Jag har aldrig varit involverad i rollspelsvärlden även om jag alltid varit nyfiken. Det närmaste jag kommit torde vara de där singeläventyrsböckerna där man tog sig fram i en bok genom att göra vissa val eller slå en tärning.
Fortsätt läsa ”Ingemar Fredmans epistlar (2021)”
alt. titel: Hitta Doris
Kanske borde man lyssna lite mer på den sjutentakliga bläckfisken Hank – ”no memories, no problems”? För det är först när Dory (ni vet, den blå fisken med teflonguldfiskminnet) i en ovälkommen flashback påminns om sina föräldrar inser att hon inte träffat dem på många och långa år. Att minnas några föräldrar överhuvudtaget är förstås en stor grej för någon med Dorys minneskapacitet, så att fiska fram någon mer information ur hennes hjärna än att de ens existerar är ingen lätt sak. Kan månne begreppet ”The Jewel of Morro Bay” ha något med saken att göra?
År 2009 publicerades en liten, till synes oansenlig, volym noveller som kallades Svenska kulter. Ganska snart började det ändå snackas om den där tunna boken och för den som vågade sig på att börja bläddra i den väntade en sällsam läsupplevelse från författaren Anders Fager.
Russ Marsh ska tillbaka till hemstaden Rivermouth på den amerikanska nordvästkusten. Det är ingen resa han ser fram emot men hans mamma har dött och det finns inget val. Rivermouth är en inskränkt landsortshåla där Russ sexuella läggning (o-straight) inte ses med blida ögon. Särskilt hans far har starka invändningar, av religiösa anledningar. Russ far är dock inte djupt troende kristen som man kanske skulle kunna tro. Däremot är han ledare för The Esoteric Order of Dagon, en stark kraft i den lilla staden. Oh, that old time religion…
Ganska jämnt år, detta 2005, kan jag känna. Inte särskilt många jättehittar men ett par pålitliga arbetshästar och en rad bubblare som (nästan) lika gärna hade kunna hamna på listans nedre halva. Men nu gjorde de ju inte det.. Enjoy! Fortsätt läsa ”2005 års tio bästa filmer”
H.P. Lovecraft Historical Society är ett gäng glada (och nördiga kan vi nog tryggt anta) typer som under det tilltalande mottot Ludo Fore Putavimus (i det här fallet litar jag mer på Wikipedias ”We thought it would be fun” än Google Translates mer kryptiska ”Idrott kan vara”) inte bara lajvar och spelar in musik utan på 00-talet även börjat komma igång med film.
Deras stumfilmsversion av The Call of Cthulhu från 2005 var full av charm och kärlek och lika mycket kärlek har östs över The Whisperer in Darkness. Här har man förflyttat Mythoscopekonceptet (att blanda gammal och ny filmteknik) ett tiotal år framåt i kronologin och därmed kommit in på 30-talet och de klassiska monsterfilmerna.
2004
Filmåren under 00-talet börjar nästan kännas binära, av eller på, inga mellanlägen. 2004 bjuder på så många bra filmer att det blir svårt att välja. Tre av dem är emellertid inte Coen-brödernas remake på Ladykillers, Wolfgang Petersens gudasanerade tolkning av Illiaden – Troja – och Halle Berrys version av Catwoman. De hör snarare till kategorin what-the-hell-were-they-thinking?! Fortsätt läsa ”ALIMo: 2004-2005”
För ett tag sedan publicerade Trash is King! en föredömligt trevlig topp-fem-lista med de bästa Lovecraft-filmatiseringarna. Det fascinerande är att även om författarens inflytande på skräckgenren i stort knappast kan undervärderas tycks det vara väldigt svårt för hans alster att på ett vettigt sätt lända sig till ett visuellt återberättande. En av nedanstående filmer fanns med listan, gissa vilken… Fortsätt läsa ”X2: Tentakler i korthet”
Rörliga bilder och tryckta ord 