You are currently browsing the tag archive for the ‘Shailene Woodley’ tag.

alt. titel: Ingenting och allting

Olly skulle gärna ha bott kvar på östkusten men har man en farsa som har lika svårt att behålla ett jobb som att låta bli flaskan är det bara att gilla läget. Och med flytten till L.A. ljusnar läget högst betydligt eftersom Olly bor granne med supersnyggingen Madeline.

Nu hade man ju kunnat förvänta sig att Madeline skulle vara så omsvärmad att det skulle vara svårt för Olly att armbåga sig fram genom massorna. Men Madeline är inte som andra tjejer, hon tycks befinna sig i permanent husarrest och kliver aldrig utanför dörren. Men samtidigt besitter hon knappast den bad girl-aura som skulle motivera en sådan åtgärd från hennes förvisso strikta mamma.

Så Olly föresätter sig att lära känna den mystiska granntjejen genom att spexa lite, skicka imponerande mängder sms för att till slut kanske få chansen att prata med den oåtkomliga, Det visar sig att Maddy vare sig har slagit ned pensionärer på stan eller är gravid. Istället har hon en sällsynt sjukdom som försvagar hennes immunsystem så pass mycket att hon inte kan träffa andra människor eller vara utomhus. Har det någonsin funnits ett bättre incitament för stormande tonårskärlek, så säg?!

Nej, det kommer knappast som någon större överraskning att Olly och Maddy blir kära i varandra. Och varför skulle de inte bli det, när de bägge är så där lagomt slagfärdiga och kompatibla som bara existerar mellan par på film? Jag minns att jag reagerade på samma sak i The Fault in Our Stars och let’s face it, som par är Amandla Stenberg (dansk pappa) och Nick Robinson rätt gulliga men de matchar knappast Shaileene Woodley och Ansel Elgort.

Inte heller i sjukdomsperspektivet kan Everything, Everything mäta sig med cancerrullen. Där Shaileene Woodleys Hazel hela tiden var mer eller mindre medveten om att döden när som helst kunde knacka på dörren tycks Amandla Stenbergs Madeline ha lyckats glömma bort den lilla detaljen. Det innebär att hon får svårt att förmedla till oss i publiken hur hon egentligen mår. Det enda hon uttrycker är en längtan att få gå ut, se oceanen och vara tillsammans med Olly. Ingen av ungdomarna får någonsin blir arg eller ledsen över något annat än deras dödsdömda förhållande.

Ska vi fortsätta (den orättvisa) filmjämförelsen tycker jag att dagens film låter sitt kärlekspar vara alldeles för mycket av fria radikaler. När de ska välja sitt livs viktigaste personer anger Madeline sin mamma (som vigt både sitt privata och professionella läkarliv åt att ta hand om sin dotter) och Olly sin syster. Men vi får aldrig se tillräckligt mycket av dessa två viktiga personer för att riktigt förstå rollen de spelar i Madeline och Ollys liv. Särskilt Madelines mamma tycks aldrig vara hemma, vilket å andra sidan är förståeligt med tanke på hur mycket det enorma huset med alla sina steriliserande och luftrenande egenskaper måste ha kostat.

Det Everything, Everything vinner på är ett snyggt foto och ett innovativt bildberättande där Madeline och Olly bland annat får föra sina sms-konversationer IRL ackompanjerande av det klassiska ”pling”-ljudet. Scenen är då ofta i någon av de modeller som Madeline bygger till sina internetkurser i arkitektur. Men filmen skulle ha behövt vara lite modigare med det här greppet för att verkligen stå ut, nu blir den mest bara en slags Eternal Sunshine of the Spotless Mind superminilight.

Trots att Madeline och Olly ska vara 18 känns det definitivt som om Everything, Everything riktar sig till en betydligt yngre publik. Den riktade sig då åtminstone inte till cyniska 45-åringar.

Annonser

allegiantalt. titel: Allegiant

Tja, jag känner mig själv hyfsat väl i alla fall. I texten om Insurgent förutspådde jag att att jag sannolikt skulle kunna tänka mig att knalla bort till den lokala biografen för lite McDonalds-motsvarighet till film och här sitter jag alltså nu igen och höjer publikens medelålder avsevärt.

Läs hela inlägget här »

snowdenEd Snowden vill tjäna sitt land. Befria världen från förtryck. Eller också kanske det bara är möjligheten att kunna skryta med att han jobbar med sådant som han inte får berätta för någon som lockar? Den där lockelsen surnar dock rätt snabbt för den briljante och datorkunnige Snowden när han väl ska börja jobba ute på fältet. Under arbetsträningen handlade det om att lösa låtsasverkliga pussel och ingen gjorde det snabbare eller smartare än Ed.

Läs hela inlägget här »

The Fault in Our Starsalt. titel: Förr eller senare exploderar jag

I likhet med The Book Thief en berättelse där jag bekantade mig med filmen först, trots att både den och The Fault… bygger på välkända litterära förlagor. Bägge var dessutom filmer där jag upplevde att det borde finnas mer att hämta i samma litterära förlaga. Och, även det i likhet med The Book Thief, fanns det förstås mer att hämta om än inte så mycket som jag kanske hade hoppats av hajpen.

Läs hela inlägget här »

Insurgentalt. titel: Insurgent

Eftersom jag ändå läst hela Veronica Roths dystopiska trilogi om den utsatta Tris, gränsöverskridande och Chicago och dessutom tagit mig för att se den första filmen kände jag mig tillräckligt investerad i det hela för att en fredagskväll göra gemensam sak med typ halva Arbogas tonåriga befolkning. Könsfördelningen tror jag ni kan gissa er till själva…

Läs hela inlägget här »

DivergentTrots att Divergent-filmen blivit så rejält utskälld att man nästan undrade om filmbolaget Summit Entertainment överhuvudtaget ens skulle bry sig om att släppa uppföljaren Insurgent på bio var jag ändå nyfiken på eländet. Dels eftersom jag tagit mig igenom Veronica Roths trilogi och det skulle vara lite kul att se hur den skulle ta sig ut på film, dels eftersom jag såg både Shailene Woodley och Ansel Elgort i The Fault in Our Stars och tyckte att de var rätt duktiga.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Förr eller senare exploderar jag

På förekommen anledning från Fiffis Filmtajm som för The Fault in Our Stars tagit in en gästbloggare. En gästbloggare som gillade filmen betydligt mer än jag och då tycker jag ändå inte att jag var särskilt tjurig med tanke på att jag och romantik i vanliga fall inte är a match made in heaven. Men för att parafrasera både Shakespeare och författaren John Green: ”The fault, dear Reader, lies perhaps not in the movie, but in myself?”

***

The Fault in our Stars Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg