Are You Scared? (2006)

En av skådespelarna i Are You Scared? heter Alethea Kutscher och är lite lik Mila Kunis. I That 70’s Show är ju Kunis under en period ihop med Ashton Kutchers karaktär. Alltså nästan samma efternamn som Alethea. Kul, va?!

Tror ni mig om jag säger att ovanstående fundering är all (och då menar jag ALL) underhållning man rimligtvis kan få ut av Are You Scared? Filmen platsar definitivt inte i kategorin ”inte genomusel”, eftersom den är totalt och överjävligt…genomusel.

Kanske var tanken att skapa en tänkvärd sociologisk skildring av ungdomars kändistörst, en svidande uppgörelse med mediesamhällets exploatering av denna heta längtan efter att bli ”känd”, skit samma för vad. Äta skorpioner? Hur många?! Begravas i insekter? Bring it on! Gå på krossat glas? Fötter läker alltid…

Sex ungdomar har skickat in videoansökningar till realitysåpan Are You Scared? där de ska avslöja sin största rädsla. När de sedan vaknar upp i en övergiven fabrik full med övervakningskameror drar alla raskt (och inledningsvis glatt) slutsatsen att de blivit antagna. Nu ska här vinnas pengar! Att det knappast kan vara tillåtet ens för TV-bolag att i princip kidnappa folk för att de någon gång ansökt till ett tävlingsprogram tycks inte falla dem in. Till och med efter att ett par av dem gått iväg och inte kommit tillbaka på ett bra tag tror man att det ska gå att prata med ”producenterna”, det gäller bara att hitta dem först…

Men till slut (äntligen!) går det upp för Kelly, Laura och Brandon att ”producenten” i det här fallet är en galen mördare. Allt som krävdes för den slutledningen var att de fick se hur Dylan fastlåst i en stol får en borr rakt in i skallen. Nu måste de ta sig ut från den djävulska labyrint som skapats utifrån deras värsta mardrömmar.

Fast så konsekvent har förstås manusförfattaren (och, surprise surprise, regissören) Andy Hurst inte orkat vara. Efter ett tag börjar det svaja betänkligt i det där med att möta sin värsta rädsla för att överleva och i det mesta annat också. Are You Scared? är helt enkelt en film som verkar skrivas allt eftersom den fortskrider utan någon som helst hänsyn till trovärdighet eller logik. Enligt polisen har mördaren härjat i två år, han verkar alltså vara ganska bra på det han gör. Å andra sidan lämnar han fullt med verktyg efter sig på vars handtag hans senaste gömställe är prydligt stämplat. Det visar sig att han med just det här gänget har ett mycket specifikt mål i sikte, varför de två tidigare årens slakt framstår som rätt…onödiga.

Fast han är ju galen förstås. Komplett med en make up, uttryck och mimik som påminner mer om en klassisk TV-serie-Batman-skurk än något annat. Det är nästan så man förväntar sig att se en rund grej med en massa sladdar stickande ur sig med texten ”Acme Enormous Battery”.

Som vanligt har vi karaktärer som varken blir tillräckligt etablerade eller sympatiska för att vi ska bry oss det minsta ifall de dunkar huvudet rakt ned i en tank med syra. Därför spelar det heller ingen roll att skådisarna tycks ha plockats direkt från gatan. Eller inte förresten, för då borde slumpen ha gjort att åtminstone någon av dem skulle uppvisa mer talang än den här samlingen gör. Effekterna, så väl make up som CGI, är inte så mycket skrattretande som bara tröttsamt patetiska. Det digitala fotot kommer inte långt efter i det racet.

Are You Scared? Not bloody likely. Are You Serious?