The French Dispatch (2021)

alt. titel: The French Dispatch of the Liberty, Kansas Evening Sun

Någonstans på vägen som började med Rushmore och The Royal Tenenbaums, fram till The French Dispatch har Mr. Wes Anderson och jag mot alla odds närmat oss varandra som filmskapare och konsument av sagda filmer. Väldigt länge var nämligen Anderson en filmskapare som jag hade extremt svårt för. Jag till och med aktivt undvek karln efter att ha satt ner foten på allt för många minor. Men undan för undan så ser det inte bättre ut än att han lyckats locka mig allt närmare sin egen ringhörna, sannolikt beroende på kombon miniatyrer, färgsprakerier, tablåliknande utsnitt och Alexandre Desplats musik. Främst tack vare Isle of Dogs och The Grand Budapest Hotel kändes det därför helt plötsligt inte alls som en plikt att masa mig iväg och se The French Dispatch.

Fortsätt läsa ”The French Dispatch (2021)”

ShakespeareSöndag: Macbeth (2005)

Sista Shakespeare ut! Nu känns förstås livet tomt och innehållslöst, men håll ut. Snart är det ju dags för min och Filmitch traditionsenliga musikalvecka.

Även den här söndagen har jag och Filmitch teamat när det gäller pjäs, men hans Macbeth har nog trots att regissören heter Roman Polanski tagit en lite mer traditionell väg när det gäller framställning.

***

Macbeth 2005 Fortsätt läsa ”ShakespeareSöndag: Macbeth (2005)”

Dinner Rush (2000)

Idag ska jag på inflyttningsfest till min bror och vad passar då bättre än en av hans absoluta favoritfilmer (han har till och med besökt restaurangen på plats i the Big Apple)? Filmen är liksom Delicatessen uppvärmda rester från ett tidigare filmspanartema. När det begav sig temamässigt omskrevs den av Jojjenito och omnämndes av Har du inte sett den?-gänget.

***

Dinner RushNär filmspanartemat Mat kom på tapeten var som sagt Dinner Rush en av de filmer som mina tankar vände sig emot. En New York-historia som rekommenderats av många. Ett tillfälle så gott som något alltså att ta chansen och äntligen se mästerverket.

Fortsätt läsa ”Dinner Rush (2000)”

Dead Heat (2007)

I februari i år gick en sann nestor ur tiden. Dick Francis hann skriva mer än 40 deckare ovanpå en synnerligen framgångsrik jockeykarriär (under en period kunde han till och med titulera sig drottningmoderns egen jockey) och han nyttjade den första karriären flitigt då alla böckerna på ett eller annat sätt har koppling till en professionell hästvärld, må det sedan vara slätlöp, steeplechase eller polo. Trots att det säger sig självt att någon som spottar ur sig en bok om året inte alltid kan prestera på topp har herr Francis ändå inte mindre än tre Edgar Awards under bältet.

Fortsätt läsa ”Dead Heat (2007)”