Dags att fortsätta säckknytningen från gårdagen. Så en Läderlapps-lördag på en söndag med andra ord.
***
I 90-talsfilmerna är det snarare skurkarna som gör minnesvärda prestationer. Jag har exempelvis svårt att se självklara ersättare för Christopher Walken, Michelle Pfeiffer och Jim Carrey. Jämför då med Batman Begins där, förutom Bale och Caine, också Gary Oldmans Jim Gordon, Liam Neesons Henri Ducard och Tom Wilkinsons Carmine Falcone känns helt självklara. Den rollbesättning som jag genuint sörjer är dock Billy Dee Williams som Harvey Dent i Tim Burtons första Batman. Det hade varit betydligt intressantare att se honom ta på sig Two-Face-masken än den stelt överspelande Tommy Lee Jones som nu fick den uppgiften i Batman Forever. Jämfört med Jones är dock The Dark Knights Aaron Eckhart en förbättring.
Fortsätt läsa ”Läderlapps-lördag: He’s the hero Gotham deserves #2”
Med Christopher Nolans kraftfulla Dark Knight-trilogi i ryggen känns det som om de föregående Läderlapparna hamnat lite i skymundan med sin successiva färd tillbaka mot 60-talets kitch och lökiga oneliners. Kanske kämpar även Zack Snyders DC Extended Universe-Batman, Ben Affleck, en smula i Christian Bales skugga?
Läget är kritiskt. Inte bara för våra X-Men, utan för alla mutanter. De är jagade till utrotningens gräns av de ondsinta väktarna (sentinels) som så småningom också tagit sig an både människor med muterade gener som ännu inte kommit till uttryck och människor som försökt hjälpa de utsatta.
Att Cuba-krisen kanske var det närmaste världen kommit till ett tredje världskrig är välkänt. Exakt hur nära är dock inte riktigt lika välkänt, men nu är det dags för sanningen att komma fram i dagsljuset.
Med dagens individcentrerade perspektiv är det kanske inte så konstigt att mer och mer fokus har kommit att läggas på vad du gör. Vad du är, vilka dina intentioner är, är mindre viktigt. Den åklagarförnumstiga Rachel påpekar för Bruce Wayne i Batman Begins att det är helt ointressant huruvida han fortfarande är den där egentligen rätt trevlige killen så länge hans agerande är skit. 
Smarta män och kvinnor som vill hålla saker och ting hemliga skaffar inte vänsterprassel. I alla fall inte vänsterprassel som sover över, för vem vet vad man kan kläcka ur sig i sömnen även om man är alldeles så försiktig med vad man håller för sig själv när man är vaken. Så vad händer när någon har möjlighet att ta sig in i ens drömmar och där göra rent hus, oavsett hur noga du har låst om dina hemligheter?
Lisa Reisert lever för sitt jobb. Så det är väl ganska följdriktigt att det är hennes jobb som hotellchef som gör att hon blir utsatt för utpressning på nattflyget mellan Dallas och Miami. Den snygge och lätt flörtige Jackson som bjöd på drinkar medan de väntade på sitt försenade plan och som gjorde Lisa först glatt överraskad genom att ha sätet bredvid henne visar sig vara en terrorist som ska mörda en av hennes hotellgäster. Det som nu behövs är att Lisa ger sin personal order om att flytta gästen till ett annat rum än det vanliga. Lisa känner att hon inte har något val just där och då på flygplanet men hon har långt ifrån givit upp fajten som hopplös.
Rörliga bilder och tryckta ord 