Ja, nu var ju inte meningen att jag skulle försöka sammanfatta allt Jackson har gjort fram till dags dato utan bara summera intrycket av hans första sex långfilmer. Själv tycker jag nog att man utifrån den portfolion aldrig någonsin hade kunnat förvänta sig något så magnifikt som LOTR nu ändå blev. Alla filmerna är underhållande (med ett litet undantag för Meet the Feebles) och varierar från charmiga (Bad Taste) till fantastiskt bra (Heavenly Creatures) men som sagt, den prestation som presenterades med start fem år efter The Frighteners ligger bortom och utöver.

Till att börja med kan man konstatera att Jackson är en lojal typ. Alla filmerna (inklusive LOTR kan ju tilläggas, vilket därmed sannolikt förändrat landets turistnäring för oöverskådlig tid) är filmade på Nya Zeeland, även The Frighteners som möjligen för att tilltala en amerikansk publik låtsas utspela sig i USA. I Heavenly Creatures visar Jackson att han vet att utnyttja det säregna nya zeeländska landskapet likväl som charmiga stadsmiljöer, i det fallet Christchurch medan det i Braindead handlade om Wellington.

Även personer knyter regissören till sig. Den blivande partnern Fran Walsh (numera Lady Jackson) och han träffades i slutskedet av Bad Taste. Hon har varit inblandad på framförallt manus- och senare producentstadiet i alla Jacksons filmer sedan dess. Klipparen Jamie Selkirk är ännu mer långlivad då han klippte Bad Taste, men har sedan dess varit Jackson trogen fram till och med King Kong.

Återkommande skådespelare är det lite tunnare med och här handlar det framförallt om skådespelerskor. Den motbjudande Vera Cosgrove spelades i Braindead av Elizabeth Moody som också återkommer i en liten roll som fransklärarinnan, vilken blir rättad av Kate Winslet i Heavenly Creatures. Melanie Lynskey från samma film har kanske inte haft en riktigt lika stjärnbeströdd karriär som sin motspelerska Winslet men kan på senare år märkas som Charlies granne i obegripligt populära Two and a Half Men och återkommer i en liten roll som kvinnligt sheriffbiträde i The Frighteners. Trini Alvarados läkare i denna film heter ju dessutom Lynskey i efternamn.

Däremot är Jackson förtjust i att göra en Hitchcock och dyka upp i sina egna filmer. I Bad Taste spelade han ju inte bara en, utan två rätt stora roller, bland showpubliken till Meet the Feebles märks en Bad Taste-alien och under den masken gömmer sig ingen mindre än Jackson själv, i Braindead får han än en gång i slätrakat tillstånd vara assistent till en hårt prövad begravningsentreprenör, i Heavenly Creatures får han en puss av Kate Winslet och i The Frighteners får Michael J. Fox stöta på en skäggig och rundlagd biker på gatan. När det gäller Forgotten Silver är han ju en av huvudpersonerna.

Bad Taste skulle inte på någon fläck klara ett Bechdeltest, med lite god vilja kan man snoka upp ett par kvinnor som ”3rd class alien” och så ska en Michelle Scullion ha stått för musiken. Frågan är dock om detta berodde på de naturliga begränsningar som fanns vad gäller förutsättningar och klasskompisar som var villiga att offra fyra år på ett amatörprojekt eller om det verkligen blev en skillnad när Fran Walsh kom in i det hela, för därefter finns det betydligt mindre att klaga på. Braindeads Paquita och The Frighteners Lucy är förvisso inga huvudkaraktärer men handlingskraftiga kvinnor som är fullt kapabla att hålla ordning på sig själva. Heavenly Creatures talar sitt eget tydliga språk om Jacksons och Walsh förmåga att sätta sig in i andras människors perspektiv – här får vi inte bara förståelse och sympati för Juliet och Pauline utan för in princip alla inblandade, inte minst Paulines hårt prövade mor som något orättvist utmålas som flickornas främsta lyckohinder.

Samtidigt som man har dessa yngre kvinnoroller är det väl frågan om det ändå inte finns ett litet Psycho-inflytande hos den gode Jackson, för den klassiska häxrollen, vigd åt vitåriga, strama och stränga damer, återfinns i både Braindead (Vera Cosgrove), Heavenly Creatures (Rektor och lärarinnor på flickskolan) och The Frighteners (Patricia Bradleys hagelgevärsutrustade mor).

Jacksons tekniska handlag kan jag inte uttala mig om och eftersom filmerna alla är ganska olika till sin karaktär är det svårt att hitta samma fruktbara grund för jämförelse som exempelvis mellan de fem Death Wish-filmerna. Men ett antal element tycker jag ändå man kan ta fasta på.

Till att börja med är det helt uppenbart att Peter Jackson är en filmmakare som älskar film lika mycket som exempelvis Tarantino men utan att lika tydligt som denne utgå från tidigare förlagor eller inspirationskällor. Utan att lägga någon värdering i saken tycker jag att Jacksons filmer står mer för sig själva, förutom Bad Taste och Braindead som var och en lånar hej vilt från exempelvis Invasion of the Body Snatchers (version ’78), men främst, som redan nämnts, Evil Dead och Sam Raimi.

Antingen är det en slump eller också är Jackson mycket fascinerad av födelseprocesser, för de kan faktiskt återfinnas i alla filmerna, utom Forgotten Silver. I Bad Taste utropar Derek ”I’m reborn!” när han motorsågat sig igenom en alien och i Meet the Feebles kör Bletch rakt igenom gangsterbossen mr Big på ungefär samma sätt (minus motorsåg) med sin Morris Minorlimo. Braindeads hela tema är ju Lionels fysiska och psykiska frigörelse från mommie dearest. Som drottning Deborah ”föder” Juliet Hulme en kuddson vid namn Diello åt Paulines kung Charles. Och med lite god tolkningsvilja skulle man väl ändå kunna se även Lucys återupplivande av den döde Frank Barrington som en pånyttfödelse?

Men kanske allra tydligast i dessa ”tidiga” Jackson-filmer upplever jag känslan av att det bara finns det tunnaste flor mellan den vanliga vardagen och något mycket mer fantastiskt. Tydligast är det förstås i Heavenly Creatures och här faller förvisso Meet the Feebles helt ur ramen med sin brutalrealism, på gränsen till naturalism, men det hela får ändå en annorlunda ton eftersom det spelas ut av djurdockor. I detta avseende tycker jag också att man absolut kan räkna in Forgotten Silver och Colin McKenzie, en filmskapare som antagligen har en hel del gemensamt med Jackson själv – en fantastisk vision som det är ett privilegium att ta del av.

Betygssummering (inklusive LOTR för jämförelse):

Bad Taste (1987)

Meet the Feebles (1989)

Braindead (1992)

Heavenly Creatures (1994)

Forgotten Silver (1995)

The Frighteners (1996)

The Fellowship of the Ring (2001)

The Two Towers (2002)

The Return of the King (2003)