alt. titel: Knackarna, Les tommyknockers, Le creature del buio, Los Tommyknockers, Stephen King’s The Tommyknockers
Jag inser att det kanske låter lite perverst men jag skulle ändå ha velat vara en fluga på väggen när producenten Lawrence D. Cohen presenterade sin senaste snilleblixt för sin arbetsgivare ABC.
Fortsätt läsa ”The Tommyknockers (1993)”
alt. titel: Les vampires de Salem, Der Schrecken im Marsten-Haus, Brennen muß Salem, Le notti di Salem, La hora del vampiro, El misterio de Salem’s Lot
Man får ändå säga att Stephen Kings adaptions-karriär kickstartade ganska rejält. Carrie publicerades 1974, Brian De Palmas filmversion hade premiär 1976. Salem’s Lot publicerades 1975 och tycks ha köpts upp ganska omgående, det tog bara ett tag att komma fram till att romanens omfång inte gjorde sig i filmformat. Ergo: miniserie på två avsnitt.
Fortsätt läsa ”Salem’s Lot (1979)”
Stranger Things (2016-, 3 säsonger och 25 avsnitt)
Det säger kanske något att Stranger Things var så pass omtalad att jag redan skrivit om seriens första säsong samma år som den hade premiär på Netflix. Och ska jag döma utifrån den texten är det frågan om inte Duffer-brödernas skapelse till stor del är ansvarig för den efterföljande 80-talsnostalgivågen som kanske fortfarande sköljer över oss.
Fortsätt läsa ”Ett, tu…TV-serier! #16”
alt. titel: Alla helgons blodiga natt 3, Halloween III – ondskans natt, Halloween III: Natten ingen kommer hjem
Silver Shamrock Novelties är världens roligaste företag. Det kan också vara världens mest skrämmande. Utan tvekan är det företaget som producerat världens mest irriterande reklamjingel. Ingen som sett Halloween III kan undkomma den eviga loopen som lirkar sig in i hörselgången likt en tvestjärt: ”Happy, happy Halloween, Halloween. Happy, happy Halloween – Silver Shamrock!”
Även om man inte är bekant med Finneys bok eller någon av de inte mindre än tre filmiska versionerna (exklusive den här) tar det inte särskilt lång tid att knäcka ”mysteriet” med invasionen.
Vi börjar nämligen med psykiatrikern Carol Bennell som med vilt stirrande blick och ryckigt rörelsemönster ägnar sig åt lite självmedicinering i vad som tycks vara ett redan raidat apotek. För att inte ens den segaste filmtittare ska missa vad som är på gång mumlar hon inte bara läkemedelsnamn utan upprepar flera gånger ”Stay awake. Don’t fall asleep”. Nyckelord: sömn.
Marti Malone släpas motvilligt med av pappa och nya frun runt till militärbaser där pappa som anställd av amerikanska naturvårdsverket (EPA) testar förvaringssäkerheten hos kemiska och biologiska vapen. Man kan väl lugnt säga att hans besök inte direkt är uppskattade av högsta ledningen. Men de kan ändå aldrig mäta sig med en trulig tonåring i avoghet. Marti går iväg med sin baseballjacka, sina trasiga jeans och sin Walkman (det är 1993 så det kan också vara en CD-spelare) men blir snart hejdad av stenasiktesmilitärer som tycker att hon ska gå raka vägen hem.
Matthew (låter mer 70-talsaktigt än Miles) Bennell är hälsoskyddsinspektör i San Fransisco och spenderar mesta delen av sin tid med att hitta råttskit i grytor och få vindrutan inslagen av hämndlystna restauranganställda. Han är lite småintresserad av kollegan Elizabeth Driscoll (fort: vem har tidigare i temat hetat Driscoll i efternamn?!) som dock bor med läkaren Geoffrey. Men Geoffrey är inte lika uppmärksam på Elizabeths behov som han en gång var, han börjar lämna hemmet vid de konstigaste tider och när hon ifrågasätter honom säger han kallsinnigt att han faktiskt inte behöver rättfärdiga allt han gör inför henne.
alt. titel: Besök från yttre rymden
I den lilla Arizonastaden Sand Rock myser författaren och amatörastronomen John Putnam tillsammans lärarinnan Ellen Fields vid brasan i Johns ännu ofärdiga hus och drömmer om sin framtida tomtebolycka. Plötsligt ser de vad som enligt John måste vara en meteorit slå ned ute i öknen. De tar sig snabbt ut till nedslagsplatsen med hjälp av en bekant och hans helikopter (är det fortfarande natt, har de väntat tills gryningen? Det är helt enkelt väldigt svårt att avgöra…) och John klättrar ned i kratern. Där ser han ett rymdskepp men innan någon annan hinner bekräfta det han sett börjar kratern rasa in och skeppet begravs under tonvis med sten.
Dags för lite Halloweenläsning!
***
Dr. Miles Bennell är den där typen av lättsam kille som, om man tilltalade honom Dr. Bennell, skulle säga ”Dr. Bennell is my father, you can call me Miles”. Småstadskillen som var borta ett kort tag för studier men som nu är tillbaka i kaliforniska Santa Mira och har tagit över pappas praktik och på det hela taget är rätt nöjd med sitt liv. Ännu nöjdare skulle han vara om han kunde få sin gamla high school-flamma Becky Driscoll på kroken, men när hon besöker hans praktik är det inte direkt råhångelläge.
Så har det alltså blivit dags för denna Halloweens andra tema. Termen ”pod people” har nu för tiden tyvärr mist lite av sin olycksbådande innebörd. Idag är (i)pod people människor som avstängda för omvärlden men samtidigt sammankopplade över enorma nätverk…hey, det är ju fortfarande precis likadant! (Bortsett från att iPodden i dessa smartphone-tider blivit nästan lika obsolet som en bakelittelefon med snurrskiva. Men det var en för bra ordvits för att överges…)
Rörliga bilder och tryckta ord 