You are currently browsing the tag archive for the ‘Sheriff’ tag.
alt. titel: Sista tåget från Gun Hill
Det är nog bara sheriffen Matt Morgan själv som tror att den bekymmerslösa tillvaro han för i den lilla Westernstaden tillsammans med fru och son kommer att fortgå för överskådlig framtid. Vi som tittare inser nämligen snabbt att hans bekymmerslösa lek med ett gäng smågrabbar, kompisar till sonen Petey, inom ett par ögonblick kommer att vara ett minne blott.
Annonser
Jack Bauer Will Kane lämnar med en viss motvilja sin sprillans nya fru Amy i sticket när han får reda på att den fruktade terroristen revolvermannen Frank Miller blivit frisläppt ur fängelset (där han hamnade tack vare Kane). De där nordstatsmesarna klarade inte av att avrätta galningen Miller och nu kan de inte ens behålla honom inlåst?!
alt. titel: De skoningslösa
Little Bill Daggett är ingen dålig karl. Han är bara en före detta revolverman som i egenskap av sheriff vill ha lite lugn och ro i sin stad. Inte är det då så underligt att han är beredd att se lite mellan fingrarna när det handlar om att utmäta straff till de två kopojkarna? Allt de gjorde var ju ändå att skära sönder en hora… Men visst, hon kan ju inte längre jobba, så en viss kompensation (en sex, sju hästar borde räcka) är förstås bordellägaren Skinny berättigad till.
Det är ingen hejd på evenemangen! I mars ShakespeareSöndagar, förra veckan var det musikaler som gällde, igår en årsbästalista och idag aprils filmspanartema. Den här gången har vi tagit sikte på den pålitliga Westerngenren. Men vad välja? Mängden inbjuder ju till storverksprojekt, typ dra igenom alla Howard Hawks (Western)filmer. Nu fick tidsramarna bestämma och Hawks kompletta (Western)filmografi fick skalas ned till en endaste hanterlig film. Men då är å andra sidan Rio Bravo från 1959 en av hans mest kända filmer. Läs hela inlägget här »
När jag hade sett No Country for Old Men blev jag lite sugen att se om John Sayles Texasbrottsdrama Lone Star (det måste ha varit minst tio sedan sist) eftersom det kändes som om historierna har mer gemensamt än bara södra Texas och gränsen mot Mexico.
Helt fel ut var jag inte: i bägge filmerna spelas huvudsakliga roller av stenhårda Texassheriffer, vilka sannolikt föddes iförda cowboyboots (men utan hjulsporrar får vi väl ändå hoppas, för mammas skull). Båda har ett kriminellt ramverk och det förflutna är ett viktigt element. Nyss färdigtittad känns det ändå som om det är mer som skiljer Coens och Sayles filmer åt än bara drygt tio år.
Publiceras på förekommen anledning från Jojjenito, vilken nyss hade en föredömlig genomgång av många av Bröderna Coens nya och gamla filmer, inklusive den här. Jag fick chans att jämföra film och litterär förlaga.
***
En sak är klar, uttrycket “Dead as a door knob” får en helt ny innebörd genom No Country for Old Men.
Llewellyn Moss är ute och jagar antilop när han stöter på en grupp bilar och döda män mitt ute i ödemarken. Eftersom nämnda ödemark inte ligger särskilt långt från mexikanska gränsen råder det ingen större tveksamhet om vad som hänt och på ett av bilflaken hittar Moss också mycket riktigt rejäla mängder heroin. Han är dock mer intresserad av det som heroinet skulle utbytas mot och efter en stunds sökande hittar han också en väska full med pengar, 2.4 miljoner dollar närmare bestämt.
Moss rumsterande vid platsen har dock inte gått obemärkt förbi och snart har han flera förföljare hack i häl. Han säger åt sin unga hustru, Carla Jean, att åka till sin mamma medan han ska försöka finna en slutgiltig lösning på den katt- och råttalek som nu följer. Men när en av hans skuggor är den obeveklige Anton Chigurh är frågan om råttan någonsin kommer att komma helskinnad ifrån det hela. Klart är i alla fall att en hel del lik lämnas i spåren av Moss och Chigurhs framfart.
Bubber Reeves rymmer från fängelset och hans lilla Texas-hemstad är i fullt uppror. Den är tillräckligt liten för att Bubber ska vara stans kändis och följaktligen dagens hetaste samtalsämne, men det innebär också att många har större eller mindre anledning att vara rejält oroliga för att Bubber ska visa sig.
Hans mamma hävdar envist att hennes som bara är lite ”vild” och vill naturligtvis inte att han ska råka illa ut. Jake, son till lokale rikemannen Val Rogers, har all anledning att oroa sig med tanke på att han spänner på Bubbers väntande fru, Anna. Försynte banktjänstemannen Edwin är livrädd eftersom han en gång utförde ett brott som Bubber fick ta skulden för och nu är han övertygad om att hans sista stund är kommen.
Ogden Marsh i platta Iowa, en stad i brand. Vad kan ha hänt? Hade filmen varit gjord under 50-talet hade man kanske kunnat gissa på kommunister, hade den varit gjord på 80-talet hade man också kunna gissa på kommunister eller möjligen libyska terrorister, Men nu är det 2010-tal och svaret är uppenbart: the Crazies. Inledningsvis nollställda och nynnandes blir goda grannar strax mordgalna zombies som attackerar alla i sin närhet. Entré: Staten, i form av soldater utrustade med gasmasker och de tar sannerligen inga risker rörande vem som är frisk och vem som är galen. Kanske, men bara kanske, har deras närvaro i den tidigare småstadsidyllen också något att göra med planet som krashade ute i träskmarkerna.
That’s what HE said!