You are currently browsing the tag archive for the ‘Eternal Sunshine of the Spotless Mind’ tag.

alt. titel: Ingenting och allting

Olly skulle gärna ha bott kvar på östkusten men har man en farsa som har lika svårt att behålla ett jobb som att låta bli flaskan är det bara att gilla läget. Och med flytten till L.A. ljusnar läget högst betydligt eftersom Olly bor granne med supersnyggingen Madeline.

Nu hade man ju kunnat förvänta sig att Madeline skulle vara så omsvärmad att det skulle vara svårt för Olly att armbåga sig fram genom massorna. Men Madeline är inte som andra tjejer, hon tycks befinna sig i permanent husarrest och kliver aldrig utanför dörren. Men samtidigt besitter hon knappast den bad girl-aura som skulle motivera en sådan åtgärd från hennes förvisso strikta mamma.

Så Olly föresätter sig att lära känna den mystiska granntjejen genom att spexa lite, skicka imponerande mängder sms för att till slut kanske få chansen att prata med den oåtkomliga, Det visar sig att Maddy vare sig har slagit ned pensionärer på stan eller är gravid. Istället har hon en sällsynt sjukdom som försvagar hennes immunsystem så pass mycket att hon inte kan träffa andra människor eller vara utomhus. Har det någonsin funnits ett bättre incitament för stormande tonårskärlek, så säg?!

Nej, det kommer knappast som någon större överraskning att Olly och Maddy blir kära i varandra. Och varför skulle de inte bli det, när de bägge är så där lagomt slagfärdiga och kompatibla som bara existerar mellan par på film? Jag minns att jag reagerade på samma sak i The Fault in Our Stars och let’s face it, som par är Amandla Stenberg (dansk pappa) och Nick Robinson rätt gulliga men de matchar knappast Shaileene Woodley och Ansel Elgort.

Inte heller i sjukdomsperspektivet kan Everything, Everything mäta sig med cancerrullen. Där Shaileene Woodleys Hazel hela tiden var mer eller mindre medveten om att döden när som helst kunde knacka på dörren tycks Amandla Stenbergs Madeline ha lyckats glömma bort den lilla detaljen. Det innebär att hon får svårt att förmedla till oss i publiken hur hon egentligen mår. Det enda hon uttrycker är en längtan att få gå ut, se oceanen och vara tillsammans med Olly. Ingen av ungdomarna får någonsin blir arg eller ledsen över något annat än deras dödsdömda förhållande.

Ska vi fortsätta (den orättvisa) filmjämförelsen tycker jag att dagens film låter sitt kärlekspar vara alldeles för mycket av fria radikaler. När de ska välja sitt livs viktigaste personer anger Madeline sin mamma (som vigt både sitt privata och professionella läkarliv åt att ta hand om sin dotter) och Olly sin syster. Men vi får aldrig se tillräckligt mycket av dessa två viktiga personer för att riktigt förstå rollen de spelar i Madeline och Ollys liv. Särskilt Madelines mamma tycks aldrig vara hemma, vilket å andra sidan är förståeligt med tanke på hur mycket det enorma huset med alla sina steriliserande och luftrenande egenskaper måste ha kostat.

Det Everything, Everything vinner på är ett snyggt foto och ett innovativt bildberättande där Madeline och Olly bland annat får föra sina sms-konversationer IRL ackompanjerande av det klassiska ”pling”-ljudet. Scenen är då ofta i någon av de modeller som Madeline bygger till sina internetkurser i arkitektur. Men filmen skulle ha behövt vara lite modigare med det här greppet för att verkligen stå ut, nu blir den mest bara en slags Eternal Sunshine of the Spotless Mind superminilight.

Trots att Madeline och Olly ska vara 18 känns det definitivt som om Everything, Everything riktar sig till en betydligt yngre publik. Den riktade sig då åtminstone inte till cyniska 45-åringar.

