Shauns liv håller på att rasa samman. Flickvännen Liz dumpar honom eftersom deras förhållande inte kommer någonvart, förutom till lokala vattenhålet: puben the Winchester. På sitt trista TV-försäljarjobb basar han över ett gäng tonåringar som inte respekterar honom för fem öre. Men det värsta är att de ser honom som gammal, medan Shaun själv tycker att han fortfarande är en skön kille som kan partaja loss på lördagsnatten med kompisen Ed.
Fast i sanningens namn partajar de oftast loss till gamla 80-talshitar med Grandmaster Flash eller Man Parrish och trots att Shauns omgivning verkar dela synen på honom som en obekymrad tonåring är det knappast något positivt omdöme. Snarare tycker man att han borde skärpa sig och göra något av sitt liv. Fast nog hade det varit enklare om det inte krävts en zombieepidemi för att få Shaun att växa upp och ta lite ansvar?
Shaun kom till under inspelningen av TV-serien Spaced med Simon Pegg (Shaun) och Jessica Stevenson – i ett avsnitt tror Pegg, influerad av ihärdigt Resident Evil-spelande, att han fajtas mot en zombieinvasion. Pegg och regissören Edgar Wright upptäckte då att de förenades i en gemensam kärlek till framförallt Romeros Dead-trilogi och tyckte att det skulle kunna vara kul att spela in en zombierulle.
Både skämt- och berättelsemässigt kan man känna igen mycket från Spaced, men det är absolut inget krav att ha sett serien innan man tar sig an Shaun… Däremot blir filmen naturligtvis betydligt roligare om man har sett ett antal zombierullar och dessutom känner en viss ömhet inför genren. Det här är nämligen en lika rolig som kärleksfull hyllning till alla de filmer som på något sätt handlar om långsamt hasande och köttätande varelser som gärna ser lite halvbleka ut om nosen.
Skämten ligger på flera nivåer: ren fysisk humor (Pegg ramlar när han ska hoppa över ett staket eller futila försök att med majonäs- och senaspsburkar försöka slå in skallen på zombiesarna) blandas hej vilt med mer eller mindre interna referenser inom filmen som sådan (flera av de skådespelare som syns i inledningen återkommer som zombies under filmens gång) och till skräckgenren i stort.
En del är mer än övertydliga, Ed skriker till Shauns mamma i telefonen: ”We’re coming to get you, Barbara!”, men andra får man hänga med ordenligt om man inte ska missa – trädgårdszombien Mary jobbar på Landis Supermarket, en hyllning till regissören John Landis, medan kartongerna från Bub’s Pizza hänvisar till den zombie man försöker ”träna” i Day of the Dead. Vill man vara säker på att få ut mesta möjliga av den här sidan av Shaun… finns tillägget Zombie-o-meter på DVD:n där en hjälpsam text dyker upp lite nu och då.
Produktionen känns väldigt stadig vad gäller foto, klippning och manus, exempelvis har man en lååång steadycamtagning av Shaun som lyckligt ovetande om katastrofen går och köper Coke Light och Cornetto. Även de flesta effekter är godkända. Dock kan det konstateras att man primärt satsat på ”statiska” make-upeffekter, vilka sannolikt är resurssnålare, snarare än rörliga sådana, även om man givetvis inte försitter chansen att inkorporera en klassisk inälvsätarscen.
Antagligen eftersom teamet var så sammansvetsade efter att ha jobbat tillsammans i Spaced flyter skådespeleriet på utan några större problem. Den stora behållningen är dock Simon Pegg och Nick Frost som Shaun och Ed. Egentligen vill jag tycka illa om två killar som fortfarande när de är trettio helst av allt vill leva i en lägenhet som de aldrig städar och spela TV-spel hela dagarna men det går inte, deras underbara buddy-känsla får mig över på deras sida i ett litet kick.
