You are currently browsing the tag archive for the ‘King Kong’ tag.
Helikopterskvadronen Sky Devils hade sett fram emot att få komma hem igen efter ett traumatiserande Vietnam-krig. Men då hade de inte räknat med den driftige Bill Randa som sett till att de istället ska tillhöra honom och hans ärende på Skull Island. USA:s nymornade satellitprogram har nämligen lyckats lokalisera den mytomspunna ön och dessutom identifierat en lucka i de massiva stormmoln som ständigt omger den. Lockelsen från ”one of the last unchartered areas on the earth” är stark och de enda som kan ta sig fram är Sky Devils.
Men det ska visa sig att våldsamma stormar inte är det största problemet som soldaterna, tillsammans med ett gäng civila (däribland den fördetta SAS-soldaten James Conrad och fotografen Mason Weaver), konfronteras med på ön. Snart är de utspridda i små grupper och med allt för kort tid att kunna ta sig tillbaka till den förutbestämda upphämtningsplatsen. Och då har jag inte ens nämnt på öns monsterpopulation…
Möjligen berodde det på att jag förväntade mig en halvlökig ap-film, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av Kong. Absolut, den är långt ifrån något cineastiskt mästerverk. Men framförallt regi (samt foto och klippning? Jag kan ju aldrig skilja på det där) är så pass kompetent utfört att filmen höjdes över den sedvanliga lättsam-underhållning-för-stunden-nivå. Flera scener är både snygga och spännande, från dödliga bambuskogar till svavelosande ödemarker.
Inledningsvis kände jag mig något tveksam till kombinationen Vietnam-film och monsterrulle men snart tycker jag att det faktiskt funkar riktigt bra. De välbekanta bilderna av djungelexplosioner i slow motion, sedda från helikopterperspektiv och ackompanjerade av Jefferson Airplane och Creedance, är ett effektivt sätt att skapa en stressad och tryckt stämning. Jag menar, alla är vi väl bekanta med oändliga varianter av PTSD-Vietnam-veteranen?
I det här fallet är PTSD-mannen överstelöjtnant Packard, spelad av Samuel L. Jackson. För en gångs skull tycker jag att Jackson kunnat släppa en smula på sin standardpersona, sannolikt beroende på att det ska vara 1973 och han själv militärofficer. Däremot kommer det knappast som någon överraskning att han inom kort lägger in Kapten Ahab-överväxeln. Och gissa vem som då blivit hans håriga Moby Dick?
Andra skådisar värda att uppmärksamma är Tom Hiddleston som James Conrad, mest för att jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle köpa honom som soldat. Men det gick ju alldeles utmärkt. Brie Larson som den orädda fotografen Weaver är för all del inte dålig men får väldigt lite att arbeta med. Å andra sidan skulle hennes roll med största sannolikhet ha spelats av en kille om filmen haft några år på nacken så bara där är jag nöjd. Däremot vill jag ifrågasätta närvaron av Jing Tian som biologen San Lin, en roll som synes enbart ditplacerad av ren plikt i syfte att tillfredsställa kinesiska produktionsbolaget Tencent Pictures.
Vad sade ni? Klart det blir en uppföljare! Godzilla vs. Kong har planerad premiär i mars 2020. Oy vey…
Annonser
Välkommen till OASIS, en virtual reality-miljö där större delen av världens befolkning lever sina dagliga liv (i alla fall den del av världen som är uppkopplad och det tycks vara den enda som räknas). OASIS är förförisk, attraherar användarna med allt de kan göra där och sedan får dem att stanna tack vare behovet att få bli någon annan än sitt vanliga, trista jag.
New York. Denna mytomspunna och hett eftertraktade stad, inte minst på film. Hur många har inte önskat att de likt King Kong kunde inta Empire State Building, slinka in på Sals pizzeria i Brooklyn, se The Sorrow and the Pity eller streaka i tighty-whiteys och sockar över Times Square? Det är en stad som för oss utomstående blivit till ett luftslott, snarare än en verklig stad. Ibland skulle jag önska att det gjordes fler filmer en film som behandlar New York lika prosaiskt som, säg, Kansas City, Wichita Falls eller Knoxville. Eller varför inte Åmål?
Åsynen av den där färdigbyggda dinosaurieparken i Jurassic World (samt det övergivna besökscentret icke att förglömma) ledde föga förvånande till en obönhörlig längtan att återbesöka de tidigare delarna i Jurassic-serien. Originalet från 1993 lämnades faktiskt därhän vid denna omtitt – jag känner att jag sett Jurassic Park så pass många gånger att jag är säker på dess stadigvarande kvalitet.
Ja, nu var ju inte meningen att jag skulle försöka sammanfatta allt Jackson har gjort fram till dags dato utan bara summera intrycket av hans första sex långfilmer. Själv tycker jag nog att man utifrån den portfolion aldrig någonsin hade kunnat förvänta sig något så magnifikt som LOTR nu ändå blev. Alla filmerna är underhållande (med ett litet undantag för Meet the Feebles) och varierar från charmiga (Bad Taste) till fantastiskt bra (Heavenly Creatures) men som sagt, den prestation som presenterades med start fem år efter The Frighteners ligger bortom och utöver.
That’s what HE said!