Maleficent: Mistress of Evil (2019)

Sagofilmen nedan är nominerad i den anrika kategorin ”Best Achievement in Makeup and Hairstyling”.

***

alt. titel: Maleficent 2: Ondskans härskarinna, Maleficent 2

Disneys live-remake av sin egen ”klassiker” Sleeping Beauty, Maleficent, blev tillräckligt framgångsrik för att det omedelbart skulle börja pratas om en uppföljare. Och nu, fem år senare, är den här. Jag hade gjort lite halvhjärtade försök att se om den första filmen (om inte annat för att säkerställa om Angelina Jolies kindknotor verkligen var så rakknivvassa som jag minns dem) innan titten på Maleficent: Mistress of Evil men det gick inte ihop sig.

Fun with Freddy: Freddy’s Dead: The Final Nightmare (1991)

alt. titel: Terror på Elm Street 6, Sista mardrömmen på Elm Street – Freddys död

Freddy’s Dead är filmen där man slutgiltigt accepterat det faktum att det enda som numera driver Elm Street-serien är Robert Englund i rollen som Freddy Kreuger. Som synes är hänvisningarna till de berömda mardrömmarna på gatan bortsanerade ur titeln och sedan länge är Robert Englund det första namnet vi ser när filmen drar igång.

Night of the Living Dead 3D (2006)

Ok, jag är (kanske) en småsint människa. Men jag kan inte låta bli att finna viss cynisk humor i det faktum att både regissör Jeff Broadstreet och manusförfattare Robert Valding efter denna inofficiella (det vill säga inte godkänd av pappa George A. Romero) remake av Romeros klassiker från 1968 inte verkar ha fått ägna de kommande sex åren åt något annat än att skrapa ihop pengar för att göra en uppföljare. 2012 kom den och heter Night of the Living Dead 3D: Re-Animation. Det känns ganska talande att de inte haft några andra filmjobb förutom att göra en uppföljare till sitt eget “original”.

Dial M For Murder (1954)

alt. titel: Slå nollan till polisen

Tony Wendice misstänker att hans fru Margot har en affär. När han följer efter henne upptäcker han att hon mycket riktigt är otrogen med deckarförfattaren Mark.

It Came From Outer Space (1953)

alt. titel: Besök från yttre rymden

I den lilla Arizonastaden Sand Rock myser författaren och amatörastronomen John Putnam tillsammans lärarinnan Ellen Fields vid brasan i Johns ännu ofärdiga hus och drömmer om sin framtida tomtebolycka. Plötsligt ser de vad som enligt John måste vara en meteorit slå ned ute i öknen. De tar sig snabbt ut till nedslagsplatsen med hjälp av en bekant och hans helikopter (är det fortfarande natt, har de väntat tills gryningen? Det är helt enkelt väldigt svårt att avgöra…) och John klättrar ned i kratern. Där ser han ett rymdskepp men innan någon annan hinner bekräfta det han sett börjar kratern rasa in och skeppet begravs under tonvis med sten.

Boxtrolls (2014)

Hellre än något annat här i världen vill Archibald Snatcher ha en vit hatt på skulten. Själv har han alltid måst hålla till godo med en simpel röd huvudbonad, men det ska bli ändring på det. En vit hatt symboliserar status, inflytande och befogenheter. Samt inträde i den hett efterlängtade ost-salongen där de fina herrarna i staden Cheesebridge inmundigar de mejeriproducerade godbitarna.

Noah (2014)

Gubben Noak, gubben Noak/var en hedersman

Mja, det skulle nog kunna finnas olika uppfattningar om den saken. Inte för att det finns särskilt många i Noaks omgivning att fråga. Han och hans lilla familj, bestående av fru och tre söner, lever ur hand, i mun, på jordens ödsliga och utarmade slätter.

Godzilla (2014)

Sci-fi-nestorn Arthur C. Clarke har skrivit en novell som heter ”The Nine Billion Names of God” och jag kan inte låta bli att fundera på om Godzilla står med på den listan. Det klassiska vidundret utnämns nämligen den här gången, ”for all intents and purposes”, till gud.

Huruvida den tvåbenta ödlan besitter gudalika krafter som omnipotens eller allvetande kan man ju diskutera. I nuläget är kanske mängden tillbedjare inte så imponerande. Klart är i alla fall att den är jäkligt stor och betydligt mer lik den japanska ursprungs-Godzilla jämfört med Roland Emmerichs mer snabbfotade kritter anno 1998.

En hårsmån från verkligheten

Inget tjafs, nu ska de sista tovorna redas ut och hårnålarna komma på plats!

Under 90-talet fortsatte Disney Studios att i Hercules (1997), Mulan (1998) och Tarzan (1999) blanda datorunderstödd animation med vanlig, 2D med 3D, medan Pixar förfinade sin redan inslagna väg. Men Disney visste förstås vad som komma skulle och förberedde sig. Dinosaur från 2000 blev studions första helt datoranimerade långfilm och jämför man med Toy Story 2 som kom bara året innan upplever jag att det är en rätt stor skillnad på de två. Titta bara på lemurpälsarnas helt enorma detaljrikedom i den inledande meteoritscenen. Däremot håller man med hjälp av ganska korta pälsar rörligheten till ett minimum, även om vi precis i början kan ana en vindbris.

Captain America: The Winter Soldier (2014)

alt. titel: Captain America: Return of the First Avenger

Om den första filmen om Steve Rogers, aka Captain America, tog sin inspiration från den klassiska genren av filmer som tilldrar sig under andra världskriget möter vi i The Winter Soldier snarare 70-talets paranoiathrillers.

Rogers gör sitt bästa för att anpassa sig till 10-talets livsstil i Washington DC. Trots att ett par år hunnit förflyta sedan händelserna som utspelades under The Avengers kan man kanske tänka sig att NY fortfarande inte är återuppbyggt…