You are currently browsing the tag archive for the ‘Simon Pegg’ tag.

alt. titel: Okänd soldat, Unknown Soldier

Egentligen borde jag väl ha fattat det av titeln. Okänd soldat är givetvis ingen krigsfilm där man får lära känna enskilda personligheter, här kommer det istället att med största sannolikhet handla om det ansiktslösa, det skoningslösa, kriget. Konflikten och bataljerna som inte tar hänsyn till hur sympatisk en biopublik tycker att någon är utan mejar ned folk till höger och vänster utan misskund.

Tyvärr blir det här problematiskt för min del. Jag har fullt sjå att överhuvudtaget kunna skilja filmens olika personer åt eftersom de aldrig får bli just personligheter. Den ende som vi uppmuntras att knyta något som helst band till är den karelske bonden Antti Rokka. I övrigt är det mest grå uniformer, spända ansikten, cigaretter i skakande händer och fåordiga konversationer där jag har oerhört svårt att knyta någon särskild åsikt eller attityd till en enskild soldat. Den äppelkindande och unge officeren som vi får en glimt av i början när han tar farväl av sin fästmö i Helsingfors har jag helt hunnit glömma bort innan jag känner igen samma fästmö, nu som brud vid ett bröllop med den äppelkindade som jag fortfarande inte har uppfattat namnet på.

Nå, så mycket förstår jag att Finska vinterkriget knappast satte stopp för krigandet i vårt östra grannland. Efter förlusten 1940 blev Finland tvungen att avhända sig en del land (Karelska näset) för att göra stormakten Sovjet ännu lite större. Under något år tippade vågskålen än hit, än dit, men i valet mellan två onda ting satsade Finland till slut sina surt förvärvade slantar på en allians med Hitler. Med förhoppningen att den tyska örnen skulle hacka ut den ryska björnens ögon och Finland skulle kunna få tillbaka sina landområden.

Okänd soldat beskriver processen med detta fortsättningskrig, från mobiliseringen 1941 till vapenvilan 1944. Inte heller här gör filmen det särskilt lätt för mig som inte har råkoll på vare sig andra världskrigets alla krumbukter eller Finlands historia. Lite nu och då visas förvisso enklare kartbilder som ger någon slags bakgrund. Dock är filmens hela poäng det enskilda soldatperspektivet och de visste sannolikt inte särskilt mycket om exakt vad som pågick förutom i just deras lilla skogsglänta.

Så, inte mycket till vare sig personligheter, relationer eller sammanhang att hänga upp intresset på. Tidslinjen är långt ifrån kontinuerlig. Ibland hoppar vi fram en månad i taget, ibland ett halvår, och jag lyckas aldrig fatta anledningen till olikheterna.

Vad kvarstår då egentligen av Okänd soldat? Regissören Aku Louhimies ville tydligen få ”people to feel and understand how it is and feel to be at war”. Och jag är ledsen Aku, men i det skiljer sig inte Okänd soldat från nära nog varenda krigsfilm jag har sett hittills. Utan mycket ledstänger att tala om för oss mindre vetande reduceras den finska berättelsen till en ändlös och repetitiv cykel av bakhåll, anfall, döda soldater, springande eller krypande över stock och sten, skyttevärn, skyttegravar, stridsvagnar, minor, granatexplosioner samt skog och ännu mera skog. Ibland ackompanjerat av sorgesam fiolmusik.

Det jag möjligen kan ta till mig är som sagt den ende soldat jag lär mig namnet på: bonden Antti Rokka, spelad av Eero Aho (som ger mig en liten Simon Pegg-vibb). Samtidigt säger det kanske något att det först är nu så här i efterhand jag börjar ana att alla hans referenser till sin gård som ”Näset” inte handlar om dess namn, utan var den ligger. Han är alltså en av alla de som mister sitt hem när Sovjet plockar år sig det Karelska näset. Förvisso en anledning så god som någon att försöka kämpa mot stormakten.

Antti är påhittig och handlingskraftig. Han tar gärna saker och ting i egna händer vare sig det gäller bakhåll eller att hjälpa en medsoldat. Samtidigt har han inte mycket till övers för militär disciplin och hierarki. Officersrespekt är något som måste förtjänas enligt Antti, vilket naturligtvis försätter honom i en hel del bryderier med sina överordnade. Han slåss för sin gård och för sina kamrater, inte för några högtflygande ideal. Jag skulle kunna tänka mig att detta göra honom till en slags idealfinne, en rakryggad, pålitlig och enkel man som vet att göra Det Rätta.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå den här typen av krigsfilm. Varför skulle jag få mindre förståelse för krigets brutala realiteter om jag tillåts bekanta mig eller, gud förbjude, kanske till och med identifiera mig med en eller två rollfigurer? Eller också är det så att krig är repetitivt bajs och det går helt enkelt inte att berätta om det på ett oändligt antal olika sätt?

