Savage Streets (1984)

alt. titel: Savage Streets – ondskabens gade, Savage Street – Straße der Gewalt

Lilla Regan McNeil har i sanning vuxit upp. En del skulle dock säkert säga att hon i egenskap av ledaren för ett hårdkokt tjejgäng (de dricker hellre peach brandy än äter glass, om vi säger så) fortfarande härbärgerar en demon inom sig. Hennes rektor ger uttryck för en lite mer ambivalent hållning: ”Brenda, you give me nothing but grief… You’re a bright girl, with a nice face and a good figure”. 80-talet var i sanning en annan era…

Fortsätt läsa ”Savage Streets (1984)”

Marvin’s Room (1996)

alt titel: Marvins döttrar

Med ökande ålder och allt mer imposanta rollfigurer (Florence Foster Jenkins, Emmeline Pankhurst, Margaret Thatcher) är det lätt att glömma bort att Meryl Streep en gång i tiden övertygade i white trash-roller.

Fortsätt läsa ”Marvin’s Room (1996)”

1990 års tio bästa filmer

För oss som är födda på 70-talet låter 1990-talet fortfarande rätt modernt tills man börjar tänka efter och inser att det börjar vara många år sedan det passerades. Särskilt när man kan kontrastera händelser som Nelson Mandelas frigivning i februari och återföreningen av Öst- och Västtyskland i oktober (vissa skulle säkert också räkna Margaret Thatchers avgång i november hit) mot det rådande världsläget. Som till viss del i och för sig säkert är beroende av det faktum att Irak invaderade Kuwait i augusti. Och kanske det faktum att Milli Vanilli avslöjas som bluffar…

Fortsätt läsa ”1990 års tio bästa filmer”

ALIMo: 1978-1979

1978
Jag kommer ihåg att vi någon lucia får se The Cat from Outer Space (Gröna ögon från yttre rymden) i skolans aula. Däremot kommer jag varken ihåg exakt år eller särskilt mycket av själva filmen. Mer än att katten var gullig och att jag tyckte filmen var jättejättespännande. Fortsätt läsa ”ALIMo: 1978-1979”

ALIMu: 1977-1978

1977
Mer barntillåten musik – barndomsfavoriterna Trazan och Banarne i full swing (i lianerna, förstås). På skivan Sångtajm med Trazan och Banarne hittar vi fnissframkallande Fantomens brallor.

Klassiska låtar som jag inte lyssnar på vid fem års ålder men som inte är sämre för det är The Eagles Hotel California och Tom Pettys American Girl. Bee Gees släpper singeln Stayin’ Alive som för alltid kommer att framkalla bilden av John Travolta som släntrar gatan fram. Fortsätt läsa ”ALIMu: 1977-1978”

Vem kan kasta den skuldfria filmstenen?

Under våren är vi ett antal filmbloggare som haft det stora nöjet att träffas fysiskt, under samlingsnamnet Filmspanarna. Men bara aktiviteter som kräver fysisk närvaro blir ju med naturnödvändighet begränsande, och anledningen till att vi träffades från första början var ju livet i cyberrymden. Därför kommer nu en första virtuell Filmspanar”träff” under temat Guilty pleasure. Längst ned i det här inlägget hittar du de andra som också hakat på.

***

Guilty pleasure. Det finns egentligen inget bra svenskt ord – ”skuldbelagd njutning” har liksom inte riktigt samma klang. Kan det vara för att skuldbelagd njutning inte passar in i den svenska modellen, antingen njuter man eller också (ännu hellre) späker man sig. Äter upp de nyttiga grönsakerna, läser de intellektuella böckerna och ser de uppbyggliga filmerna?

Fortsätt läsa ”Vem kan kasta den skuldfria filmstenen?”