Simpatico (1999)

SimpaticoIbland brukar det sägas att knepet med framgångsrika brott är att inte åka fast. Men frågan är om det inte är minst lika viktigt att inte låta sig uppslukas av kriminaliteten och alla dess implikationer. Kanske gjorde du saker du ångrar för att kunna genomföra brottet? Kanske var du tvungen att sälja dina principer billigt för att komma undan misstankar?

Tre personer som kan intyga att själva brottet är den lätta biten är Lyle, Vincent och Rosie. De är djupt insnärjda i en gemensam väv där det spelar mindre roll att det som startade det hela hände för mer än tjugo år sedan.

Fortsätt läsa ”Simpatico (1999)”

The Hobbit: The Desolation of Smaug (2013)

The Hobbit 2013En irriterande förkylning satte p för att ett biobesök hos Bilbo och grabbarna skulle kunna utvecklas till en tradition på just dan före dopparedan. Men att vi skulle komma iväg så fort som möjligt efter det, ohemult dyra biobiljetter till trots, var helt uppenbart. Även om del ett vid en återtitt inte riktigt matchade det första intrycket, var jag redo för mer av Peter Jacksons Middle-Earth.

Fortsätt läsa ”The Hobbit: The Desolation of Smaug (2013)”

The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)

The Hobbit

Dan före dopparedan bjöd detta år inte bara på skinkgriljering och julpyntande, utan också på ett biobesök. Oavsett vad jag läst, hört och själv förväntade mig av The Hobbit sög det i biotarmen och det kändes som om detta var en film som helst skulle avnjutas på bio.

Och precis som i fallet med Rise of the Guardians är jag glad att The Hobbit blev en biofilm (men i vanlig, hederlig 2D). Med lite tjuvläsning i bagaget var jag dessutom hyfsat förberedd på vad som väntade. Nej, The Hobbit skulle inte bli en ny LOTR. I det hade jag förstås också hjälp av en tillräckligt god hågkomst av boken, vilken jag upplever som inte riktigt lika nyanserad som trilogin. Det är mer av en barnbok, mer åt Narnia-hållet, helt enkelt.

Fortsätt läsa ”The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)”

Peter Jackson: En filmkarriär (1987-1996)

Ja, nu var ju inte meningen att jag skulle försöka sammanfatta allt Jackson har gjort fram till dags dato utan bara summera intrycket av hans första sex långfilmer. Själv tycker jag nog att man utifrån den portfolion aldrig någonsin hade kunnat förvänta sig något så magnifikt som LOTR nu ändå blev. Alla filmerna är underhållande (med ett litet undantag för Meet the Feebles) och varierar från charmiga (Bad Taste) till fantastiskt bra (Heavenly Creatures) men som sagt, den prestation som presenterades med start fem år efter The Frighteners ligger bortom och utöver.

Fortsätt läsa ”Peter Jackson: En filmkarriär (1987-1996)”

The Frighteners (1996)

Den lilla staden Fairwater har under de senaste åren drabbats av en överraskande mängd oförklarliga dödsfall, med tanke på stadens storlek (även om den är utrustad med ett museum av storstadsstorlek och -kvalitet). För FBI-agenten Milton Dammers är saken helt klar: den skyldige är Frank Barrington, en före detta arkitekt men som Dammers är övertygad om besitter färdigheter som inte inbegriper ritningar och modellbyggande. Nu gäller det bara att få den tjockskalliga sheriffen Walt Perry att förstå att en av stadens egna invånare mycket väl kan vara landets mest fruktade ESP-seriemördare.

Fortsätt läsa ”The Frighteners (1996)”

Heavenly Creatures (1994)

alt. titel: Svarta änglar

Hur bra nu än Braindead var i förhållande till det som Peter Jackson klämt ur sig tidigare är det nog inte för lite sagt att Heavenly Creatures slog ned som en bomb i stora delar av filmvärlden. Här hade vi en regissör, vars tidigare filmer handlat psykopatiska utomjordingar, perverterade muppar och femtiotalszombies, som helt plötsligt smäller upp en vacker, stark och drabbande film om vänskap och ond, bråd död.

Fortsätt läsa ”Heavenly Creatures (1994)”

I fokus: I skuggan av LOTR

Eftersom Ring-trilogin nådde sådana fantastiska höjder och redan blivit odödliga klassiker (nå, odödligheten kanske vi får avvakta med att avgöra) känns det ibland som om man nästan glömmer bort att Peter Jackson (numera Sir, icke att förglömma) gjorde filmer innan De Tre (även om han blev mycket imponerad av den animerade 70-talsversionen). Riktigt bra filmer, men egentligen kanske ingen av en kaliber som antydde vad som komma skulle. Desto mer imponerande får man lov att erkänna.

Fortsätt läsa ”I fokus: I skuggan av LOTR”

The Hunger Games (2012)

Att se The Hunger Games blev bra träning för mitt kontrollbehov, vilket börjat anta oroväckande proportioner. Innan jag ser en film vill jag helst ha sett andra influerande filmer och ha plöjt mig igenom eventuella litterära förlagor. Kanske också försöka hinna klämma åtminstone regissörens och huvudrollsinnehavarnas tidigare verk. Handlar det om en remake eller prequel eller något i den stilen är det självklart att först ta del av originalet, alternativt originalen.

Medan det här förstås resulterar i en massa film och böcker, ibland riktigt trevliga överraskningar, inser den intelligente bloggläsaren snabbt problemet: risken är stor att jag liksom aldrig hinner fram till den där filmen som jag faktiskt var sugen på att se från första början. Är jag riktigt nyfiken finns dessutom möjligheten att jag, för att dra ut på njutningen så länge som möjligt, går och väntar med den till det absurdas gräns.

Fortsätt läsa ”The Hunger Games (2012)”

Cloudy With a Chance of Meatballs (2009)

För varje uppfinnare som hittar det där som övriga världen verkligen behöver finns det antagligen minst tio som Flint Lockwood. Påhittig och finurlig för all del, men frågan är om han är så bra på att bedöma sina målgruppers behov. Skorna som man bara sprayar på skulle väl vara smarta (men hur miljövänliga är de och sprayburken de kommer i?) om det inte vore för att de är väldigt svåra att få av. Under filmens gång får man faktiskt tillfälle att fråga sig om “skorna” egentligen mest är plastklumpar som för evigt är fastgjutna vid dina nedre extremiteter. Vi som har sett extramaterialet till Lord of the Rings och vet vad som händer i prostetiska hobfötter njuter inte direkt av det scenariot.

Fortsätt läsa ”Cloudy With a Chance of Meatballs (2009)”

The Golden Compass (2007)

Lyra Belaqua lever vid Jordan College, men längtar hett efter vidare vidder. Hon ber förgäves sin allvarsamme morbror, Lord Asriel, att ta med henne när han reser till Svalbard på en forskningsresa. Därför är det extra spännande när hon kommer under Mrs. Coulters skyddande vingar och får följa med henne till London. Det visar sig dock snart att den svala och eleganta Mrs. Coulter är allt annat än den underbara varelse Lyra först trott och den unga flickan är snart på flykt genom Londons gator.

Fortsätt läsa ”The Golden Compass (2007)”