Annonser

Rogue NationDet finns mycket som kan tyckas omöjligt (eller åtminstone osannolikt) med Rogue Nation. Att Tom Cruise fortfarande orkar hålla igång med en imponerande mängd egna stunts. Att filmens produktionsbolag inbegriper namn som China Movie Channel och Alibaba Pictures (även det kinesiskt). Att storyn innehåller en kvinnlig motpart till Ethan Hunt som får vara (nästan) lika mycket kickass som han. Att regissör och manusförfattare Christopher McQuarrie faktiskt lyckas få även denna femte del i filmserien att stå på egna ben.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning av att Ted 2 har premiär imorgon på de svenska biograferna.

***

A million ways to die in the westA Million Ways to Die in the West (2014)

Som ett fan av Seth MacFarlanes tecknade alster Family Guy och American Dad var var jag naturligtvis nyfiken att se hur han skulle klara sig i långfilmsformatet (jag har än så länge inte hunnit ta mig an Ted).

Läs hela inlägget här »

2007 var året för så världsomvälvande händelser som att Bulgarien och Rumänien gick med i EU och giftermålet mellan Kate Moss och Peter Doherty (how’s that working out for ’ya?). Modellen, dokusåpaskådisen och i största allmänhet skandalkändisen Anna Nicole Smith dör av en överdos och sökande efter lilla Madeleine McCann får en enorm uppmärksamhet. I övrigt tycks året mest vara fyllt av global uppvärmning, krig och självmordsattacker på diverse flygplatser och andra institutioner.

Läs hela inlägget här »

Innan jag tar itu med året 2004 måste jag be året 2005 om ursäkt. Av någon anledning fick jag för mig att indie-filmen Mysterious Skin var från det senare året och inte det tidigare. Därmed fick en av 2005 års bubblare stryka på foten för att Mysterious Skin skulle få plats på listan när den egentligen skulle ha hamnat här. Nåvälan, gjort är gjort men rätt ska också vara rätt.

Läs hela inlägget här »

”To die, – to sleep”

HamletJa, den danske prins Hamlet är verkligen ingen muntergök. När han inte är deprimerad över att pappa kungen (som händelsevis också hette Hamlet) är död är han antingen uppfylld av hat mot mamma Gertrud som allt för snabbt enligt sonens mening gift om sig med fabrodern Claudius eller av hämndbegär för pappa kungens mord som han är övertygad om att Claudius utfört.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaHellre än något annat här i världen vill Archibald Snatcher ha en vit hatt på skulten. Själv har han alltid måst hålla till godo med en simpel röd huvudbonad, men det ska bli ändring på det. En vit hatt symboliserar status, inflytande och befogenheter. Samt inträde i den hett efterlängtade ost-salongen där de fina herrarna i staden Cheesebridge inmundigar de mejeriproducerade godbitarna.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaAlla som är tillräckligt gamla vet att svaret i den politiskt inkorrekta sketchen (tidens tand är inte nådig) självklart är ”Ormet”. Just reptiler och andra kritter både med och utan ryggrad är förstås det som kanske ligger närmast tillhands när man tänker på månadens filmspanartema – ”Det kryper och krälar”.

Läs hela inlägget här »

Hot FuzzTre år efter kultsuccén Shaun of the Dead var det dags för Edgar Wright och Simon Peggs andra del i den så kallade Cornettotrilogin. Nu är det inte zombies som gäller, utan poliser. Men även om konstapel Nicholas Angel har kompetens nog för att platsa i vilken Lethal Weapon eller Bad Boys-rulle som helst befinner han sig istället vid London Metropolitan-polis. Fast inte så länge till eftersom både han är en nagel i ögat på både kollegor och överordnade. Hans överlägsna ambition och kunnande gör att han omplaceras till den idylliska lilla byn Sandford, ett ställe som berömmer sig med att vara i princip brottsfritt.

Läs hela inlägget här »

DoghouseFör att muntra upp nyskilde Vince bestämmer sig grabbgänget (de är alldeles för många för att jag ska orka räkna upp dem här) för att ta en tur till byn Moodley. Dels för att Mikeys farmor har ett hus där som de kan använda, men framförallt för att det ryktas att det i byn går fyra kvinnor på varje man. Ett slags inverterat Pajala med andra ord.

Det är alltså dags att bli rejält packade och sätta på så många fruntimmer man bara hinner inom loppet av en helg. Ragatorna därhemma får sköta sig bäst de kan. Gänget med kvinnotjusaren Neil i spetsen inleder starkt genom att betala snyggis-chauffören Ruth extra för att få kalla henne för Candy.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg