Captain Fantastic (2016)

alt. titel: Captain Fantastic: en ualmindelig far, Captain Fantastic – en annorlunda pappa, Captain Fantastic: Einmal Wildnis und zurück

Ett gäng vildsinta och nedsmutsade barn förföljer en hjort, kastar sig så småningom upp på dess rygg och skär halsen av den med en stor Bowie-kniv. Med den upptakten skulle man kunna förledas att att tro att Captain Fantastic exempelvis är en SF-dystopi, USA har kollapsat och det enda livet som återstår är ett hårt sådant i de stora skogarna.

Fortsätt läsa ”Captain Fantastic (2016)”

Green Book (2018)

”Hey, wassa madder wid yuooo?!” Nej det finns ingen hejd på hur newyorkst italiensk-amerikansk Tony ”Lip” Vallelonga är. Tryggt förankrad i Bronx med knytnävar, en rejäl mage, fru och två barn samt stor familjekrets – pappa, bröder, systrar, svärföräldrar. Om det bara inte vore så tajt med pengar. För att kunna försörja familjen på mer än vadslagning om att kunna äta bisarra mängder mat tar Tony efter viss diskussion chaufförsjobbet åt en Donald Shirley.

Fortsätt läsa ”Green Book (2018)”

The Prophecy (1995)

alt. titel: God’s Army

Lite av en besvikelse måste erkännas – jag körde igång The Prophecy i tron att den skulle passa i 2017 års Halloween-tema som ett krucifix i exorcismkittet men insåg omgående att jag inte att kommit ihåg grundhistorien tillräckligt väl.

Fortsätt läsa ”The Prophecy (1995)”

Snow White and the Huntsman (2012)

Snow WhiteÅtminstone castingmässigt tycks Snow White… bestå av alldeles för många missade chanser. När det gäller hjältinnan själv fanns bland andra Felicity Jones och Alicia Vikander med i leken innan producenterna bestämde sig för Kristen Stewart. Även om jag tyckte Kristen, till skillnad från inte mindre än fem vampyrrullar, gjorde ett hyfsat jobb i Adventureland vet jag vem av de tre jag skulle ha föredragit och det var inte hon.

Fortsätt läsa ”Snow White and the Huntsman (2012)”

Stake Land (2010)

Stake LandJag kanske inte skulle ha varit så snabb med att klanka ned på regissören Jim Mickle när jag skrev om boken The Anatomy of Fear. Inte kollade jag upp att han (och medmanusförfattaren Nick Damici) gått vidare från den halvdana debuten Mulberry St och sedan gjort de mer omtalade Stake Land, We Are What We Are (amerikansk remake) och Cold in July.

Fortsätt läsa ”Stake Land (2010)”

1995 års tio bästa filmer

Ännu en lista från det närmast obegripligt starka 90-talet, vilket antyds av mängden potentiellt listvärdig filmer i bubblarkategorin. Urvalet blev smärtsamt svårt och det var många favoriter som fick stryka på foten. Generellt var det mörker som gick segrande ur striden men ett par humoristiska exemplar lyckades i alla fall kriga sig in på listan.

Fortsätt läsa ”1995 års tio bästa filmer”

X2: The Road (2006 och 2009)

Filmspanartemat ”På väg” visade sig vara extremt vittförgrenat. The Road kunde återfinnas på Henkes lista hos Fripps filmrevyer.

***

The RoadVad bättre sätt att spendera en fullkomligt underbar och ledig tidig sommarförmiddag än i sällskap med Cormac McCarthy och en rejäl dos bottenlöst dystopisk post-apokalyps i form av The Road? Bekantskapen med McCormac i och med No Country for Old Men gav mersmak och eftersom detta är en film- och bokblogg kändes valet av The Road (bok och filmatisering) helt naturlig. Alternativet hade kunnat vara hans All the Pretty Horses men den filmatiseringen försvann ju mer än lovligt snabbt från repertoaren och det brukar vara en antydan om dess kvalitet.

Fortsätt läsa ”X2: The Road (2006 och 2009)”

The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)

The Hobbit

Dan före dopparedan bjöd detta år inte bara på skinkgriljering och julpyntande, utan också på ett biobesök. Oavsett vad jag läst, hört och själv förväntade mig av The Hobbit sög det i biotarmen och det kändes som om detta var en film som helst skulle avnjutas på bio.

Och precis som i fallet med Rise of the Guardians är jag glad att The Hobbit blev en biofilm (men i vanlig, hederlig 2D). Med lite tjuvläsning i bagaget var jag dessutom hyfsat förberedd på vad som väntade. Nej, The Hobbit skulle inte bli en ny LOTR. I det hade jag förstås också hjälp av en tillräckligt god hågkomst av boken, vilken jag upplever som inte riktigt lika nyanserad som trilogin. Det är mer av en barnbok, mer åt Narnia-hållet, helt enkelt.

Fortsätt läsa ”The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)”

A History of Violence (2005)

Tuffa skurkar tror kanske att det är den lättaste sak i världen att glida in i en liten småstad och ta för sig vad man vill ha. Utrustad med rejäla skjutvapen brukar man knappast stöta på särskilt mycket motstånd. Såtillvida man inte knallar in på Tom Stalls lilla diner i Indiana (”Friendly service” utlovas). Tom tar kraftfullt hand om skurksen, så till den grad att han blir något av en lokal hjälte och kändis.

Fortsätt läsa ”A History of Violence (2005)”

The Indian Runner (1991)

Nu för tiden är det väl ingen som höjer ögonbrynen åt att Sean Penn har klivit in i de seriösas pantheon med roller som Harvey Milk och filmer som The Pledge. Men 1991 torde hans regidebut The Indian Runner ha orsakat en viss uppståndelse, blott två år efter skilsmässan från Madonna och fyra år efter paparazzo-misshandeln. The Indian Runner är nämligen ett finstämt drama om två bröder, låsta i en omöjlig känslomässig halvnelson.

Fortsätt läsa ”The Indian Runner (1991)”