Har du inte redan sett den här och känner det allra minsta för zombiefilmer, ge dig själv en riktigt fin present och ta dig an de odöda i sällskap med Shaun. Och om du inte litar på mitt omdöme kanske du litar på George A. Romero? Efter att ha sett Shaun… blev Pegg och Wright erbjudna små, men ändock, roller i Land of the Dead.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Kan bara hålla med dig, underbar zombiekomedi! Såg om den ganska nyligen och skrattade högt – igen. Gillar hela utförandet, inte minst alla detaljer och vinkningar mot filmgenren. Dessutom tycker jag Shaun of the Dead är rätt stämningsfull.
Ja, särskilt otäck blir det väl aldrig riktigt men jag håller med om att det finns en bra zombiekänsla i den. Den är avslappnad på ett väldigt skönt sätt, både Pegg och Wright känns väldigt trygga i sitt ultimata nörderi.
Fasen jag har inte sett den än. Men ska bli någon gång.
@Henke: Det tycker jag absolut att du ska, den är för bra för att låta vara osedd. Du gillade ju Pegg och Frost i Paul, så Shaun har alla möjligheter att funka.
Jag tyckte den var helfestlig första gången jag såg den, men entusiasm här lagt sig lite. Fortfarande väldigt trevlig, men inte lila hysterisk rolig längre. Då är jag nog mer en Hot Fuzz-man.
Jag visste inte att det var så välarbetade referenser. Landis Supermarket är ju briljant!
@Pladd: Hot Fuzz är definitivt mer helgjuten vad gäller historia och genomförande, Shaun känns i jämförelse som lite av ett infallsrikt amatörprojekt, så där håller jag absolut med dig. Visst är det, nördar förnekar sig aldrig 😀
Bra skrivet om en bra film, zombiemetern verkarde vara intressant får nog lov att införskaffa dvd:n. Scenen du tar upp hör till mina favoriter i filmen, ganska träffade spelas även Ghost town med The Specials om jag inte missminner mig.
@filmitch: Soundtracket är väl inte riktigt min typ av musik, så det har jag faktiskt ingen koll på. Men du har säkert rätt 🙂
Jag har varken sett Hot Fuzz eller Shaun… Jag tror jag har ett inbyggt motstånd mot parodikomedier (den enda jag kan komma på att jag gillar är Team America). Med det sagt så har jag funderat långt och länge om jag ska ta och se nån av dessa. De har ju blivit ganska hyllade rent allmänt och nu nästan toppbetyg från dig. Japp, nån gång får det bli.
@Jojjenito: Så det är inte bara ett motstånd, utan också ogillande? Team America har vi ju redan diskuterat så det kan vi lämna därhän, men det är klart att om man inte är så såld på parodigenren blir dessa filmer lite svårsmälta. Men om du nu ändå vill testa skulle jag nog rekommendera Hot Fuzz som film betraktat, om man inte är väldigt förtjust i zombies (och zombiefilmer).
Hmm, ja, det finns nog ett sorts ogillande men samtidigt har jag nog haft kul när jag sett filmer som Hot Shots, Titta vi flyger, etc. Men de där Scary Movie, Teen Movie och vad de nu heter. Crap.
Zombies gillar jag, så länge de inte springer för fort. Romeros trilogi är trevligt (speciellt Dawn of the Dead). Men ok, börjar med Hot Fuzz.
Oj, vad nära att jag kläckte ur mig en torr ordvits tlll. 😉
De snabba är bäst tycker jag 🙂
@Jojjenito: Ja, de senare parodi-/spooffilmerna som i princip blivit någon slags franchise är inte mycket att ha. Men om du gillar klassikerna finns det ju hopp 🙂
@filmitch: Jag håller med du, snabba zombies ska det vara.
Redan för fem år sen var tydligen det heta ämnet ”snabba eller långsamma zombies” aktuellt! 😉
@Jojjenito: En del frågor tappar aldrig i aktualitet! 😀