Sista Shakespeare ut! Nu känns förstås livet tomt och innehållslöst, men håll ut. Snart är det ju dags för min och Filmitch traditionsenliga musikalvecka.

Även den här söndagen har jag och Filmitch teamat när det gäller pjäs, men hans Macbeth har nog trots att regissören heter Roman Polanski tagit en lite mer traditionell väg när det gäller framställning.

***

Macbeth 2005Nu för tiden kan man inte kasta en lever över axeln utan att träffa en kock-dokusåpa på TV. Hell’s Kitchen, Ramsey’s Kitchen Nightmares, Top Chef, Master Chef, Junior Master Chef, Iron Chef, Sveriges mästerkock, Kniven mot strupen och allt vad de heter. I köket kan det gå hett till och det är strid på kniven om den åtråvärda vinsten. Skulle ens någon höja på ögonbrynen om nästa steg var att bokstavligen försöka ta livet av sina motståndare?

I köket på restaurangen som ägs av kändiskocken Duncan Docherty arbetar de unga och ambitiösa kockarna Joe Macbeth och Billy Baquo. Restaurangen är mycket populär och för de två spelar det inte så stor roll att det är Duncan som får allt beröm för deras exceptionella matlagningskonst. De är fullt nöjda med att göra sitt bästa i köket och att efter ett hårt arbetspass kunna gå ut och ta ett par öl och prata mat.

Men en natt stöter de på tre mystiska sopgubbar som inte bara meddelar att restaurangen kommer att uppnå sina efterlängtade tre Michelinstjärnor utan att Joe också kommer att få ”allt”. Vad detta ”allt” kan innebära går upp för Joe när Duncan glad i hågen meddelar att restaurangen mycket riktigt blivit tilldelad en tredje stjärna.

Stjärnkocken ber då nämligen sin protegé att också stötta sonen Malcolm som vansläktas (han har varit vegetarian, för tusan!) men som nu arbetar under Joe. Duncan förklarar att han vill lämna restaurangen vidare till Malcolm men att grabbhalvan ännu inte är redo. I nuläget framstår alltså Joe som den självklare kronprinsen.

En som helt klart är mer ärelysten än Joe själv är hans fru Ella som också arbetar som värdinna på restaurangen. Hon tar det för självklart att sopgubbarnas utsagor innebär att Joe ska ta Duncans plats. Det är ju ändå Joes hårda arbeta som Duncan spankulerar omkring och tar äran för. Ska Joe verkligen nöja sig med Duncans välvilja och en klapp på axeln? Hon trodde att hon minsann gift sig med en riktig karl…

År 2005 genomförde BBC projektet ShakespeaRe-Told, där fyra pjäser valdes ut för att få ny dräkt och Macbeth var en av dem. Själv kan jag inget annat än tycka att överföringen av ”the scottish play” från det krigiska Skottland till restaurangköket fungerar alldeles utmärkt. I originalet är de flesta manliga rollfigurerna militärer och vad är väl ett restaurangkök annat är mycket av en grabbklubb som styrs av en tydlig och strikt hierarki? Dessutom är en kocks liv knappast mindre fyllt av ärr, blessyrer och blod än en soldats, något som Macbeth inte försitter många tillfällen att utnyttja.

Framställningen har både nerv och driv, särskilt tillhandahållen av den numera välkände James McAvoy som Joe och den kanske lite mindre välkända Keely Hawes som Ella. Dynamiken mellan dem visar tydligt hur segerns fylliga gåsleverpaté långsamt förvandlas till billig leverpastej för deras förfinade gommar. Billig leverpastej som dessutom stått kvarglömd på köksbänken ett par dagar.

Regissören Mark Brozel har tagit fasta på det faktum att paret är unga och vackra samt medlemmar av en cool inne-värld där hjulen snurrar snabbt. Den sexuella spänningen mellan både Joe och Ella samt mellan Ella och Duncan är påtaglig och fördriver utan större problem alla farhågor om dammiga recitationer av obegriplig elisabetansk engelska. Det är först mot slutet när både Joe och Ella ska bli allt mer obalanserade som det eventuellt kan kännas lite teatraliskt med det känslomässiga (över)spelet.

Trots att historien är välbekant är det kanske just den erotiska vinkeln som gör att jag mer än tidigare funderar över Ellas roll, lady Macbeth. Hon och hennes make har tidigare förlorat ett barn, ska det tolkas som anledningen till att hon nu är så hjärtlös och kallhamrad? För åtminstone i denna version upplever jag det som helt uppenbart att det är hon som är den kvinnliga och ränksmidande ormen i grabbparadiset. Hennes förnedring av sin make för att sporra honom till att ta det avgörande steget kilar inte bara in sig mellan honom och mentorn Duncan utan också mellan honom och bästa kompisen Billy. Med ödesdigra konsekvenser för alla inblandade.

Macbeth är en tacksam historia att ta sig an, gruvlig, spännande och, icke minst, ovanligt kort för att vara en Shakespearetragedi (något som gör att forskarna misstänker att den version som överlevt inte är den ursprungliga). Det här var dessutom en mycket trevlig adaption av historien med kluriga språkliga överföringar och visuellt fantasifull. En mycket bra ansträngning att både behålla Shakespeares kärna (eller vad som åtminstone bevarats av den) och samtidigt göra något lite mer uppdaterat och eget.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser