alt. titel: Dokhtari dar šab tanhâ be xâne miravad
När jag nu hade sett en iransk skräckfilmsdebut kunde jag väl lika gärna följa upp med en annan dito? Eller ja, ”Iran” är faktiskt en sanning med modifikation vad gäller nationalitet i fallen Under the Shadow och A Girl Walks Home Alone at Night. Den första filmen är producerad i Storbritannien, Jordanien samt Quatar och den andra i USA. Så mer anglosaxiska än iranska om vi ska vara petiga. Språket som talas är dock persiska i bägge fallen.
Ska man nu vara med på en skräckfilmsvecka är det lika bra att gå all in. Därför bjuder jag nu på en musikalisk fredagsfemma för att följa upp med ytterligare en demonfilm senare under dagen.
***
Ujujuj, det här var verkligen inte det lättaste. En fredagsfemma med skräckfilmsmusik grupperad enligt några slags kriterier. Musik från bra filmer, oavsett musikalisk kvalitet? Nej, här skulle ju fokus ligga på det rent musikaliska så då är det ju bara att bita ihop och försöka hitta bra musik från likaledes bra filmer. Prio ett var naturligtvis att plocka musik från årets demontemafilmer men på det hela taget häll de tyvärr inte måttet i detta avseende. Sedan var jag inne på om jag skulle fokusera på det lite melankoliska, med Johan Söderqvists score till Låt den rätte komma in som the crowning jewel.
År 2009 publicerades en liten, till synes oansenlig, volym noveller som kallades Svenska kulter. Ganska snart började det ändå snackas om den där tunna boken och för den som vågade sig på att börja bläddra i den väntade en sällsam läsupplevelse från författaren Anders Fager.
För ett inlägg i alla fall… Jag fick ett önskemål från Henke att bland de filmerna jag skrev om under det gångna (och långa!) Halloween-temat plocka ut en topplista. Och det är klart att jag kan göra det. Den blir däremot inte särskilt lång eftersom filmerna jag polerade av generellt inte nådde några stratosfäriska höjder av kvalitet. Därför listar jag helt enkelt de sju filmer som fick betyg 3 eller högre. Fortsätt läsa ”Vampyrerna återuppstår!”
Nämen, se på fan! Visst gick det att pressa in en vampyrfilm även i november månads filmspanartema. Faktiskt behövdes det inte pressas alls, till skillnad från League of Extraordinary Gentlemen. Jag lyckades påminna mig att det skulle finnas en relativt ny film om två svenska vampyrsystrar och när den gick att strömma nästintill gratis var saken biff (blod kanske skulle vara ett bättre uttryck i det här sammanhanget?). Fortsätt läsa ”Sisters are doin’ it for themselves”
Som sagt, ett vampyrtema (hoppas ni inte känner er allt för svaga och blodlösa mot slutet). Jag ska inte fara med osanning och påstå att jag är Sveriges mest vampyrfrälsta person men om inte annat är jag redan inkörd i de vampyriska hjulspåren efter att ha deltagit i den mycket underhållande kursen Vampyrfiktion som ges på heldistans vid Linnéuniversitetet.
Fortsätt läsa ”I bid you welcome. Again and again and again…”
Hanteringen av odöda (2005)
Stockholm ligger utslaget i augustihettan. Inte blir det bättre av att alla stadens invånare drabbas av sprängande huvudvärk. När trycket väl lättar har en annan press uppstått. Nyligen döda människor har återfått någon form av liv och både samhället och enskilda individer kämpar förtvivlat med att hantera närvaron av de ”omlevande” både praktiskt och mentalt.
Fortsätt läsa ”X3: John Ajvide Lindqvist i korthet (2006-2008)”
Jerry och hans dotter Theres flyttar från Norrtälje till Svedmyra. Inte för att Jerry har fått ett nytt jobb eller för att Theres ska börja i en prestigefylld elitskola. Istället närmast flyr Jerry Norrtälje eftersom Theres inte alls är hans dotter utan hans syster. Eller något i den stilen.
Sanningen att säga är flickan en rätt underlig varelse som Jerrys föräldrar, Lennart och Laila, uppfostrat efter att Lennart hittade henne nedgrävd i en platspåse i skogen en dag när han skulle ut och plocka svamp. Men istället hittade han alltså en flicka med en förtrollande sångröst.
En klarinettspelande kille vars första stora kärlek inte visar sig vara riktigt som han trodde. Ett inbrott som tar en oväntad vändning under en allhelgonanatt. En kärlekshistoria som tog sin början där Låt den rätte komma in avslutades. En olycksalig revolver. Ett mobboffers ljuva hämnd à la Stephen Kings Carrie. På pappret i alla fall. Fortsätt läsa ”Låt de gamla drömmarna dö (2011)”
För de som alltid undrat är det härmed fastställt: den amerikanska motsvarigheten till stockholmska gråtråkbetongförorter som Blackeberg är Los Alamos. Lite otippat kanske, med tanke på att ortsnamnet snarare ger associationer till skottväxlingar vid middagstid, men ok då.
I Blackeberg och Los Alamos finns Oskar/Owen som är mobbad i skolan och givetvis inte kan prata om det hemma med mamma. Livet är helt enkelt rätt sunkigt innan han träffar Eli/Abby som blir hans första kompis på väldigt länge. En lite skum kompis förvisso som inte verkar gå i skolan, har ett knackigt förhållande med sin pappa och som inte kommer ut på gården innan natten har fallit men Oskar/Owen är inte petig av sig.
Rörliga bilder och tryckta ord 