Salem’s Lot (1979)

alt. titel: Les vampires de Salem, Der Schrecken im Marsten-Haus, Brennen muß Salem, Le notti di Salem, La hora del vampiro, El misterio de Salem’s Lot

Man får ändå säga att Stephen Kings adaptions-karriär kickstartade ganska rejält. Carrie publicerades 1974, Brian De Palmas filmversion hade premiär 1976. Salem’s Lot publicerades 1975 och tycks ha köpts upp ganska omgående, det tog bara ett tag att komma fram till att romanens omfång inte gjorde sig i filmformat. Ergo: miniserie på två avsnitt.

Vampyrerna återuppstår!

För ett inlägg i alla fall… Jag fick ett önskemål från Henke att bland de filmerna jag skrev om under det gångna (och långa!) Halloween-temat plocka ut en topplista. Och det är klart att jag kan göra det. Den blir däremot inte särskilt lång eftersom filmerna jag polerade av generellt inte nådde några stratosfäriska höjder av kvalitet. Därför listar jag helt enkelt de sju filmer som fick betyg 3 eller högre.

I bid you good night

”Äntligen!” kanske alla bloggläsare utbrister. De som händelsevis har orkat hänga sig kvar under nästan två vampyrmånader. Tack till alla er som läst och kommenterat – ni är värda minst tusen silverkurcifix!

Priest (2011)

Det är i princip alltid otacksamt att vara en krigare (fråga bara Selene). Särskilt när kriget är över; soldater har sällan en naturlig plats i samhället under fredstid. Det är något som både medeltidens korsriddare, 60- och 70-talets Vietnamveteraner och post-kalla krigets spioner fått erfara.

Stake Land (2010)

Jag kanske inte skulle ha varit så snabb med att klanka ned på regissören Jim Mickle när jag skrev om boken The Anatomy of Fear. Inte kollade jag upp att han (och medmanusförfattaren Nick Damici) gått vidare från den halvdana debuten Mulberry St och sedan gjort de mer omtalade Stake Land, We Are What We Are (amerikansk remake) och Cold in July.

30 Days of Night: Dark Days (2010)

Stella Oleson har efter sina upplevelser i Alaskastaden Barrow vigt sitt liv åt att försöka få folk att inse sanningen – det finns vampyrer mitt ibland oss! Men trots ett avancerat föreläsningsexperiment (starka UV-lampor leder till hastigt uppflammande vampyrer samt total panik med påföljande nedtrampningsrisk) är det få som är beredda att lyssna på henne utan att samtidigt hånskratta.

Blade Trinity (2004)

Blade II måste ändå ha gått rätt bra med tanke på att det bara tog två år innan uppföljaren Blade Trinity var på plats. Nu var frågan om manusförfattaren David S. Goyer lärt sig tillräckligt mycket av Stephen Norrington och Giullermo del Toro för att kunna fylla deras regissörsskor. Manuset såg han dock till att fortfarande hålla kontrollen över.

Sisters are doin’ it for themselves

Nämen, se på fan! Visst gick det att pressa in en vampyrfilm även i november månads filmspanartema. Faktiskt behövdes det inte pressas alls, till skillnad från League of Extraordinary Gentlemen. Jag lyckades påminna mig att det skulle finnas en relativt ny film om två svenska vampyrsystrar och när den gick att strömma nästintill gratis var saken biff (blod kanske skulle vara ett bättre uttryck i det här sammanhanget?).

Blade (1998)

Den där killen som lät sig lockas med av Traci Lords tänker sig nog för både en och två gånger i fortsättningen innan han följer med in på en nattklubb vars entré går genom ett slakteri, oavsett hur cool den verkar. Lyckligtvis för honom dyker den fruktade vampyr(jägaren) Blade upp med silverpålar och sitt pålitliga svärd.

Vampires (1998)

alt. titel: John Carpenter’s Vampires

Vampyrjägaren Jack Crow arbetar med sitt team på uppdrag av Vatikanen och har precis avslutat ett jobb i New Mexico. Innan de drar vidare passar de dock på att festa loss en sista kväll med horor och försvarliga mängder sprit på Sun-God Motel.