You are currently browsing the tag archive for the ‘Rullstol’ tag.

alt. titel: Mordet på Will Willys, Ingen vet at jeg er her, Nobody Knows I’m Here

På något sätt förstår vi att den lätt mullige, men skönsjungande, grabben med det truliga utseendet som syns på gryniga VHS-band nu vuxit upp till en gravt överviktig karl som lever eremitliv på sin farbrors fårfarm. Frågan är bara hur. Vad är det som får Memo att ta sin tillflykt på en liten ö och knappt ens föra en konversation med sin farbror?

Men det finns mer i Memos liv än fårfällar, blod, skitiga overaller och hårt arbete. Lite nu och då bryter han sig in i rikemanshus som ligger runtomkring sjön för att stjäla prunkande och glittrande klädesplagg. Plagg som han sedan syr ihop till en färgsprakande mantel, en alldeles egen technicolor drömkappa skulle man kunna säga. På samma sätt som vi förstår att det finns en koppling mellan pojken och mannen, förstår vi att mannen inte riktigt kunnat släppa pojkens drömmar om att få stå på scen.

Nadie sabe que estoy aquí (våga vägra den fullkomligt obegripliga svenska titeln!) var en speciell liten film. Liten och liten, förresten… Det är nog ett omdöme som måste modifieras en hel del. Det liv Memo lever på ön med sin farbror är utan tvekan litet och kringskuret. Han har satt upp höga murar runt sig själv, pratar som sagt knappt ens med sin släkting. Samtidigt är Jorge Garcia som spelar Memo själv ingen liten karl och även om filmen tacknämligt nog inte är genomsyrad av tjockisskämt ger regissör Gaspar Antillo och fotograf Sergio Armstrong publiken en klar känsla av Memos kroppsliga tyngd. Vilken i sig samtidigt också blir en del i Memos egna begränsningar. Han är fånge i sin egen kropp i så måtto att han givetvis inte är omedveten om hur omvärlden ser på någon som honom. De här begränsningarna kontrasteras dock av drönarbilder över sjön och ön samt öns fantastiska natur som Memo tycker om att vandra omkring i. Dess storslagenhet matchar i någon mån hans drömmar.

Nadie… är en chilensk film men skulle i mina ögon kunna utspelas i princip var som helst på jorden. Däremot skulle den inte kunna utspelas när som helst, eftersom händelseutvecklingen i hög utsträckning bygger på vårt moderna och uppkopplade samhälle där pinsamma TV-ögonblick bara ligger en googling bort. Alla de där klassiska Sherlock Holmes-mysterierna där hela förklaringen ligger i händelser från ”kolonierna” skulle aldrig ha kunnat utspelas nu. YouTube kommer att hitta dig. Även om du försöker gömma dig på en ensligt belägen ö i södra Chile.

Som synes är detta inget actionraffel. Nadie… är istället en historia om drömmar och upprättelse som får ta tid på sig. Framställningen tar inte alltid de vägar jag hade gissat men jag hade inga större problem att hänga med hela vägen. Om inte annat av ren nyfikenhet för att se hur det skulle gå för Memo. Det säger sig självt att detta är en film som till stor del vilar på Jorge Garcias rollprestation och han ror hem produktionen i det avseendet. Hans Memo är en rollfigur som man sympatiserar med och som sagt också blir nyfiken på. Jag vill helt enkelt att det ska gå bra för honom och det är ingen dålig utgångspunkt för en film.

Och nej, självklart kom jag inte en dag helt plötsligt på att det skulle kunna vara kul att se en chilensk film. Istället försöker jag när så är möjligt att haka på podden Snacka om films! 2021-utmaning, vilken handlar om att se filmer från länder som inte tillhör de absolut vanligaste. Och i januari blev det som sagt Chile.

Så var det alltså dags att knyta ihop säcken. Själv hade jag i viss mån piskat mig igenom både Himmelstrand och Rörelsen mot upploppet som är X: Den sista platsen för ögonen. En sak gör mig trygg och väl till mods med en gång: det överlastade språket som jag hade svårt för i Rörelsen lyser med sin frånvaro och bör därmed ha varit ett manér som John Ajvide Lindqvist gav sitt yngre jag. X gör mig dessutom inte bara trygg utan lämnar mig också lite glatt överraskad – en av Sveriges mesta skräckförfattare kan ju för fasiken skriva kriminalromaner också!

Läs hela inlägget här »

Vem i helvete fixar en klassåterträff på midsommarafton i en ålder när alla är fullt upptagna med familj och ungar och små grodorna?! Tja, heter man Markus, är skild och hemskt gärna vill visa upp ett framgångsrikt (läs: välbärgat) liv för de gamla kompisarna framstår det som en alldeles lysande idé. Först får han visa upp sitt snajdiga hus med den enorma altanen och sedan, som grädde på moset, ta den monsternsabba båten ut till Tjärven där de garanterat kommer att få vara ifred.

Läs hela inlägget här »

Någon gång skulle det vara intressant att se vad österrikaren Michael Haneke skulle kunna få ur sig om han satte sig för att göra en riktig skräckfilm. Om inte annat är han rätt oöverträffad när det gäller sina anslag i den vägen.

Läs hela inlägget här »

Léon Laurent har inte sett sin dotter på flera år när han plötsligt får ett telefonsamtal som inte är något mindre än ett rop på hjälp. Jessabelle, av alla kallad Jessie (förståeligt, vi minns väl alla en viss svart-vit demonkissekatt?), har varit med om en trafikolycka vilken resulterat i en styck död pojkvän, ett styck ofrivilligt missfall och två styck temporärt oanvändbara ben.

Läs hela inlägget här »

Från kodknäckande till klassiskt spionraffel! I ett krigshärjat England jagar professor Percival Godliman och polisen Frederick Bloggs, bägge rekryterade av MI5, efter den stilettförsedde superspionen Henry Faber, die Nadel. Särskilt som Nålen inte bara är händig med stickvapen utan också klurat ut de allierades invasionsplaner. Förlorar de överraskningsmomentet vid Normadies stränder är det bara att packa ihop medan Hitler tar över världen.

Läs hela inlägget här »

Intouchablesalt. titel: En oväntad vänskap, The Intouchables, Untouchable

En förlamad kultiverad man söker en vårdare på heltid som ska bo i hans luxuösa Parishus. Tror vi att han anställer någon av de mycket kompetenta sökande till jobbet? Sökande som utbildat sig i åratal för att sköta det jobb som annonserats ut? Tror vi att han anställer någon som till 100% delar hans förfinade smak vad gäller konst och musik?

Läs hela inlägget här »

Ett sjukhusrum. En såpa som rullar på TV:n. En kvinna som förtvivlat trycker på larmknappen medan hon med ögonen klistrade på TV:n muttrar ”He gave her my fucking close up!” Kvinnan är såpastjärnan May-Alice Culhane som efter en bilolycka nu är paralyserad från midjan och nedåt. Fast besluten att inte ha den minsta positiva attityd till sin situation gör hon sig snart omöjlig på sjukhuset — hon vägrar peptalks och när sjukgymnasten försäkrar henne om att hon inte kommer att drunkna i rehabbassängen blir svaret ”I knew there was a catch”.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Barbara Hambly, A Free Man of Color
Dean R. Koontz
, Odd Hours
Robert Graysmith, Zodiac Unmasked

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg