The Invisible Man (2020)

Australiensaren Leigh Whannell sällar sig till celebert sällskap. En förlaga skriven av H.G. Wells (ett av hans bättre alster) och tidigare adaptioner av såväl James Whale och John Carpenter som Paul Verhoeven. En riktigt bra, en som jag i och för sig inte sett och en…lite mindre bra. Jag var rätt nyfiken på hur denna version skulle stå sig och hade helt glömt bort att The Invisible Man till en början var tänkt att ingå i Universals Dark Universe-satsning med Johnny Depp i huvudrollen. Jag kan inte påstå att jag gråter blod över att ha missat den versionen.

Fortsätt läsa ”The Invisible Man (2020)”

What’s all this then?! #1

Är det månne 2019 års Halloween-tema som står och stampar i farstun?

Jomen, visst är det det. Förra året lyckades jag i alla fall väta en fot i det italienska skräckfilmsträsket och det geografiska fokuset gav mersmak. Så till i år har jag blickat ut över en betydligt större göl – brittisk skräckfilm. Inte alltid så lätt att skilja från amerikanska produkter förstås men vi kan ju bara göra vårt bästa.

Fortsätt läsa ”What’s all this then?! #1”

1998 års tio bästa filmer

Listdags igen. Inte mycket att snacka om, nu kör vi!

10. Armageddon
Ett gäng individualistiska oljeborrare på en potentiellt världsförstörande asteroid. Och så William Fichtner på det? You had me at oljeborrare…

Armageddon pic

Fortsätt läsa ”1998 års tio bästa filmer”

Hollow Man (2000)

Briljante vetenskapsmannen Sebastian Caine jobbar med att göra djur osynliga. Det har han inte längre några problem med, hela labbet är fullt av dem. Kruxet är att vända processen och göra dem synliga igen. Och vilken uppdragsgivare är vansinnigt intresserad av osynlighetens gåta? Militären förstås, varför Sebastians labb är lokaliserat långt ned i underjorden och designmässigt går i en chict minimalistisk stil – en dröm i betong och rostfritt stål.

Fortsätt läsa ”Hollow Man (2000)”

Bride of Frankenstein (1935)

I James Whales första film om den famöse vetenskapsmannen och hans Monster hade man kunnat luras att tro att skapelsen förgicks i väderkvarnsflammorna där uppe på kullen till bybornas jubel. Men hopsydda likdelar är tuffare än vad man skulle kunna tro vilket stackars lilla dränkta Marias far Hans snart ska bli varse. Han ger sig in i den rykande ruinhögen för att verkligen känna sig säker på att hans dotters baneman är död men i kvarnbäcken gör han en ovälkommen upptäckt.

Fortsätt läsa ”Bride of Frankenstein (1935)”

The Invisible Man (1933)

Det är bittert kallt och snön viner utanför husknuten men på puben Lion’s Head är stämningen hög. Man skämtar och kastar dart om vartannat. Men plötsligt står en främling i dörröppningen, det långa rocken och hatten kan förstås förklaras av det bistra vintervädret men att huvudet också är helt insvept i bandage väcker bybornas nyfikenhet. Är han en vildsint bankrånare på rymmen?

Fortsätt läsa ”The Invisible Man (1933)”

The Invisible Man (1897)

Den lilla Sussexbyn Iping är i uppror. Till en början var väl framförallt värdshusinnehaverskan Mrs. Hall nöjd med att få en gäst mitt i vintern. En gäst som dessutom hade med sig ett halvt laboratorium, vilket antyder att han tänkte stanna för en längre period. Efter ett par månader är Mrs. Hall emellertid hjärtligt trött på gästens underliga vanor, hans totala brist på hänsyn vad gäller hennes mattor och möbler i samband med hans experiment, hans humör (mycket skiftande, men oftast bryskt och ohövligt) men kanske mest av allt på det faktum att han inte betalar för sig. Sedan må han vara hur olyckligt skadad som helst (något måste ju alla bandagen i ansiktet vara bra för?).

Fortsätt läsa ”The Invisible Man (1897)”

Frankenstein (1931)

Inledningsvis blir tittarna upplysta av en prudentlig liten man att följande historia kan komma att chocka. ”Känsliga tittare varnas”-varningen med andra ord. Filmen går raskt över till att bekräfta varningen genom att inte bara visa upp en begravning utan också två presumtiva gravplundrare. Henry Frankenstein och hans tjänare Fritz gräver upp liket lika raskt som dödgrävaren begravde det och fortsätter sedan att länsa staden Goldstadts galgbacke.

Fortsätt läsa ”Frankenstein (1931)”

Gods and Monsters (1998)

På förekommen anledning från Blue Rose Case, vars positiva recension av James Wahles Frankenstein från 1931 fick mig att äntligen se Gods and Monsters.

Drygt tio år efter han drog sig tillbaka från Hollywood lever regissören James Whale ett lugnt och stillsamt liv i Kalifornien. Han har återupptäckt sin passion för konsten och målar kopior av berömda konstverk. Efter en stroke känner han sig dock tidvis förvirrad och har svårt att koncentrera sig; det förflutna tränger sig på med ovälkomna minnesbilder som han inte kan kontrollera.

Fortsätt läsa ”Gods and Monsters (1998)”