You are currently browsing the tag archive for the ‘Brad Pitt’ tag.
En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…
10. Ida
Det är Polen, det är svart-vitt, det är 60-tal. Och ändå tyckte jag mycket om nunnenovisen Idas resa i sökandet efter vad som hänt hennes föräldrar under andra världskriget. Ibland händer det!
“Do you have sinful thoughts sometimes?”
9. Återträffen (NY)
Trots att jag inte är riktigt säker på att jag och Anna Odell kommer särskilt bra överens var Återträffen ändå ett intressant filmiskt och berättande experiment. Vem vill bli kallad för mobbare?
”Jag berättar vad som hände men inte hur det kändes. Att gå ut med mina egna känslor intresserar mig inte.” (Anna Odell om Återträffen)
8. Monica Z
Årets mesta svenska storfilm där särskilt debutanten Edda Magnason imponerade stort. Annars påminde Monica Z en del om Fruitvale Station – en biopc-BOATS på gott och ont. Men Monica Z var klart mer fantasirik i sitt framförande, det måste erkännas.
”Man kan säga att jag har försökt ta mig så nära man kan komma.” (Edda om rollen som Monica)
7. Captain Phillips (NY)
Hur Paul Greengrass väljer att berätta sin BOATS är kanske inte så uppseendeväckande men Tom Hanks prestation tar filmen betydligt längre.
”They’re not here to fish.”
6. Gravity
Det känns som Gravity blev en besvikelse men egentligen handlade det bara om att jag inte älskade Alfonso Cuarons placering av Sandra Bullock i jymden lika förbehållslöst som många andra. För visst var det en grymt bra och spännande film. Om bara inte det där förbenade slutet hade funnits där…
“Clear skies with a chance of satellite debris.”
5. Philomena
Listans sista biopic-BOATS, scout’s honor! Philomena Lee är ingen nunna som Ida, istället har hon lidit svårt under religionens ok. Och ändå är hon fortfarande en hängiven katolik. Steve Coogan försöker klura ut hur det är möjligt samtidigt som han hjälper underbara dame Judi Dench att hitta Philomenas son.
“She told four people today that they’re one in a million. What are the chances of that?”
4. Prisoners (NY)
Inga större problem att hitta plats på listan åt Denis Villeneuves skoningslösa berättelse om mänsklig ondska och maktlöshet.
”They only cried when I left them.”
3. Snowpiercer
Filmen som tack vare utebliven biopremiär i Sverige tvingades bli något av en undergroundsuccé. Filmens sociala ambition är kanske inte så subtil men vad gör det när den kommer i ett så snyggt paket (valfritt huruvida Tilda Swintons löständer ska räknas in i det)?
“You know what I hate about myself? I know what people taste like. I know babies taste the best.”
2. Still Life
Filmen som jag nästan missade till listan och det hade inte känts bra. Att Eddie Marsan gör en fin prestation var kanske inte lika mycket av överraskning som Chris Evans i filmen ovan, men det är icke desto mindre en prestation som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. En stillsam, omsorgsfull och fin film om en stillsam, omsorgsfull och fin man.
”I’m the guy who plays human beings. I understand why the characters are doing what they’re doing.” (citat direkt från hästens mun, dvs Eddie Marsan. Webben var märkligt befriad från filmcitat från Still Life)
1. Hotell
Årets trevligaste överraskning på Malmö filmdagar. Att det kunde vara så underhållande och berörande att ta lite semester från både vardag och jaget?!
”Jag tyckte att det var lustfyllt att ge de här människorna någon slags kreativt vansinne där de lever ut allting” (Alicia om rollen som Erika)
Bubblare: Pacific Rim, The Conjuring, The Wolf of Wall Street, Pain & Gain, The Desolation of Smaug, World War Z, The Lunchbox, Stoker, Sådan far, sådan son, Big Bad Wolves, Fruitvale Station, Don Jon, Nymphomaniac, Enemy, Star Trek: Into Darkness
Andra som tyckt till om filmåret 2013:
Flmr
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir
Annonser
alt. titel: Once Upon a Time…in Hollywood
Det är frågan om inte Quentin Tarantino i fallet Once Upon… gjort en Stephen King. Det vill säga försökt återuppliva och därmed återuppleva sin egen barndom. Vi snackar alltså om en man som är döpt efter Burt Reynolds rollfigur i TV-serien Gunsmoke, som redan vid späd ålder älskade filmer och dessutom bodde i Los Angeles-området på slutet av 60- och början av 70-talet.
Är det dags för 90-talet att bli underhållningsvärldens nya 80-tal? Man skulle nästan kunna tro att (Captain) Marvel investerat i en kedja retrobutiker som kursar grunge-utstyrslar, CD-skivor med No Doubt och pin-up-posters på Brad Pitt med tanke på hur icke-existerande risken är att publiken ska missa att handlingen utspelas på jorden anno 1995.
Lite efter de övriga listorna, men hey, det är ju semester! Då är det tillåtet att ta det lugnt.
Året då hugande konspirationsteoretiker får ännu mer vatten på sin bog när svenska regeringen beslutar att man varken ska bärga eller täcka över de omkomna eller själva vraket av M/S Estonia.
Året som inte ligger så värst långt bort präglades bland annat av ekonomisk kris i Europa och Edward Snowden ruskar om getingboet ordentligt i början av juni.
Utöver current events bör 2013 nog kunna utnämnas till ett av de mest extrema biopic-BOATS-åren hittills. Av de filmer jag hunnit se kan en tredjedel hänföras till denna kategori. Men trenden tycks inte mattas av. Snart börjar det kanske vara enklare att hålla reda på vilka filmer som inte är BOATS eller remakes/uppföljare/prequels än tvärtom?
Ännu en lista från det närmast obegripligt starka 90-talet, vilket antyds av mängden potentiellt listvärdig filmer i bubblarkategorin. Urvalet blev smärtsamt svårt och det var många favoriter som fick stryka på foten. Generellt var det mörker som gick segrande ur striden men ett par humoristiska exemplar lyckades i alla fall kriga sig in på listan.
Det var en gång en liten, liten stridsvagn som hette Fury. Alla de andra stridsvagnarna mobbade Fury för att han var så liten och ineffektiv. Mobbarna var tyska stridsvagnar med coola namn som Tiger och de såg till att ett nästintill slaget tredje rike ändå blev en hård nöt att knäcka för de allierade styrkorna i april 1945.
Den gamle grekiske filosofen Herakleitos myntade satsen ”man kan inte två gånger stiga ned i samma flod”, en mening som också brukar sammanfattas med uttrycket ”Panta Rei” – allting flyter. Poängen är att även om flodens lopp och stränder utgör statiska begränsningar är det från en sekund till en annan ändå aldrig samma flod som man petar ned tårna i. Allting är statt i ständig förändring, även när ingen synbar skillnad kan skönjas.
Vad trodde ni — att jag skulle servera en litterär huvudrätt utan den medföljande adaptionsdesserten?
***
alt. titel: Interview with the Vampire: The Vampire Chronicles
Jag kan bara föreställa mig hur filmbolagsdirektörerna saliverade som om en ovanligt frestande människa stod framför dem, free for the taking, inför tanken på Interview… En av världens mest populära vampyrböcker framförd på vita duken av några av Hollywoods hetaste skådisar.
That’s what HE said!