Annonser

EnigmaEn gång, för fler år sedan än jag helst vill tänka på, skrev jag ett specialarbete om kryptografi. Hur osannolikt det än kan verka i nuläget var det faktiskt inriktat på matematik och datorprogrammering men givetvis hittar jag en liten inklämd bild av en enigma-maskin där också.

Läs hela inlägget här »

Innan jag tar itu med året 2004 måste jag be året 2005 om ursäkt. Av någon anledning fick jag för mig att indie-filmen Mysterious Skin var från det senare året och inte det tidigare. Därmed fick en av 2005 års bubblare stryka på foten för att Mysterious Skin skulle få plats på listan när den egentligen skulle ha hamnat här. Nåvälan, gjort är gjort men rätt ska också vara rätt.

Läs hela inlägget här »

Listdags igen. Inte mycket att snacka om, nu kör vi!

10. Armageddon
Ett gäng individualistiska oljeborrare på en potentiellt världsförstörande asteroid. Och så William Fichtner på det? You had me at oljeborrare…

Armageddon pic

Läs hela inlägget här »

Tryck i Eternal Sunshine… en platta Red Bull och en burk koffeintabletter. Ta bort hela plotten som handlar om minnesradering och lägg istället in miljoner miljarders referenser till populärkultur, särskilt dataspel. Ersätt till slut Jim Carrey och Kate Winslet med Michael Cera och Mary Elisabeth Winstead och du börjar komma i närheten av Scott Pilgrim vs the World.

Simon Pegg lyckades väl sådär utan Edgar Wright i Paul. Av Scott Pilgrim… att döma behöver Wright Pegg i lika hög utsträckning. Var för sig blir de aldrig lika bra som Spaced, Shaun of the Dead eller Hot Fuzz.

Läs hela inlägget här »

2004
Filmåren under 00-talet börjar nästan kännas binära, av eller på, inga mellanlägen. 2004 bjuder på så många bra filmer att det blir svårt att välja. Tre av dem är emellertid inte Coen-brödernas remake på Ladykillers, Wolfgang Petersens gudasanerade tolkning av IlliadenTroja – och Halle Berrys version av Catwoman. De hör snarare till kategorin what-the-hell-were-they-thinking?! Läs hela inlägget här »

2003
Min enda möjlighet till att framhäva en riktig jag-mötte-Lassie-situation i musikaliska sammanhang måste så klart utnyttjas. På mellanstadiet är det till stora delar en ny grupp som möts och för ett kort tag går jag i samma klass som Andreas Lundstedt. Vi är till och med ett litet gäng som han försöker lära att dansa innan han för alltid förvinner till bigger ’n better things. Läs hela inlägget här »

1977
Mer barntillåten musik – barndomsfavoriterna Trazan och Banarne i full swing (i lianerna, förstås). På skivan Sångtajm med Trazan och Banarne hittar vi fnissframkallande Fantomens brallor.

Klassiska låtar som jag inte lyssnar på vid fem års ålder men som inte är sämre för det är The Eagles Hotel California och Tom Pettys American Girl. Bee Gees släpper singeln Stayin’ Alive som för alltid kommer att framkalla bilden av John Travolta som släntrar gatan fram. Läs hela inlägget här »

Med dagens individcentrerade perspektiv är det kanske inte så konstigt att mer och mer fokus har kommit att läggas på vad du gör. Vad du är, vilka dina intentioner är, är mindre viktigt. Den åklagarförnumstiga Rachel påpekar för Bruce Wayne i Batman Begins att det är helt ointressant huruvida han fortfarande är den där egentligen rätt trevlige killen så länge hans agerande är skit. Läs hela inlägget här »

Smarta män och kvinnor som vill hålla saker och ting hemliga skaffar inte vänsterprassel. I alla fall inte vänsterprassel som sover över, för vem vet vad man kan kläcka ur sig i sömnen även om man är alldeles så försiktig med vad man håller för sig själv när man är vaken. Så vad händer när någon har möjlighet att ta sig in i ens drömmar och där göra rent hus, oavsett hur noga du har låst om dina hemligheter?

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg