The School For Good and Evil (2022)

Det intressanta med Netflix är att det där kan finnas oväntat påkostade produktioner som ändå försvunnit från filmhavsytan utan att ge ifrån sig så mycket som ett blubb. Ta dagens film, The School for Good and Evil, till exempel. Paul Feig regisserar, David Magee har skrivit manus och på rollistan hittar vi Michelle Yeoh, Peter Serafinowicz, Cate Blanchett, Kerry Washington, Laurence Fishburne och Charlize Theron. Mycket av filmen spelades in utan green screens på Irland.

Tár (2022)

Lilla Linda Tarr från Staten Island har lyckats transformera sig själv till Lydia Tár, maestro vid Berlinfilharmonikerna. Tillika utrustad med en musikalisk CV som torde slå de flesta i hennes omgivning till marken av ren brutalkraft. Men vi som ser den stränga och barska kvinnan med röstpondus som räcker härifrån till evigheten, blir inte särskilt överraskade att hon nått så här långt. Hon utstrålar helt enkelt en närmast övermänsklig kontroll, oavsett om det gäller orkestrar, en hoper master class-studenter eller hennes eget liv. Maestro Lydia Tár personifierar konstaterandet “this is not a democracy”. Här är det hon som bestämmer.

An Ideal Husband (1999)

alt. titel: En idealisk äkta man, Den perfekte ektemann

London anno 1895. I societetskretsar surras det gärna om politikens unga power couple – Lord och Lady Chiltern. Nu visar det sig tyvärr att Lord Chiltern har en del otvättad byk i ryggsäcken, något som den baksluga mrs. Cheveley inte drar sig för att utnyttja. Robert Chiltern står nu inför både politisk och äktenskaplig ruin eftersom frun Gertrude ställer höga moraliska krav på sin äkta make.

Wonderstruck (2017)

Två barn på rymmen i New York. 1927 – Rose som letar efter först sin mamma och sedan sin storebror. 1977 – Ben som letar efter sin pappa efter att hans mamma nyss dött i en bilolycka. Förutom letandet har de också bristen på hörsel gemensamt; bägge är döva. Rose sannolikt från födseln medan Ben nyligen råkat ut för en olycka. Deras historier sammanstrålar på American Museum of Natural History.

Ett, tu…TV-serier! #31

The First Lady (2022, 1 säsong och 10 avsnitt)

Av någon anledning blev jag nyfiken så fort jag hörde talas om Susanne Biers serie The First Lady från alltid lika pålitliga Sof-podden. Kanske berodde det på att tre bra skådisar – Gillian Anderson, Michelle Pfeiffer och Viola Davis – skulle spela tre intressanta presidentfruar – Elenanor Roosevelt, Betty Ford och Michelle Obama. Kanske berodde det på att det fortfarande bor en liten historiker i mig.

The Fountain (2006)

alt. titel: L’albero della vita – The Fountain, La fuente de la vida

Läkaren och forskaren Tommy Creo söker desperat efter ett sätt att stoppa Döden själv. Inte för egen del, men för hustrun Izzy som är döende av en hjärntumör. Izzy tycks ha accepterat sin nära förestående bortgång och försöker få sin fartblinde make att göra detsamma genom att be honom skriva det sista kapitlet i hennes bok om den spanske conquistadoren Tomás Verde.

X2: The Talented Mr. Ripley (1955 & 1999)

Känslan av att ha dragit lite av en Patricia Highsmith-nitlott när det gällde The Prize of Salt (Carol) och Strangers on a Train gjorde att jag blev sugen på att återgå till en mer pålitlig produkt från författaren. Eller skulle det visa sig att jag mindes historien om den bedrägligt hamnskiftande Tom Ripley i ett allt för rosenrött skimmer?

Nightmare Alley (2021)

alt. titel: La fiera delle illusioni – Nightmare Alley, El callejón de las almas perdidas

Eftertexterna till Guillermo del Toros Nightmare Alley rullar till tonerna av Hoagy Carmichaels Stardust från 1927. Ett sällsynt välfunnet örhänge, för vad är väl framgång och lycka mer än stjärnestoft? Något efemärt och flyktigt, inte sällan en ren illusion. Och ingen vet det bättre än Stanton Carlisle.

X2: Wolf Hall (2009 & 2015)

Tack vare hajpen runt Hilary Mantels avslutning på sin Thomas Cromwell-trilogi 2020 – The Mirror and the Light – fick jag tillräckligt många sparkar i ändalykten för att försöka mig på den första delen – Wolf Hall. Jag hade inte så mycket mer koll än att jag visste att den på något sätt skulle hänga ihop med Tudor-tiden och den hustru-konsumerande Henry VIII. En period och en kunglighet som jag främst förknippar med filmen Elizabeth och Mary Tudor som fräsande proklamerar ”My sister was born of that whore, Anne Boleyn! She was born a bastard! She will never rule England!”. (En mer träffande referens skulle väl förstå vara The Other Boleyn Girl, men den har inte alls satt sig på samma sätt som Cate Blanchett och Elizabeth)

Omtitten: The Other Boleyn Girl (2008)

Texten publicerades för första gången på bloggen i februari 2016.

alt. titel: Den andra systern Boleyn

Det lilla jag vet om brittisk 1500-talhistoria har jag primärt fått mig till livs genom film. Ramarna för The Other Boleyn Girl var hyfsat givna tack vare Shekhar Kapurs Elizabeth från 1998. Där får ju den paddlika Mary I skräna om att hon vägrar lämna över kungadömet till flickan vars mor var ”that whore Anne Boleyn”.