You are currently browsing the tag archive for the ‘Howard Shore’ tag.
Frågan är när världen kommer att få se en lika påkostad, konsekvent sammanhållen och genomtänkt trilogi som Peter Jacksons adaption av Tolkiens high fantasy-epos The Lord of the Rings.
Annonser
Så var det dags för upplösningen på berättelsen om Bilbo Baggins. Inte ens Peter Jackson och New Line Cinema kunde med gemensamma krafter sprida ut historien från J.R.R. Tolkiens The Hobbit, or There and Back Again på mer än tre filmer. Och trots massiv uppbackning av dvärgar, alver, sjöfolk och orcer gissar jag att Bilbo vid det här laget känner sig som en ännu mindre smörklick utskrapad över en ännu större brödskiva än när han hade haft ringen i sin ägo i mer än 50 år.
Näst sista vampyrfredagen! Fiffi har kommit fram till del 1 av Breaking Dawn (publicerad ikväll som vanligt) och jag tar mig an filmerna i något slags sammelsurium. Filmlänkarna nedan leder till Fiffis tidigare texter. Nästa vecka kommer hela upplösningen, vad får filmerna egentligen för betyg? Spänningen är olidlig!
***
X5: The Twilight Saga (2008-2012)
I dagens säkra-kort-filmindustri säger det sig självt att ett så pass populärt fenomen som Twilight–böckerna skulle bli filmatiserade. Och var Stephanie Meyers vampyrromans poppis innan, var det ändock en västanfläkt jämfört med vad Kristen Stewart, Robert Pattinson och Taylor Lautner har lyckats åstadkomma i sin eviga kärlekstriangel.
En irriterande förkylning satte p för att ett biobesök hos Bilbo och grabbarna skulle kunna utvecklas till en tradition på just dan före dopparedan. Men att vi skulle komma iväg så fort som möjligt efter det, ohemult dyra biobiljetter till trots, var helt uppenbart. Även om del ett vid en återtitt inte riktigt matchade det första intrycket, var jag redo för mer av Peter Jacksons Middle-Earth.
Dan före dopparedan bjöd detta år inte bara på skinkgriljering och julpyntande, utan också på ett biobesök. Oavsett vad jag läst, hört och själv förväntade mig av The Hobbit sög det i biotarmen och det kändes som om detta var en film som helst skulle avnjutas på bio.
Och precis som i fallet med Rise of the Guardians är jag glad att The Hobbit blev en biofilm (men i vanlig, hederlig 2D). Med lite tjuvläsning i bagaget var jag dessutom hyfsat förberedd på vad som väntade. Nej, The Hobbit skulle inte bli en ny LOTR. I det hade jag förstås också hjälp av en tillräckligt god hågkomst av boken, vilken jag upplever som inte riktigt lika nyanserad som trilogin. Det är mer av en barnbok, mer åt Narnia-hållet, helt enkelt.
Jag undrar just vad Donald Bartlett och James Steele tyckte om sin förläggares försäljningsknep. De är välkända och respekterade journalister och författare vars bok om Howard Hughes gavs ut första gången redan 1979. Men den nyutgåva som jag har i bokhyllan marknadsförs med taglinen ”The life that inspired the major motion picture”. Märk väl ”the life”, inte ”the book”.
Scorseses film fokuserar på den period i Hughes liv som av Bartlett och Steele klaras av på drygt 100 av totalt 600 sidor. Alltså inte särdeles intressant i det stora hela om man ska gå efter deras omdöme. Lyckligtvis gör inte Scorsese (eller kanske snarare manusförfattaren John Logan) den bedömningen.
Publicerad på förekommen anledning från Movies-Noir som skrev om samma film i mitten av juni. Själv har jag inte sett om den trots mina lovord. Och utifrån lovorden kan jag så här i efterhand tycka att jag var lite väl snål med betyget.
***
Publicerad i Västerbottens Kuriren i juni 1995.
Uppenbarligen har Paul Newman inte samma attraktionskraft som han brukade ha. I alla fall inte i Umeå denna fredagkväll, kanske han blev utkonkurrerad av vädret.
Välkommen tillbaka! Här kommer de resterande scoren för att göra listans tiotal komplett (de första fem finns här). Dagen till ära återfinns i denna del dessutom ett riktigt skräckscore och ett borderline. Läs hela inlägget här »
That’s what HE said!