Lyra Belaqua lever vid Jordan College, men längtar hett efter vidare vidder. Hon ber förgäves sin allvarsamme morbror, Lord Asriel, att ta med henne när han reser till Svalbard på en forskningsresa. Därför är det extra spännande när hon kommer under Mrs. Coulters skyddande vingar och får följa med henne till London. Det visar sig dock snart att den svala och eleganta Mrs. Coulter är allt annat än den underbara varelse Lyra först trott och den unga flickan är snart på flykt genom Londons gator.
I svallvågorna av LOTR slog produktionsbolaget New Line Cinema på pukor och trumpeter inför The Golden Compass, adaptionen av den första delen av Philip Pullmans otroligt populära His Dark Materials-trilogi. Där både LOTR och Harry Potter hade lyckats överträffa de flesta förväntningar vad gäller filmatiserad fantasy skulle The Golden Compass följa efter.
Det visar sig dock att His Dark Materials är av en helt annan kaliber än de två förstnämnda serierna. Så visuellt snygg filmen än nu är, blir den utsökt konstruerade historien totalt platt på vita duken. Det beror sannolikt på en kombination av en mängd faktorer. His Dark Materials har ett filosofiskt och vetenskapligt djup som i princip helt överges för att kunna pressa ihop de viktigaste händelserna till en knappt två timmar lång film. Trots det måste en hel del hoppas över, vilket gör att flödet blir enormt ryckig och mycket behöver påtalas rent ut för att publiken ska fatta vad det är som händer. Dessutom kan man nog inte blunda för det faktum att regissören Chris Weitz har långt kvar innan han når Peter Jackson-kvalitet. Vampyrromantik i New Moon är sannolikt bättre anpassat efter hans förmåga.
Extra mycket svider fiaskot när man betänker att man här för en gång skull (och till skillnad från både LOTR och Harry Potter) har en hjältinna istället för en hjälte. Lyra Belaqua är snabbtänkt, modig och handlingskraftig men vi får i filmen noll inblick i hennes känsloliv och ska vi vara helt ärliga är inte Dakota Blue Richards någon fantastisk skådespelerska. Att hyra in Ian McKellen som pansarbjörnen Iorek Byrnison såg säkerligen ut som en bra idé på pappret men var ett misstag. Allt man hör är Gandalf.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Känns som ett värdigt betyg. Har inte hört n å g o n som tyckt annorlunda, inte ens ungarna och deras kompisar när dom såg den på bio. Det var många svordomar då 😉
Nä, inte jag heller — synd! Hade dina barn läst böcker innan? Kan ju påverka lite i alla fall.
Du har fått ett pris av mig!
http://0glorybox0.blogspot.com/2010/11/tva-korsbar-och-en-beautiful-blogger.html
Såg den och fattade nada det var en enda soppa men isbjörna var häftiga och det enda jag kommer ihåg – rättvist betyg.
@Sara: Nej men oj, vad glad jag blir — TACK! 😀
@filmitch: Har man inte läst böckerna innan kan jag tänka mig att det blir väääldigt rörigt.
Jag såg inte ens klart den här filmen. 😛 Blev aldrig engagerad i den.
Hmm, tycker att det är lite synd att bara utgå från adaptionen. Tyckte det var en välgjord och allmänt hyfsad film. Tyckte mycket om stämningen. Skulle nog själv ge den en trea. Men jag har ju inte läst böckerna.
@D R-L: Intressant, så du tyckte alltså inte att framställningen blev rörig? Jag kan tycka ett det ändå var en viss skillnad mellan den här och exempelvis de senare HP-filmerna. De hänger ihop någorlunda och det är egentligen bara om man har läst böckerna som man ser hur mycket som skurits bort men här blev själva historien rätt luddig.
Nej, mina barn hade inte läst böckerna innan.
@Fiffi: Tja, okunskap om förlaga är väl en sådan där sak som kan slå åt bägge hållen — antingen hänger man inte med i svängarna eller också blir man irriterad för att så mycket är bortskalat.
Håller helt med, de misslyckas med att engagera åskådaren. Karaktärerna och historien saknar trovärdighet. Men det var väl rätt snyggt utfört, lite steampunk miljöer om jag inte miss fel. Det är väl den här som slutar i någon aggressiv form av björndans ;-)? Lite svävande också som att det kommer en uppföljare …?
@Thomas: Absolut, det är också en av bristerna, att den slutar i en sådan uppenbar cliffhanger. Egentligen har man ju inte fått veta särskilt mycket och det beror naturligtvis på hur böckerna är uppbyggda. En lätt anstrykning av steampunk och det är å andra sidan en av styrkorna tycker jag, att det får existera obemärkt jämsmed karaktärerna och historien.