Sorry to Bother You (2018)

Är du en av de där människorna som kallt lägger på i örat på telefonförsäljare? Eller en som så vänligt som möjligt säger ”jag är inte intresserad” det antal gånger som krävs för att hen ska ge upp? Själv tillhör jag den senare kategorin (jag kan inte med annat), men lägger alltid på med en känsla av lättnad över att det inte är jag som sitter och ska försöka ringa upp ett visst antal motvilliga ”kunder” per timme.

La Belle Époque (2019)

Marianne Drumond tänker minsann inte sitta och vegetera i det förgångna. Hon grämer sig inte över att ha blivit omsprungen av nutiden, istället anstränger hon sig till det yttersta för att kunna hänga med i racet. Bland annat har hon lagt ned sin fysiska psykoterapimottagning och utvecklat en digitaltjänst för ändamålet. Till löparkollega har hon sonen Max som producerar provocerande serier för nätbaserad streaming.

Everything, Everything (2017)

alt. titel: Ingenting och allting

Olly skulle gärna ha bott kvar på östkusten men har man en farsa som har lika svårt att behålla ett jobb som att låta bli flaskan är det bara att gilla läget. Och med flytten till L.A. ljusnar läget högst betydligt eftersom Olly bor granne med supersnyggingen Madeline.

Enigma (2001)

En gång, för fler år sedan än jag helst vill tänka på, skrev jag ett specialarbete om kryptografi. Hur osannolikt det än kan verka i nuläget var det faktiskt inriktat på matematik och datorprogrammering men givetvis hittar jag en liten inklämd bild av en enigma-maskin där också.

2004 års tio bästa filmer

Innan jag tar itu med året 2004 måste jag be året 2005 om ursäkt. Av någon anledning fick jag för mig att indie-filmen Mysterious Skin var från det senare året och inte det tidigare. Därmed fick en av 2005 års bubblare stryka på foten för att Mysterious Skin skulle få plats på listan när den egentligen skulle ha hamnat här. Nåvälan, gjort är gjort men rätt ska också vara rätt.

1998 års tio bästa filmer

Listdags igen. Inte mycket att snacka om, nu kör vi!

10. Armageddon
Ett gäng individualistiska oljeborrare på en potentiellt världsförstörande asteroid. Och så William Fichtner på det? You had me at oljeborrare…

Scott Pilgrim vs. the World (2010)

Tryck i Eternal Sunshine… en platta Red Bull och en burk koffeintabletter. Ta bort hela plotten som handlar om minnesradering och lägg istället in miljoner miljarders referenser till populärkultur, särskilt dataspel. Ersätt till slut Jim Carrey och Kate Winslet med Michael Cera och Mary Elizabeth Winstead och du börjar komma i närheten av Scott Pilgrim vs the World.

Simon Pegg lyckades väl sådär utan Edgar Wright i Paul. Av Scott Pilgrim… att döma behöver Wright Pegg i lika hög utsträckning. Var för sig blir de aldrig lika bra som Spaced, Shaun of the Dead eller Hot Fuzz.

ALIMo: 2004-2005

2004
Filmåren under 00-talet börjar nästan kännas binära, av eller på, inga mellanlägen. 2004 bjuder på så många bra filmer att det blir svårt att välja. Tre av dem är emellertid inte Coen-brödernas remake på Ladykillers, Wolfgang Petersens gudasanerade tolkning av Illiaden – Troja – och Halle Berrys version av Catwoman. De hör snarare till kategorin what-the-hell-were-they-thinking?!

ALIMu: 2003-2005

2003
Min enda möjlighet till att framhäva en riktig jag-mötte-Lassie-situation i musikaliska sammanhang måste så klart utnyttjas. På mellanstadiet är det till stora delar en ny grupp som möts och för ett kort tag går jag i samma klass som Andreas Lundstedt. Vi är till och med ett litet gäng som han försöker lära att dansa innan han för alltid förvinner till bigger ’n better things.

ALIMu: 1977-1978

1977
Mer barntillåten musik – barndomsfavoriterna Trazan och Banarne i full swing (i lianerna, förstås). På skivan Sångtajm med Trazan och Banarne hittar vi fnissframkallande Fantomens brallor.

Klassiska låtar som jag inte lyssnar på vid fem års ålder men som inte är sämre för det är The Eagles Hotel California och Tom Pettys American Girl. Bee Gees släpper singeln Stayin’ Alive som för alltid kommer att framkalla bilden av John Travolta som släntrar gatan fram.