Jag kopplade greppet om hålen i John Ajvide Lindqvists bibliografi efter 2021 års Vänligheten. Det som var extra roligt med trojkan Verkligheten, Blodstormen 1: Skriften i vattnet och Sommaren 1985 var att de sinsemellan bjöd på olika innehåll. Språkmässigt upplever jag däremot att de ligger nära varandra, med ett reflekterande och (särskilt i fallet Sommaren 1985) återblickande tilltal. Möjligen blir jag lurad i detta omdöme av att författaren är väldigt förtjust i att använda ord med förledet ”där-” (därtill, därvid, osv) och inledningen ”Gott så…” eller något i den stilen för att plocka tillbaka läsaren efter en utläggning. På det hela taget är dock Ajvide Lindqvist en så pass bra författare (och inläsare av sina egna alster) att jag hälsar dessa upprepningar med igenkännandets glädje snarare än irritation.
Av dessa tre är Verkligheten den kortaste, men med ett välbekant tema. Under sin karriär har författaren flera gånger återkommit till det där tunna och sköra draperiet som skiljer vår vardagliga och upplevda verklighet från…något annat. Det här gången handlar det om tvåbarns- och bonusmamman Heidi Hallberg och att hon har svårt att avgöra vad som är verkligen eller inte är inte så konstigt eftersom hela familjen deltar i realityprojektet ”Hemma hos Hallbergs”. Efter tre säsonger har Heidi stora svårigheter att veta om hon är en person ”på riktigt” eller en rollfigur, skapad av en kader showrunners, scenografer och fotografer.
Läsarna fick en liten föraning i X, men med Skriften i vattnet visar Ajvide Lindqvist att han utan problem också kan svänga ihop en actionpackad mysteriethriller à la Millennium. Som av en ren händelse får bokens huvudperson Julia – före detta polis, numera deckarförfattare – också erbjudande om att ta över stafettpinnen i sagda serie efter David Lagercrantz. Själva thrillerdelen av romanen tar dock avstamp i ett brutalt mord på en av Julias barndomskamrater.
Med Sommaren 1985 skulle jag säga att författaren är tillbaka på mammas gata, med starka Stephen King-vibbar. Kompisgänget som träffats på samma skärgårdsö under hela sin barndom har nu smällt rakt in i pubertetsväggen och den här sommaren är inget som förr. Slitningarna och sprickorna i gänget förvärras av att grabbarna i ett tidigt skede hittar en sjöjungfru på en vådlig utflykt till ön Svärtan.
Av en ren slump läste jag (eller ja, lyssnade på) sommar-boken först och det var nog tur för den. För med de andra två i ryggen skulle jag säga att den nog var den minst innovativa av de tre. Ajvide Lindqvist plockar förvisso in stråk av såväl HBTQI-frågor, som självskadebeteende och psykisk ohälsa, samt en rejäl missbruksallegori men det hela känns en smula slentrianmässigt. Men eftersom handlingen tilldrar sig under den famösa Live Aid-sommaren får vi i alla fall musikreferenser som rör sig bortom The Smiths och Morrisey-territorium.
Verkligheten bekräftar varenda ytlig fördom jag har om reality-familjer och influensers, vilket kanske inte säger mer än att jag delar dessa fördomar med Ajvide Lindqvist. Det gör dock att boken framförallt är väldigt rolig, medan det gruvliga slutet inte var någon större överraskning. Men jag uppfattar att författaren i det avseendet valt att köra Hitchcock-taktiken och egentligen inte göra någon större hemlighet av vad som komma skall. Så får läsaren sitta där och våndas över den lilla, men ack så viktiga, frågan ”När?!”
Skriften i vattnet var utan tvekan min favorit i treklövern, men det hänger till stor del att jag tycker att romanen var ett riktigt underfundigt omtag på Millenniumupplägget. Den tydligaste skillnaden är förstås att den äldre skribenten och den yngre hackern har bytt kön, men här finns samtidigt också en ung flicka som får spegla några av den yngre Lisbeth Salanders drag. Därmed kan vi ha flera Salanders i bild samtidigt, vilket var uppfriskande. I sig självt fanns dock delar i romanen som hade kunnat trimmas bort och vet ärligt talat inte hus sugen jag är på att fortsätta hänga med persongalleriet. För givetvis ska det bli en serie, en trilogi om jag får gissa.
Stadigt, liksom Ajvide Lindqvist tidigare romaner har varit. Men jag tror hittills inte att jag hittat något som slår min första läsning av Låt den rätte komma in.
Verkligheten (2022)
Blodstormen 1: Skriften i vattnet (2022)
Sommaren 1985 (2023)
Än en gång välkomna till Haddonfield, staden som plötsligt utrustats med ett helt eget universitet men som fortfarande torde ha USA:s sämsta polisutryckningsrespons (när manuset så kräver).
Pottersville är en stad på fallrepet sedan ortens enda arbetsgivare tvingats lägga ned. Maynard Grieger är den ende som fortfarande lyckats hålla sin butik öppen men inte heller det kommer att funka länge till om han fortsätter att låta alla kunder som har det lite snålt om cash handla på krita.
Det slumpade sig så att jag såg Billy Wilders 
Vem i helvete fixar en klassåterträff på midsommarafton i en ålder när alla är fullt upptagna med familj och ungar och små grodorna?! Tja, heter man Markus, är skild och hemskt gärna vill visa upp ett framgångsrikt (läs: välbärgat) liv för de gamla kompisarna framstår det som en alldeles lysande idé. Först får han visa upp sitt snajdiga hus med den enorma altanen och sedan, som grädde på moset, ta den monsternsabba båten ut till Tjärven där de garanterat kommer att få vara ifred.
Ponera att du är en kvinna som känner att åren och kroppen sprungit iväg medan du inte alls hängt med. Någonstans, alldeles för långt bak i historien, ligger dansardrömmarna i kras och nu ägnar du dina dagar om att ta hand om hemmaboende barn varav två har grava fysiska och mentala funktionsnedsättningar. Är det kanske så konstigt att du är sugen på lite fart och fläkt, lite spänning och romantik i livet? Och vad är en bättre tillhandahållare av det än det världsvida nätet?
En av skådespelarna i 
Project Greenlight var en realitysåpa som gick ut på att ge unga och hungriga filmskapare en chans att realisera sina drömmar. Efter ett drama (Stolen Summer) och en dramakomedi (The Battle of Shaker Heights) gick vinsten säsong tre till skräckkomedin 
Rörliga bilder och tryckta ord 