleksfokuserad ”helg” som relativt nyligen importerats från landet ”over there” för att få oss att köpa blommor och hjärtformat godis?

Och om inte annat är det ju ett tema som erbjuder nästan ett oändligt antal möjligheter till exkursioner ut i filmens mer eller mindre oländiga tassemarker. Ville jag vara riktigt, riktigt (riktigt!)  lat skulle jag bara ha kunnat reprisera mitt föregående temainlägg, eftersom min utmaning bestod av kinesiske Wong Kar-wais In the Mood For Love.

Annonser

Dracula: Prince of Darkness (1966)

alt. titel: Dracula — mörkrets furste

”I bid thee welcome”… säger Dracula inte alls. Inte i den här filmen i alla fall, där blodsugaren i Christopher Lees skepnad inte har en enda replik. Enligt Lee själv berodde det på att han vägrade läsa manusets fåniga repliker, författaren hävdar å sin sida att han aldrig skrev några Dracula-repliker.

Däremot får den gode greven väsa en hel del och spärra upp sina rödkantade ögon. Jag känner att jag nästan inte vill veta vad man gnodde in i Lees ögonglober för att få dem så där rödsprängda. Löksaft? Vägsalt? Asbest?