You are currently browsing the tag archive for the ‘Jamie Lee Curtis’ tag.

alt. titel: Julfritt

Äkta paret Nora och Luther Krank har bestämt sig för att skippa det här med julen i år. Dottern Blair är ju ändå inte hemma, så varför inte ta helledigt på en kryssning till varmare breddgrader, långt ifrån ett snöigt och kylslaget Illinois?

Borde väl vara dem väl unt och en privat grej inom familjen Krank skulle jag kunna tycka. Men då glömmer jag en helfascistisk grannanda som tydligen dikterar att var och en hoppar över julfirande på egen risk i det här villaområdet. Anförda av självutnämnde ledaren Vic Frohmeyer kommer framstöt på framstöt för att tvinga Nora och Luther att ställa fram allt sitt julpynt och köpa gran. Det där med ”land of the free” gäller tydligt bara hur många vapen man får ha hemma, inte hur lite julpynt man väljer att dekorera (eller inte dekorera) samma hem med.

Tim Allen fick tydligen inte nog av julfilmer med två uppsättningar av The Santa Clause innanför tomtedräkten och spelar därför här Luther Krank. Frugan Nora spelas av Jamie Lee Curtis, en härlig skådespelerska på många sätt men som ibland ärligt talat darrar lite på manschetten när det gäller val av roller.

För Christmas With the Kranks är verkligen inte rolig. Istället faller den in i samma kategori av hysteriska julfilmer som exempelvis Jingle All the Way. Jag skrattar inte åt omgivningens trakasserier av Nora och Luther utan tycker uppriktigt synd om dem för att de uppenbarligen bor i ett område där det inte är tillåtet att sticka ens en lilltå utanför julnormen. Reaktionen från Noras vänner känns verkligen inte särskilt vänskaplig när hon berättar att de inte ska ha sin traditionella julfest, snarare andas den fientlighet och irritation.

Samtidigt störs den här sympatin en smula av Luthers inställning till det hela. Han tycks egentligen inte propagera för en julkryssning för att han skulle tycka det var trevligt eller för att han vill fira en annorlunda jul. Nej, hans bevekelsegrund verkar uteslutande vila på ekonomi, eftersom han räknat ut att en kryssning skulle bli så mycket billigare än det vanliga julfirandet med allt vad det innebär av påkostade fester, klappar och välgörenhet. Det är hans beslut som leder till att han och Nora måste krypa omkring på golven hemma i huset för att grannarna inte ska fatta att de är hemma och ringa på för att sjunga julsånger eller sälja polisens julkalender.

Första halvan av filmen går alltså ut på duckningshysteri från Luther och Noras sida. Andra halvan byter bara en hysteri mot en annan när det blir klart att lilla Blair ändå kommer hem till jul. Eller lilla och lilla… Nu är faktiskt Blair 23 år och inte 3 eller 13. Jag tror därmed att den unga kvinnan borde kunna klara av beskedet att hennes föräldrar inte ska fira jul hemma utan att bli allt för traumatiserad. Men särskilt Nora beter sig som om det vore bortom katastrofalt om Blair kommer hem utan att allt är precis som vanligt. Vilket tydligen prompt måste inkludera en sådan där geléig burkskinka i dasslocksstorlek. Gissa hur många affärer som har sålt slut på sagda dasslocksburkskinka?

Christmas With the Kranks skulle möjligen kunna vara en film för alla de som inte vill fira jul, men känner sig tvingade att göra det ändå tack vare krav från omgivningen. För oss som faktiskt gillar jul (men samtidigt inte tycker att det ska vara belagt med dödsstraff att inte göra det) tycker jag att man kan unna sig själv att hoppa över hysterin.

alt. titel: The Sect, The Devil’s Daughter

Lika bra att riva av Michele Soavis tredje film som regissör medan vi ändå är på gång!

***

Om lärarinnan Miriam bara vetat vad som väntade henne hade hon kanske trampat lite extra på gaspedalen den där dagen. Som det nu slumpade sig körde hon bara på, inte ihjäl, en gammal man. Skuldmedveten tar hon med sig åldringen hem, ett välgärning som hon får anledning att bittert ångra.

Läs hela inlägget här »

Börsmäklaren Eugene Hunt har börjat känna att livet inte kan fyllas av svettiga skrikmatcher på NY-börsens golv och helikopterturer. Han behöver bigger ’n better thrills. Därför är det kanske inte så konstigt att han ser det som ett slags gudomligt ingripande när snabbköpsrånarens puffra landar bara centimetrar från hans ansikte där han ligger platt på golvet. Och vilken gudinna har han därmed inte hittat i nybakade polisen Megan Turner? Eugene känner att det finns band dem emellan som går bortom det mesta.

Läs hela inlägget här »

För ett par veckor sedan dök det plötsligt upp en massa filmtopplistor över året 2009. De var kul att ta del av och jämföra, så det är klart att jag ville haka på nästa gång tillfälle gavs. Och det gjorde det i form av året 1988. Jag har tidigare skrivit om lite olika filmer som kom det här året för ett par år sedan, men det här är en mer renodlad topplista. Mycket nöje! Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Sista färjan från Ystad
David Baldacci, The Last Mile

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg