You are currently browsing the tag archive for the ‘Sam Raimi’ tag.

hell-or-high-water

Det torde vara närmast en omöjlighet att ha missat presidentkandidaten som gått till val på mottot: ”Let’s make America great again!” Efter ett besök i bröderna Howards hemtrakter är det inte så svårt att förstå hur ett sådant budskap kan gå hem.  Den ekonomiska nedgången har farit fram som en vildsint gräsbrand och mejat ned både folk och fä med övergivna småsamhällen och ödsliga skrotupplag som resultat.

De enda som tycks ha vunnit på utvecklingen är bankerna och de företag som kan smälla upp stora reklamskyltar som lovar ”Fast cash when you need it!” Det vill säga samma skit som drog igång lågkonjunkturen till att börja med.

Med en utmätning av barndomsranchen hotande vid horisonten har bröderna Howard bestämt sig för att slå tillbaka. Lillebror Toby är vanligtvis en laglydig man men kan med förtroende vända sig till den mer brottsligt benägne brodern Tanner. Tillsammans ska de knipa Kapitalet där det svider och få en skön revansch på köpet. Men då har bröderna inte räknat med Texas rangern Hamilton som knappast är beredd att rulla tummarna under sina sista veckor innan pensioneringen.

Referenserna som raskt dyker upp i min skalle vid tittningen på Hell or High Water är Coen-brödernas No Country For Old Men och Sam Raimis A Simple Plan. I det första fallet är det likheterna mellan Tommy Lee Jones sheriff och Jeff Bridges ranger. Nu inleder inte Jeff Bridges med att citera Yates och han tycks ha en avsevärt mer avslappnad och mindre dyster inställning till livet. Men de är bägge lagens män som inte riktigt kan navigera i det nya land som de befinner sig i och som dessutom står på randen till en ovälkommen pensionering. Vilka är de om de inte längre ska se till att lag och ordning upprätthålls?

A Simple Plan är förvisso klart mer frostnupen än Hell or High Water men bägge filmerna innehåller varsitt brödrapar och ett starkt fokus på både familj och den börda som det innebär att vara fattig. Toby Howard kallar det för en sjukdom och det är en smitta som han är fast besluten att rädda sina två söner från. Brorsan Tanner tycker att det banne mig var det finaste han hört sen han konfirmerades och försäkrar sin bror: ”It’s a good thing you are doing”.

Brödraparet i Hell or High Water spelas av Ben Foster och Chris Pine. Jag tycker de lyckas skapa en bra relation sins emellan,  av uppgivenhet inför den andres obegriplighet parad med en djupt liggande kärlek som övertrumfar det mesta livet slänger i deras väg. Även om Toby knappast uppskattar att Tanner beter sig galnare än en kokainrusig järv är han aldrig beredd att överge sin bror, come hell or high water.

Hade jag haft koll på detaljerna hade det kanske inte kommit som någon överraskning att brödrafilmen för dagen blev en positiv sådan. Manus är nämligen skrivet av Sicario-författaren Taylor Sheridan. Hell or High Water lyckas på ett fint sätt balansera en viss bister humor med både sorg och melankoli över ett förlorat land, förlorade relationer och inte minst ett ekonomiskt samhälle vars kallsinniga obegriplighet övergår det mesta. Att den sedan till viss del sanktionerar rakryggade manly men att totalt runda det etablerade samhället och dess institutioner är kanske bara vad man kan förvänta sig i The United States of Trump

star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Omtitten:
Återigen en film som vann på en omtitt. Mitt filmsällskap satte fingret rakt på avtryckaren när han diagnosticerade Hell of High Water som en film om skuld. Så självklart när man börjar tänka på det! Det mest självklara temat är givetvis monetär skuld men det som gör filmen till något mer än bara en skrevspark mot blodsugarsamhället är de många olika sorters känslomässig skuld som kastas upp.

Bägge brödernas skuldkänslor gentemot den hårt kämpande modern som precis dött och vars gård de nu är på väg att förlora. Tobys gentemot Tanner som påbörjade sin fängelsebana genom att slå tillbaka mot en misshandlande fader. Återigen Tobys gentemot sönerna som han aldrig kunnat stötta på det sätt han önskar.

En scen som verkligen fick filmen att lyfta för min del den här gången var när Toby slår ned en kaxig typ i en spygrön bil som gör misstaget att försöka pistolhota Tanner. Det omedelbara och brutala våldet antyder med all önskvärd tydlighet att bröderna nog inte är så olika ändå, det handlar kanske bara om att Toby är bättre på att kontrollera det.

Och så kan vi väl även slänga in skulden gentemot den amerikanska ursprungsbefolkningen och hårt arbetande mexikaner, artikulerad av Ranger Hamiltons mer eller mindre påhittiga förolämpningar mot sin polispartner.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2star_half_full

Bjud dig själv på en riktigt bra film – passa på att se Hell or High Water på streamingtjänsten C More. En start så god som någon på den gratismånad som tjänsten erbjuder.

Annonser

Ser man på, här ställer de nordiska grabbarna upp sig på rad för att regissera demonfilmer. Svenske Mikael Håfström var ju ansvarig för katolska The Rite, nu är det dansken Ole Bornedal som istället vänt sig till den judiska tron i The Possession. Håfström lyckades halvbra med sin effort, skulle Bornedal slå honom på fingrarna? Spänningen var olidlig!

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Army of Darkness – Evil Dead III, Bruce Campbell vs. Army of Darkness, Army of Darkness: The Medieval Dead

Fem år är en lång tid i skräckfilmssammanhang och därför inleds Army of Darkness med en snabb recap från allas vår hjälte Ash Williams. Jobb på S-mart, flickvän, stuga, demoner, motorsåg, dimensionsportal, yada, yada, yada. Annars kan man ju tycka att två närmast identiska filmer borde ha satt sig i hjärnan på publiken. Särskilt som händelseutvecklingen inte är särdeles komplicerad.

Läs hela inlägget här »

alt titel: Evil Dead 2: Dead by Dawn

Kan George Lucas göra omtag på sina egna filmer så kan väl Sam Raimi? Fast Raimi gjorde sitt omtag ett antal år innan Lucas och kanske inte främst för att han var missnöjd med debuten The Evil Dead. Han och polaren Bruce Campbell hade först avfärdat idén att göra en uppföljare och istället satsat på en film vid namn Crimewave (medförfattad av inga mindre än Coenbröderna) som tydligen var lite för svårsmält för både publiken och kritikerna. Ingen större hit, alltså.

Läs hela inlägget här »

Lika omöjligt som det vore att hoppa över en titt på The Exorcist i ett sådant här tema vore det att inte inkludera Sam Raimis The Evil Dead-trilogi. På sitt sätt, och inom sitt splattergebit, en lika stor klassiker som Friedkins exorcism-rulle vågar jag påstå utan att skämmas.

Läs hela inlägget här »

Crimson PeakOm nu andar faktiskt försöker vara lite hyggliga och varna sina kvarvarande nära och kära skulle man kanske kunna tycka att det vore smart av dem att framföra sina budskap i något mindre fasansfulla uppenbarelser. Samt uttrycka dem något mindre kryptiskt.

Läs hela inlägget här »

Ännu lite fler tankar om allas vår Spider-Man.

***

Men är det något kvinnorna i någon av dessa fem Spider-Man-filmer inte behöver bekymra sig för är det sin identitet. Det kan förvisso vara knöligt att vara så dödligt kär i en upptagen kille som Peter Parker, men den allt överskuggande frågan ”Who am I?” är förbehållen vår hjälte och hans antagonister.

Läs hela inlägget här »

Fortsättning på mina tankar om Spider-Man från måndagen.

***

Men Peter Parker är inte bara på jakt efter ett faderssubstitut. Särskilt i Raimis tredje film försöker han ta steget från att vara en simpel pojkvän till att bli en fullfjädrad make. Det går väl sådär eftersom en make, enligt ett annat av farbror Bens visdomsord, måste vara kapabel att sätta sin hustru före allt annat vilket förstås blir svårt att jonglera mot uppdraget som Spider-Man. Överhuvudtaget får Peter kämpa mycket med kärleken, vilket inte minst i Raimis filmer faktiskt blir lite tröttsamt efter ett tag. Där är det framförallt Kirsten Dunsts girl-next-door Mary Jane Watson som är föremål för hans heta längtan men hon kan aldrig riktigt förlika sig med att alltid komma i andra hand.

Läs hela inlägget här »

I en tid när folk blir kallade för hjältar när de orkat masa sig iväg på ett gympapass krävs det något alldeles extra för att få en hel stads uppmärksamhet. En…tadaa: Super-hjälte. Och i den kategorin måste man ändå säga att Spider-Man (eller Spindelmannen på ren svenska) kvalar in med god marginal. Biten av en radioaktiv spindel på 60-talet (som efter millennieskiftet förvandlades till en mer uppdaterad och genmanipulerad dito) anammar den ensamme unge tönten Peter Parker alla arachniders mest eftertraktade egenskaper.

Läs hela inlägget här »

På temat ”fordon” kan vi det här året notera uppskjutningen av den första rymdfärjan Columbia och i Gåsefjärden går U137 på grund. Något som kan skicka ut användarna på en helt annan resa är crack, vars användande rapporteras för första gången i bland annat USA.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Stone Monkey
Stephen King, Bag of Bones
Elizabeth Gaskell, Sylvia’s Lovers
Kristina Sandberg, Liv till varje pris

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg