Efter nyheten om att de senaste Batmanskurkarna kommer att vara Bane och Catwoman, kan man bara önska Christopher Nolan bättre lycka med sin Selina Kyle.

Är du kvinna och längtar efter att klä dig i lite snyggare (eller åtminstone tajtare) kläder, säga åt din odräglige chef vad du egentligen tycker om honom och inte vara rädd för att ta för dig bland manligheten? Helt enkelt upptäcka dig själv? Du kan köpa Amelia. Eller också kan du se till att att dö och sedan bli återuppväckt av en egyptisk mau-katt, det går ungefär på ett ut. Patience Phillips valde den hårda vägen (eller den lätta, beroende på vilket förhållande man har till Amelia) och är nu Catwoman i svart läder och med piska. Hennes första åtgärd när hon har kattsuperkrafter (förutom att se till att få sig ett välbehövligt nyp och sno lite smycken) blir att lista ut vem det var som mördade henne.

Halle Berry fick en (synnerligen välförtjänt) Oscar för sin rolltolkning i Monster’s Ball. Man kan undra om hon efter den prestationen tyckte att hon hade gjort sitt för ett tag, eftersom hon följde upp med Die Another Day, X-Men 2, Gothika och så Catwoman (lite som när Steven Spielberg tryckte ur sig Lost World efter Schindler’s List). Med undantag för X-Men 2, inga större höjdare om man ska vara helt ärlig. Frågan är dock om inte Catwoman tog priset för sunkighet, det tyckte i alla fall de som delar ut priset Razzies och gav den hela sju stycken. Till Halle Berrys försvar var hon i alla fall på plats för att acceptera priset, med sin Oscar i ett fast grepp i andra näven.

Tyra Banks delger gärna sina modeadepter i ANTM (America’s Next Top Model för de oinsatta) historien om när hon i unga år försökte leka katt på catwalken (heh….) och hur pinsamt det var. Och då ska vi veta att det inte tycks vara mycket som får Miss Tyra att rodna. Några sådana hämningar är inte förbehållet Halle Berry i Catwoman; hon får jama, fräsa, begrava näsan i kattmynta och äta tonfisk direkt ur burken. Om ni undrar: Ja, det ser ganska fånigt ut. Bland hennes andra superkrafter ingår ett antal mycket o-kattlika hoppsparkar (eller också har jag inte letat tillräckligt ihärdigt på cute-animal-videos.com) samt förmågan att, förutom sin S&M-inspirerade dräkt, dra på läppstift och eyeliner på nolltid. Because there’s no excuse for not looking your best!

Men för all del, Catwoman är ju en Feline Fatale. Desto mer irriterande att man inte försökt göra något av den nu mest pliktskyldiga Kvinnor Kan-attityden och slutuppgörelsen mellan Catwoman och Laurel Hedare (Sharon Stone) är mer skrattretande än något annat. Och ja, vi ser att man försökt göra det hela originellt genom att den goda är klädd i svart och den onda i vitt… Patiences försök att flörta med polisen Tom (Benjamin Bratt) på basketplanen är bortom fjantigt eftersom det mellan Patience och Tom finns ungefär lika mycket gnista som mellan african-american Barbie och peruvian-american Ken (möjligen mindre, Ken är en riktig player).

Som synes är manuset inte mycket att hänga i julgranen, karaktärerna skissartade och effekterna oväntat kryckiga. Catwomans rörelsemönster och CGI-katterna gör ingen människa glad. Men filmens absolut största problem är att den tar sig själv på allvar, en dödssynd när det gäller serie- och superhjälteadaptioner.