ALIMu: 1977-1978

1977
Mer barntillåten musik – barndomsfavoriterna Trazan och Banarne i full swing (i lianerna, förstås). På skivan Sångtajm med Trazan och Banarne hittar vi fnissframkallande Fantomens brallor.

Klassiska låtar som jag inte lyssnar på vid fem års ålder men som inte är sämre för det är The Eagles Hotel California och Tom Pettys American Girl. Bee Gees släpper singeln Stayin’ Alive som för alltid kommer att framkalla bilden av John Travolta som släntrar gatan fram.

Och minsann, hittar vi inte en Queenskiva också 1977? News of the World tillhör ett av de mindre bra albumen (eller vad säger du, felvända Stewie?), men två av spåren är fullkomligt makalösa trots att de antagligen kommer att hemsöka sportevenemang för tid och evighet. Tunggung i We Will Rock You och oförblommerad triumf i We Are the Champions.

1978
Jag kommer under senare år att få veta att Toto kan man bara inte lyssna på, men innan jag har förstått det har jag redan börjat gilla till exempel Hold the Line. The Jacksons släpper Blame it on the Boogie som får något av en revival 1988, i alla fall i Bournemouth dit jag åker på språkresa. Stewart Copeland grundar The Police året innan och plockar in Gordon Sumner samt Henry Padovani. Året bjuder på skivan Outlandos d’Amour och låtarna Roxanne samt Can’t Stand Losing You.

Annars är det mycket filmkopplingar i år. På soundtracket till Eternal Sunshine of the Spotless Mind hittar vi Electric Light Orchestra och deras hurtglada Mr. Blue Sky. Phoebe Cates hivar sig upp ur simbassängen och in i filmhistorien (eller i alla fall i alla killars fantasi) till tonerna av The Cars Moving in Stereo (gissa vad det är som rör sig i stereo på Phoebe?). John Travolta återkommer från 1977 tillsammans med Olivia Newton-John för lite skamlös femtiotalsnostalgi i You’re the One That I Want från Grease. Och i underbart komiska Election gör Mark Harelik sina moves mot Reese Witherspoon till tonerna av Three Times a Lady av The Commodores.

Årets Queenskiva heter kort och gott Jazz. Inledningsspåret skulle möjligen inte anses helt PK i dagens läge, men vad gör det när man kan njuta av Fat Bottomed Girls, Bicycle Race och Don’t Stop Me Now?

Spellistan hittar du här.

8 reaktioner till “ALIMu: 1977-1978”

  1. We are the champions sjungs mkt illa av mig och min vän Fredrik när vi slår våra fruar i spel. När vi förlorar sjunger vi Vid Moskva flodens strand och det låter än värre.
    Många bra låtar/artister här: Tom Petty, Hotel California, Stayin Alive. ELO och The Cars är alltid trevliga att lyssna på men är kanske inte nga favoriter.
    Police har jag aldrig fastnat för.
    Grease är en klassiker både musik o film. När den kom avskydde jag den men jag blev äldre o klokare.
    Toto – nej tack.

  2. Då får man hoppas att ni vinner mer än ni förlorar då 😉 Kul att det var låtar som hittade hem även om du uppenbarligen också tillhör Toto-hatarna.

  3. Tom Petty är första namnet i denna genomgång jag varmt kan omfamna (men det kommer nog fler!). Rock on!

  4. @Pladd: Jag håller tummarna, men risken är stor att ditt och mitt åttiotal inte riktigt stämmer överens… Kanske nittiotalet går bättre.

  5. För egen del är 1977 för evigt fläckat av releasen av Hotel California. Introt som får vem som helst att vilja sätta en rakkniv i handleden…

    Men vi kan se det positivt också. Grunden för framtida klassiker las redan här, tack vare till exempel Aerosmiths original Walk this way och Rita Coolidge Higher and higher (som görs klart mycket bättre i soundtracket till Ghostbusters 2).

    Det här året var också då Dario Argento, den italienska gialloregissören par preference, ger sig tillkänna med filmen Suspiria.

    Året efter är det disco för hela slanten, tack vare Travoltas struttande i New York. Förutom redan nämnda låtar framstår Disco Inferno av The Trammps som kanske största hiten. Men visst, det finns rockexempel. Styx kommer med Come sail away, för mig blev dock låten känd först i höjd med Cartmans autismförhållande till den.

    Och vi får inte glömma att Barry släppte Copacobana det här året. Glassigt värre!

    Men vilket år för skräckfilmer! John Carpenter slår igenom med dunder och brak med Halloween och Romero kommer med uppföljaren till Night of the living dead, Dawn of the dead.

  6. @CJ: Vad är det för fel på Hotel C nu då? Men visst, Walk This Way har sin charm den också. Av någon anledning har jag mestadels hållit mig undan disco i den här uppräkningen, men Come Sail Away hade jag kunnat plocka med bara för Cartmans skull 🙂 Attans, Barry skulle jag ha haft med!

  7. 1977: Stayin’ alive kommer hålla länge, länge.

    Tompa är bra, men han blir än bättre på 80-talet, eller hur?

    Hej tjejen, gillar du Queen eller hur? Den där We are the champions var en ganska bra låt. Den var medryckande redan vid första lyssningen. Lite majestätisk på något sätt. Vad vann de?

    1978: Toto, åhh, Toto. Hur kan ett band göra så bra enskilda låtar, vara så suveräna musikaliskt och ändå vara så mesiga och totalt ”osexiga”?? Hold the line! O oh oh.

    Ger inte mycket för Jackson, men min gud vad bra nästa låt var! Roxanne. Jag blev helt gråtögd. Vilken speciell känsla att lyssna på spellistan utan att ha läst din text först. Efter ett gäng låtar som var meh och så helt plötsligt en låt jag verkligen älskar och my gosh vilket lyft. Sen följer du upp den med en av deras bästa live-låtar! Det var bra saker det.

    Filmlåtarna är kanske bättre med video till?

    Fan, har jag blivit en Travolta fan eller? I kontrast till låtarna den ligger efter är Grease-låter överlägsen. Perfekta låten för svensexa och möhippa samtidigt…

    The Commodore var riktigt, riktigt sliskigt. Är det en favoritlåt för dig? Really?

    Och så var det det där med Queen. Fetbottnade tjejer. Den är för skön! Deras bästa låt? Efter The show must go on menar jag givetvis!

  8. @Henke: Så bra koll har jag faktiskt inte på Petty, upplever honom som ganska jämn. Litelite kanske jag gillar Queen. Märks det?

    Ok, så jag är inte utesluten från din krets pga av Toto iaf? Känns bra. Gissade att The Police skulle gå hem åtminstone. De filmlåtar där jag har kunnat hitta motsvarande klipp är länkade. The Commodores är en enbart på plats i min skalle tack vare att den funkar så perfekt i Election.

    De fetrövade tjejerna är en klar favorit. _En_ bästa Queen-låt vet jag inte om jag är kapabel att utse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: